Uppsatsens syfte är att undersöka gymnasieelevers upplevelser av inkludering och exkludering i religionsundervisningen. Genom en kvalitativ intervjustudie har data samlats in och analyserats med en fenomenografisk ansats och ett induktivt angreppssätt. Resultatet är kopplat till tre olika teman utifrån de intervjufrågor som gymnasieeleverna svarat på. De tre teman som resultatet utgörs utav är: elevernas upplevelser av religionsundervisningen, elevernas upplevelser av upprättandet av normer och diskursiva konstruktioner, samt elevernas upplevelser av klassrumsklimatets påverkan av inkludering, exkludering och normkonstruktioner. Vidare har dessa tre teman analyserats i olika kategorier utifrån upptäckta mönster i intervjusvaren. Resultatet av undersökningen påvisar att samspelet mellan elever, lärare och innehållet i religionsundervisningen tillsammans avgör och skapar normer och diskursiva konstruktioner kring föreställningar om vad som är rätt och fel. Flertalet elever har upplevt att klassrumsklimatet präglas av ett ”vi” och ett ”dem” som exkluderar, snarare än inkluderar. Vidare uppvisar denna studie en problematik med ett särskiljande mellan elever med religiös och icke-religiös trosuppfattning. Detta är en problematik som uppstått till följd av en ökad sekularisering och en ökad mångfald i samhället. Undersökningen visar även att religionsundervisningen till stor del präglas av övervägande negativa attityder som påverkar elever i olika grad. Det går dessutom att konstatera att den icke-konfessionella skolan inte alltid är så inkluderande som den kan verka.