Bakgrund: Det postindustriella samhället har fått en ny syn på arbetaren där man ska vara självgående mångkunnig och flexibel, vilket är helt andra krav än de som fanns under industrialismen. Då en allt större konkurrens infinner sig på arbetsmarknaden, får företagen även en möjlighet att ställa ibland till synes orimliga krav på sina medarbetare. Att medarbetare idag ska vara flexibla har blivit ett allt större krav, oavsett vilken befattning man har. Flexibla medarbetare blir mer åtråvärda att behålla, till skillnad från den som inte är flexibel. Den flexibla arbetaren blir mer lönsam för det företag han verkar i. Anledningen till detta nya synsätt på arbetaren uppkom i samband med att nya villkor började ställas på företagen som krävde att de skulle vara mer flexibla samtidigt som de skulle kunna agera snabbare för att bemöta och hantera arbetsmarknadens krav (Allvin 2006:29).Syfte: Vårt syfte är att undersöka om och i så fall varför flexibiliteten på anställda inom en organisation kan ha en negativ påverkan på individen och hur denna påverkan ställs i relation till arbetet.Metod: Vi har utfört nio stycken intervjuer i vårt arbete där vi valt en kvalitativ ansats.Huvudresultat: De krav som ett flexibelt arbete innebär på SÄS är bland annat ett högt arbetstempo med många bollar i luften. Detta kan i sin tur leda till minskad kontroll över sitt arbete om man inte har den kompetens som arbetet kräver och framför allt om man inte är flexibel som person. Det ständiga sparandet på resurser i form av personalreduktion är en form av flexibilitetsanpassning från organisationen, vilket respondenterna kunde uppleva som frustrerande och irriterande. Att arbeta med minimala resurser ställer krav på individen att vara flexibel för att klara av sitt arbete. Det som framkommit är att begreppet flexibilitet kan användas ur ett arbetstagarperspektiv såväl som ett arbetsgivarperspektiv. Dessa perspektiv har samma målsättning och verkar för att effektivisera verksamheten. Ur resultatet framkom att respondenterna var nöjda med sitt arbetssätt men att kvaliteten på utförandet av arbetsuppgifter ofta kunde variera då resurserna på avdelningen inte var tillräckliga.

Hårdnande konkurrens i en globaliserad och teknologidriven arbetsmarknad föranleder ökade krav på flexibla affärsmodeller för allt fler arbetsgivare. Atypisk arbetskraft används som en reserv för att möta marknadens fluktuerande behov och som en buffert för fast anställda vilket förklaras ge upphov till ojämlika arbetsförhållanden och segmentering av arbetskraften i ”insiders” och ”outsiders”. Denna studie ämnar bidra till att fylla den kunskapslucka som finns avseende flexibilisering i den svenska arbetsmarknaden genom att studera skillnader i arbetstillfredsställelse mellan fast och atypiskt anställda och därtill den medierande effekten av lön och arbetsotrygghet. Studien utgår från Dual Labor Market Theory vilken dikotomiserar arbetsmarknaden i ett primärt och sekundärt segment med starka institutionella barriärer emellan. Arne Kallebergs teori om arbetsbelöningar utgör utgångspunkt för studiens teoretisering och operationalisering av arbetstillfredsställelse. Datamaterialet baseras på den sjätte europeiska undersökningen om arbetsvillkor, EWCS6, 2015. Analysen utgår från totalt 807 anställda män och kvinnor mellan 18–65 år som vid datainsamlingstillfället var folkbokförda i Sverige. Med bivariata analyser visas att atypiskt anställda har lägre lön och upplever en högre arbetsotrygghet än fast anställda. Genom enkel och multipel regressionsanalys visas att atypisk anställning är negativt associerat med arbetstillfredsställelse och att lön medierar det negativa sambandet. Resultaten går i linje med tidigare forskning som visat negativ inverkan av atypisk anställning på arbetstillfredsställelse och lön samt ger stöd åt Dual Labor Market Theory genom att påvisa strukturella komponenters betydelse i sammanhanget. Otrygghet i arbetet visas ha svag inverkan på arbetstillfredsställelse och obefintlig medierande effekt på sambandet mellan atypisk anställning och arbetstillfredsställelse vilket strider mot tidigare forskningsresultat och diskuteras med hänsyn till det ekonomiska skyddsnät som innefattas i svensk socialpolitik däribland A-kassa, socialbidrag och statligt finansierade basutgifter.