Vår värld som vi känner den håller på att förändras på grund av klimatförändringar som berorav mänskliga aktiviteter. För att minska effekterna av stigande halter växthusgaser måste alladelar av våra samhällen minska utsläppen, där byggandet av bostäder och transporter är storautsläppsområden som måste förändras i grunden. Det har lett till en växande insikt omeffekterna för urbana transporter, som har resulterat i ökad efterfrågan på lösningar som kanförbättra mobiliteten i städerna och dessutom sänka utsläppen av växthusgaser. En av delösningar som har fått ökad uppmärksamhet är mobilitetshubbar. Dessa hubbar beskrivs somsamlingsplatser för olika färdmedel och tjänster som främjar hållbart resande, som till exempelkollektivtrafik, delningsfordon och aktiv mobilitet. En identifierad problematik medmobilitetshubbar är den bristande erfarenheten i att ta beslut om vilka funktioner som ska ingå,hur de ska finansieras och hur kostnader och intäkter ska fördelas. Detta skapar ett behov avsamverkan mellan offentliga och privata aktörer. Denna studie syftar till att undersöka hur byggherrar och kommun kan samverka kringmobilitetslösningar på områdesnivå. Studien baseras på en fallstudie avstadsutvecklingsprojektet Sege Park i Malmö. Resultaten visar att staden ställt höga krav föratt Sege Park ska bli ett attraktivt bostadsområde där hållbara resor prioriteras och blir enklaatt nyttjas av de boende. Det har lett till att områdets parkeringsbehov och mobilitetstjänstersamlats i ett gemensamt parkeringshus. Samtidigt har byggherrarna behövt arbeta fram olikainnovativa gemensamma mobilitetsåtgärder för att få boende i området att välja bort att äga enegen bil. För första gången har en mobilitetsplan som omfattar flera fastigheter skrivits, vilkethar krävt högre grad av samverkan mellan byggherrar och staden. Studiens material har samlats in genom de olika metoderna: litteraturstudie, fallstudie,dokumentdata och intervjuer. Det teoretiska ramverket som används i studien utgår från enmodell om samverkansstyrning (collaborative governance), som har utvecklats av Emerson,Nabatchi och Balogh (2012). Studien identifierar ett flertal drivkrafter för att samordnautveckling och drift för delade mobilitetsåtgärder på områdesnivå. Däribland en ekonomiskvinning, en bättre helhet och större nytta för de boende. Det har också identifierats ett antalhinder, som olika förutsättningar och tidsperspektiv samt bristande ledarskap, vilket har lett tillonödigt tidskrävande processer. Studien visar på vikten av samverkan mellan byggherrar ochstaden, samt behovet av ledarskap och tydlig struktur för att underlätta samarbetet ochmöjliggöra en effektiv implementering av hållbara mobilitetslösningar på områdesnivå. / Our world, as we know it, is undergoing changes due to climate change caused by humanactivities. To mitigate the effects of rising greenhouse gas emissions, all sectors of our societymust reduce their emissions, with housing construction and transportation being significantareas that require fundamental transformation. This has led to a growing recognition of theimpacts on urban transportation, resulting in an increased demand for solutions that canimprove mobility in cities while reducing greenhouse gas emissions. One solution that hasgained attention is mobility hubs. These hubs are described as gathering places for variousmodes of transportation and services that promote sustainable travel, such as public transit,shared vehicles, and active mobility. A challenge with mobility hubs is the lack of experiencein making decisions about which functions to include, how to finance them, and how to allocatecosts and revenues. This creates a need for collaboration between public and private actors. This study aims to investigate how developers and municipalities can collaborate on an arealevel for mobility solutions. The study is based on a case study of the urban development project Sege Park in Malmö. The results show that the city has set high requirements for SegePark to become an attractive residential area where sustainable travel is prioritized and easilyaccessible to residents. This has led to the consolidation of the area's parking needs and mobilityservices in a shared parking facility. At the same time, developers have had to developvarious innovative shared mobility measures to encourage residents to choose not to own a private car. For the first time, a mobility plan encompassing multiple properties has been developed,requiring a higher level of collaboration between developers and the city. The study's data has been collected through various methods: literature review, case study,document analysis, and interviews. The theoretical framework used in the study is based on amodel of collaborative governance developed by Emerson, Nabatchi, and Balogh (2012). Thestudy identifies several drivers for coordinating the development and operation of sharedmobility measures, including economic benefits, a better overall outcome, and greater benefitsfor residents. Several barriers have also been identified, such as varying conditions and timeperspectives, as well as a lack of leadership, leading to time-consuming processes. The studyhighlights the importance of collaboration between developers and the city, as well as the needfor leadership and a clear structure to facilitate cooperation and enable the effectiveimplementation of sustainable area-level mobility solutions.

