Varje omvälvande händelse i Rysslands historia har fört med sig en språklig brytpunkt som inletts med en momentan tillkomst av tidstypiska ord och yttryck. Denna uppsats undersöker om den ”militära specialoperationen” som inleddes den 24 februari 2022 är början på en sådan omvälvande händelse även i ett språkligt hänseende. Syftet med denna studie är undersöka ryska ord och yttryck under kriget i Ukraina genom att ta avstamp i begreppet nyspråk (rys. novojaz; eng. Newspeak) i George Orwells roman ”1984” och i den ryska språkforskningen. Studien undersöker detta genom att identifiera och analysera några frekventa ryska ord och uttryck som kommit att bli karakteristiska för diskursen i rysk media i Ryssland, i rysk media i exil, i ukrainsk media i Ukraina samt i det som kanske kan benämnas som oppositionell ukrainsk media. Undersökningen har använt sig av kvalitativa och kvantitativa lingvistiska metoder, som utgår från ordets och begreppets definition vid detaljanalysen av urvalet. Ett försök att bedöma förekomsterna har gjorts från ett urval av relevanta tidningsartiklar och Telegramkanaler från de ovannämnda mediala grupperingarna. Insamling av material har fortlöpt sen den 24 februari 2022 och varit föremål för omprövning då bland annat en övervägande del av de oberoende ryska medierna gått i exil och den tvåspråkiga ukrainsk-ryska publiceringen i Ukraina minskat. Vidare har avlyssnade ryska soldaters telefonsamtal hem till familjen analyserats för förekomster av karakteristiska ord och uttryck. Studien ger indikationer på att nya ord och uttryck som används i en medial top-down-kaskad inte nödvändigtvis påverkar det produktiva ordvalet hos befolkningen i stort, detta trots en ibland massiv förekomst i allehanda kommunikativa kanaler. / <p>Opponent: Josephine Wennerström</p>

Dystopian fiction seeks to make conscious the faults of contemporary society through estrangement. Newspeak plays an important role in this estrangement, being a euphemistic and propagandistic language meant to distort the characters' perception of the fictional world. This type of language, however, has two different functions: one fictional and one didactical, where the latter seeks to emphasize the negative aspects of the fictional world to the reader. In this thesis I analyze the use of newspeak and language control as a means for social criticism in five Swedish dystopian novels published from the late 1950s through to the late 1970s. The novels analyzed are: Strålen (1958) by Ann Margret Dahlquist-Ljungberg, De sista (1962) by Arvid Rundberg, Elektra. Kvinna år 2070 (1967) by Ivar Lo-Johansson, Klotjorden (1970) by Kerstin Strandberg, and Järnblommorna (1979) by Jenny Berthelius. Apart from newspeak and language control I also examine the use of obsolete language and literary onomastics. Additionally, the thesis contains a smaller bibliography of Swedish utopian and dystopian novels published from 1950 to 1979. Language plays a central role in the novels analyzed: they contain different forms of newspeak and whilst these languages only figurate sporadically, their function is clearly didactic and meant for social criticism. Language control on the other hand, is a common theme that is often used to accentuate a totalitarian threat towards society. Most of the novels, however, primarily deal with obsolete language. It is the lost and forgotten that produces anxiety. This type of language emphasizes a loss of normative values that makes the reader question the fictional society as well as their own.