Det nya svaveldirektivet för hur mycket svavel fartygen i Östersjön och Nordsjön får släppa ut börjar gälla 2015. Detta har stor betydelse bland annat för färjerederierna som trafikerar inom SECA i Östersjön och Nordsjön. Idag finns det ingen självklar lösning på hur färjerederierna ska uppfylla det nya svaveldirektivet, så hur har de tänkt klara det? Hur såg färjerederiernas resonemang ut innan de valde vilken teknisk lösning de skulle använda sig av? För att få svar på frågeställningen används en kvalitativ metod. Rådata som varit till grund för slutsatsen har samlats in från sju olika talespersoner för färjerederier i Norden. Dessa talespersoner har varit insatta i fartygens drift och har goda kunskaper om fartygen och deras framdrift. I slutsatsen har vi sammanfattat resultaten av olika tekniska lösningar som rederierna har diskuterat under intervjuerna. Slutsatsen av undersökningen är att de flesta av färjerederierna kommer gå över helt till MGO eller WRD för att klara de nya svaveldirektivet år 2015, tills något bättre alternativ finns. De inblandade rederierna och deras talespersoner har tilldelats fingerade namn. / The new sulphur directive, concerning the quantity of sulphur that vessels in the Baltic Sea and North Sea are allowed to discharge in form of exhaust gases, takes effect in 2015. This has a great impact on the shipping companies traveling the Baltic- and North Sea SECA. Today there are no obvious solutions on how the ferry companies will be able to follow the new sulphur regulations, so how are they supposed to cope? In what way did they discuss matters before deciding upon which technical solution to choose? To answer the questions a qualitative method was used. Data, that has been the basis of this paper, has been collected from spokespersons from seven ferry companies in Scandinavia. These spokespersons have been familiar with the machinery on board and have significant knowledge of their vessels. In the conclusion we have summarized the results of different technical solutions that the shipping companies have discussed during the interviews. The conclusion of this paper is that most of the ferry companies will use MGO or WRD to cope with the new sulphur regulations until a better alternative is introduced. In order to maintain anonymity, the names of participating shipping companies and interviewees have been changed.

For the construction of a wind farm, one needs to assess the wind resources of the considered site location. Using reference time series from numerical weather prediction models, global assimilation databases or observations close to the area considered, the on-site measured wind speeds and wind directions are corrected in order to represent the actual long-term wind conditions. This long-term correction (LTC) is in the typical case performed by making use of the linear regression within the Measure-Correlate-Predict (MCP) method. This method and two other methods, Sector-Bin (SB) and Synthetic Time Series (ST), respectively, are used for the determination of the uncertainties that are associated with LTC.The test area that has been chosen in this work, is located in the region of the North Sea, using 22 quality controlled meteorological (met) station observations from offshore or nearby shore locations in Denmark, Norway and Sweden. The time series that has been used cover the eight year period from 2002 to 2009 and the year with the largest variability in the wind speeds, 2007, is used as the short-term measurement period. The long-term reference datasets that have been used are the Weather Research and Forecast model, based on both ECMWF Interim Re-Analysis (ERA-Interim) and National Centers for Environmental Prediction Final Analysis (NCEP/FNL), respectively and additional reference datasets of Modern Era Re-Analysis (MERRA) and QuikSCAT satellite observations. The long-term period for all of the reference datasets despite QuikSCAT, correspond to the one of stations observations. The QuikSCAT period of observations used cover the period from November 1st, 1999 until October 31st, 2009.The analysis is divided into three parts. Initially, the uncertainty connected to the corresponding reference dataset, when used in LTC method, is investigated. Thereafter the uncertainty due to the concurrent length of the on-site measurements and reference dataset is analyzed. Finally, the uncertainty is approached using a re-sampling method of the Non-Parametric Bootstrap. The uncertainty of the LTC method SB, for a fixed concurrent length of the datasets is assessed by this methodology, in an effort to create a generic model for the estimation of uncertainty in the predicted values for SB.The results show