Att vara berövad sin frihet och sina valmöjligheter kan få stora konsekvenser i en individs hälsa och livssituation. Intagna riskerar att, efter avtjänat straff, släppas ut i samhället med begränsad förmåga att fungera självständigt, försämrat hälsotillstånd och med hög återfallsrisk. Ett aktivitetsvetenskapligt perspektiv är användbart för att förstå och utveckla interventioner som syftar till att upprätthålla och utveckla förmågor i det dagliga livet och utvecklandet av roller för att stödja framgångsrik återgång i samhället. Syftet med studien var att beskriva arbetsterapeutiska insatser och dess betydelse för intagna på straffrättsliga institutioner. En litteraturöversikt valdes och sökningar genomfördes i databaserna Web of Science, Cinahl, PubMed, Amed, Socindex och Academic Search Elite. Sju artiklar inkluderades för kvalitetsgranskning och analys. Resultatet visade en variation av interventioner där fokus låg på den generella livssituation de intagna befann sig i alternativt aktuell målgrupps specifika problematik. Gemensamt, inom samtliga instanser, var behovet av att öva upp sociala och kommunikativa förmågor. Viktiga betydelser som framkom var att intagna hade möjlighet till visst självbestämmande och att aktiviteter hade ett tydligt syfte för att upplevas som meningsfulla och terapeutiska. Studien visade att trots restriktioner till följd av säkerhetsaspekter, är det möjligt att genomföra klientcentrerade interventioner som har en positiv inverkan på intagnas hälsa, beteenden, självkänsla och utförandekapacitet. Arbetsterapeuten har en viktig roll i det rehabiliterande arbetet för att motverka kriminellt beteende och erbjuda redskap som underlättar övergången till samhället och minskar risken för återfall.