Uppsatsen främsta syfte var att undersöka hur kursen Svenska 1 har utformats på en gymnasieskolas bygg- och anläggningsprogram efter införandet av Gy 11. Med hjälp av samtalsintervjuer undersöktes vad lärarna ansåg att eleverna skulle ha haft möjlighet att tillägna sig efter avslutad kurs. Undersökningen syftade även till att undersöka i vilken mån lärarna ansåg att undervisningen och dess innehåll borde riktas mot de nationella proven, som efter införandet av Gy11 utgör en del av svenskkursen i årskurs 1 på gymnasieskolan.Resultatet av undersökningen har tolkats mot bakgrund av hur skolan som institution har organiserats över tid samt utifrån de utbildningstraditioner som utgör den gymnasiemiljö som undervisningen bedrivs i. Lärarnas syn på sin yrkesroll och sitt uppdrag som myndighetsutövare utgör en annan förklaring. Den nya ämnesplanen visade sig vara mycket närvarande för lärarna och det var främst den som styrde kursens utformning enligt dem själva. Samtidigt tycks lärarna till stor del vara påverkade av de traditioner som utgör den gymnasiemiljö som de arbetar i. Även eleverna på programmet tycks vara påverkade av en begränsad bild om vad en framtida yrkeselev har för behov av teoretiska kunskaper, vilket även är av betydelse för hur undervisningen organiseras. Eleverna studerande på det undersökta bygg- och anläggningsprogrammet har, trots ansträngningar av skolan, svårigheter att klara den utmaning som de nationella proven utgör. I undersökningen framträder en bild där det för eleverna har blivit svårare att nå målen i den enda svenskkurs de läser; där lärarna inte heller har utrymme att utmana eleverna i deras predestinerade självbild. Den tiden finns inte längre.