The aim of this study is to investigate family therapists understanding of knowledge, theories and methods in the treatment of mothers who use violence against their children. The study is made on the basis that the operation is not based on clear evidence-based knowledge and examines how family therapists understand and combines existing methods and theories in social work. Methodically the study is based on qualitative interviews with five family therapists in different municipalities in the south of Sweden. A compilation of the interviews gave rise to two main themes: Mothers and violence respective Treatment. The result shows that there are not always explicit methods and theories available in the treatment of violent mothers. Despite this, the family therapists shows a large degree of consensus regarding methods and theories. In the discussion it is suggested that this may be due to some theories and methods are so integrated in the environments that the family therapists are active in that they do not specifically reflect on them. They have, in short, become routine. / Syftet med denna studie är att undersöka familjebehandlares förståelse av kunskaper, teorier och metoder i behandlingen av mammor som använder våld mot sina barn. Studien görs mot bakgrund av att verksamheten inte bygger på tydliga evidensbaserade kunskaper och undersöker hur familjebehandlare, mot denna bakgrund, förstår och kombinerar i socialt arbete befintliga metoder och teorier. Metodiskt bygger studien på kvalitativa intervjuer med fem familjebehandlare i olika kommuner i södra Sverige. En sammanställning av intervjuerna gav upphov till två huvudteman: Mammor och våld respektive Behandling. Resultatet visar att det inte alltid finns uttalade metoder och teorier att tillgå i behandling av våldsutövande mammor. Trots detta uppvisar familjebehandlarna en relativt stor samstämmighet kring metoder och teorier. I diskussionen föreslås att detta kan bero på att vissa teorier och metoder är så integrerade i de miljöer familjebehandlarna är verksamma att de inte längre uttrycklig reflekterar över dem. De har, kort sagt, blivit rutin.