that LTC with WRF model datasets based on NCEP/FNL and ERA-Interim, respectively, is slightly different, but does not deviate considerably in comparison when comparing with met station observations. The results also suggest the use of MERRA reference dataset in connection with long-term correction methods. However, the datasets of QuikSCAT does not provide much information regarding the overall quality of long-term correction, and a different approach than using station coordinates for the withdrawal of QuikSCAT time series is preferred. Additionally, the LTC model of Sector-Bin is found to be robust against variation in the correlation coefficient between the concurrent datasets. For the uncertainty dependence of concurrent time, the results show that an on-site measurement period of one consistent year or more, gives the lowest uncertainties compared to measurements of shorter time. An additional observation is that the standard deviation of long-term corrected means decreases with concurrent time. Despite the efforts of using the re-sampling method of Non-Parametric Bootstrap the estimation of the uncertainties is not fully determined. However, it does give promising results that are suggested for investigation in further work. / För att bygga en vindkraftspark är man i behov av att kartlägga vindresurserna i det aktuella området. Med hjälp av tidsserier från numeriska vädermodeller (NWP), globala assimileringsdatabaser och intilliggande observationer korrigeras de uppmätta vindhastigheterna och vindriktningarna för att motsvara långtidsvärdena av vindförhållandena. Dessa långtidskorrigeringsmetoder (LTC) genomförs generellt sett med hjälp av linjär regression i Mät-korrelera-predikera-metoden (MCP). Denna metod, och två andra metoder, Sektor-bin (SB) och Syntetiska tidsserier (ST), används i denna rapport för att utreda de osäkerheter som är knutna till långtidskorrigering.Det testområde som är valt för analys i denna rapport omfattas av Nordsjöregionen, med 22 meteorologiska väderobservationsstationer i Danmark, Norge och Sverige. Dessa stationer är till största del belägna till havs eller vid kusten. Tidsserierna som används täcker åttaårsperioden från 2002 till 2009, där det året med högst variabilitet i uppmätt vindhastighet, år 2007, används som den korta mätperiod som blir föremål för långtidskorrigeringen. De långa referensdataseten som använts är väderprediktionsmodellen WRF ( Weather Research and Forecast Model), baserad både på data från NCEP/FNL (National Centers for Environmental Prediciton Final Analysis) och ERA-Interim (ECMWF Interim Re-analysis). Dessutom används även data från MERRA (Modern Era Re-Analysis) och satellitobservationer från QuikSCAT. Långtidsperioden för alla dataset utom QuikSCAT omfattar samma period som observationsstationerna. QuikSCAT-datat som använts omfattar perioden 1 november 1999 till 31 oktober 2009.Analysen är indelad i tre delar. Inledningsvis behandlas osäkerheten som är kopplad till referensdatans ingående i långtidskorrigeringsmetoderna. Därefter analyseras osäkerhetens beroende av längden på den samtidiga datan i referens- och observationsdataseten. Slutligen utreds osäkerheten med hjälp av en icke-parametrisk metod, en s.k. Bootstrap: Osäkerheten i SB-metoden för en fast samtidig längd av tidsserierna från observationer och referensdatat uppskattas genom att skapa en generell modell som estimerar osäkerheten i estimatet.Resultatet visar att skillnaden när man använder WRF-modellen baserad både på NCEP/FNL och ERA-Interim i långtidskorrigeringen är marginell och avviker inte markant i förhållande till stationsobservationerna. Resultatet pekar också på att MERRA-datat kan användas som långtidsreferensdataset i långtidsdkorrigeringsmetoderna. Däremot ger inte QuikSCAT-datasetet tillräckligt med information för att avgöra om det går att använda i långtidskorrigeringsmetoderna. Därför föreslås ett annat tillvägagångssätt än stationsspecifika koordinater vid val av koordinater lämpliga för långtidskorrigering. Ytterligare ett resultat vid analys av långtidskorrigeringsmetoden SB, visar att metoden är robust mot variation i korrelationskoefficienten.Rörande osäkerhetens beroende av längden på samtidig data visar resultaten att en sammanhängande mätperiod på ett år eller mer ger den lägsta osäkerheten i årsmedelvindsestimatet, i förhållande till mätningar av kortare slag. Man kan även se att standardavvikelsen av de långtidskorrigerade medelvärdena avtar med längden på det samtidiga datat. Den implementerade ickeparametriska metoden Bootstrap, som innefattar sampling med återläggning, kan inte estimera osäkerheten till fullo. Däremot ger den lovande resultat som föreslås för vidare arbete.