Enligt Socialtjänstlagen (SFS 2001:453) 5 kap § 11 hör det till socialnämndens uppgifter att se till att de som utsätts för brott och deras närstående får stöd och hjälp, behoven hos kvinnor som utsätts för våld av närstående ska särskilt beaktas. Socialtjänsten är vidare skyldig att bedriva intern och extern samverkan i arbetet mot våld i nära relationer. Emellertid saknas det i dagsläget en övergripande bild av kommunernas arbete mot våld i nära relationer. Denna studie undersöker hur ett urval av svenska kommuner organiserar arbetet mot våld i nära relationer med fokus på mönster gällande samverkan och ansvarsfördelning. Analysen baseras dels på en kategorisering av de styrdokument vilka tillgängliggjorts av de aktuella kommunerna och dels på en kvalitativ, tematisk dokumentanalys av kommunövergripande styrdokument. Studien har en hermeneutisk och abduktiv ansats vilket innebär en pendelrörelse mellan tema och helhet samt mellan teori och det empiriska materialet. Vidare har de teoretiska begreppen systemnivåer, energier och kalibrering från det systemteoretiska perspektivet samt samverkansdynamik och principiellt engagemang från det governanceteoretiska perspektivet använts vid analysen av empirin. Studiens resultat visar att kommunerna organiserar arbetet på olika nivåer: regional- och kommungemensam-, kommunövergripande- och organisationsspecifik nivå. Resultatet visar också att nationella dokument användes vid organiseringen. Resultatet tolkas som att organisationen skiljer sig mellan kommunerna, gällande såväl omfattning som innehåll och anpassningen till de lokala förutsättningarna. Resultatet visar också att kommunerna är i processen att etablera komplicerade samverkansstrukturer med såväl interna som externa aktörer, såsom polis, sjukvården, skolan, den privata sektorn, frivilligsektorn och civilsamhället. Emellertid har kommunerna kommit olika långt i arbetet kring en gemensam ansvarsfördelning och samsyn bland dessa aktörer. Avslutningsvis krävs mer forskning på ämnet för att säkrare slutsatser ska kunna dras. Studien väcker också frågor om det preventiva arbetets utbredning och effektivitet samt kommunernas uppfattning om behoven av kunskapsutveckling.

The purpose of this study is to present dominant discourses of sex buyers in public documents published before and after the implementation of the Swedish sex buyer law; making the purchase but not the sale of sexual services illegal. The purpose is further to examine what consequences these discourses might have on social work with sex buyers. We also aim to illustrate how language, gender, sexuality and power can be understood in the reading of the empirical material stretching from 1981 to 2016. With a discourse theoretical approach drawn from Laclau and Mouffe (2008 [1985]), five prominent discourses are identified; the average man, the homosexual man, the woman as a sex buyer, the man with the problematic sexuality and the sex buyer in need of help. The main findings are that processes of conflict among the discourses outlines a social problem where discourses that don’t include the heterosexual man as a sex buyer are subdued. Gender and sexuality in general and male heterosexual sexuality in particular is performed. As demands on a stricter legislation is propositioned we identified a linguistic offset; from descriptive graphic characteristics of the sex buyer to a depersonalization focusing on the action rather than the actor.