Det blir allt vanligare att offentliga och privata aktörer samverkar för att bedriva stadsutvecklingsprojekt, inte minst för att främja en hållbar utveckling. Den sociala dimensionen av hållbarhetsbegreppet har på senare tid fått större utrymme i stadsplaneringen där samverkan ses som en viktig beståndsdel för att skapa socialt hållbara områden. Detta examensarbete avser att närmare undersöka hur offentliga och privata aktörer samverkar i stadsutvecklingsprojekt för att främja social hållbarhet. Syftet med studien är att bidra med kunskap om möjligheter och utmaningar med samverkan i arbetet för en socialt hållbar stadsutveckling. Detta undersöks genom en fallstudie av projektet Odde i stadsdelen Kista i Stockholm, där planläggning av cirka 2000 bostäder pågår. Odde är ett pilotprojekt för social hållbarhet där detaljplaneprocessen sker i samverkan mellan markägaren Stockholms stad och byggherren Skanska och Areim. De frågor studien avser att besvara är: hur fungerar det praktiska arbetet med social hållbarhet i en samverkansprocess? samt; vilka möjligheter och utmaningar kan identifieras för samverkan mellan offentliga och privata aktörer kring social hållbarhet inom stadsplaneringen? Det empiriska materialet bygger på intervjuer med involverade i projektet samt studier av projektets arbetsmaterial. Studiens resultat tyder på att det anses givande men utmanande att arbeta med social hållbarhet i en samverkansprocess. Det finns en stor vilja att främja social hållbarhet både hos staden och byggherren i Oddeprojektet. Upplevelsen är att samverkan kan skapa det helhetsgrepp som social hållbarhet kräver. Det kan däremot vara tidskrävande att nå en gemensam syn gällande hur samverkan kring social hållbarhet ska gå till i praktiken. Undersökningen visar att detta kan härledas till att social hållbarhet är ett abstrakt och svårmätbart begrepp, vilket försvårar en tydlig uppdelning av ansvarsområden för att realisera åtgärderna. I Oddeprojektets arbete med social hållbarhet har ett antal centrala teman identifierats, vilka är; social hållbarhet som process, social hållbarhet som mål samt förståelsen av social hållbarhet. I studien argumenteras för att dessa komponenter har skapat förutsättningar för att finna samverkansformer för social hållbarhet i planprocessen. I fallstudien kan urskiljas en stor potential för samverkan kring social hållbarhet. / It is becoming increasingly common for public and private actors to collaborate in urban development projects to promote sustainable development. The social dimension of the concept of sustainability has recently gained greater acknowledgement in urban planning, where collaboration is seen as an important element in creating socially sustainable areas. This degree project intends to investigate how public and private actors collaborate in urban development projects to promote social sustainability. The purpose of the study is to provide with knowledge about opportunities and challenges with collaboration in the work of creating a socially sustainable urban development. This is investigated in a case study of the ongoing planning process of the project Odde. The plan is to construct approximately 2000 dwellings in the district of Kista, Stockholm. Odde is a pilot project for social sustainability where the City of Stockholm and the developer Skanska and Areim, are collaborating in the process of developing a detailed development plan for the area. The study intends to explore the following research questions: how do actors work with social sustainability in a collaborative process? and; what opportunities and challenges can be identified for collaboration between public and private actors in the work of creating a socially sustainable urban development? The empirical material is based on interviews with actors involved in the project as well as studies of working material from the project Odde. The results of the study indicate that working with social sustainability in a collaborative process is considered rewarding but challenging. The two main actors desire to promote social sustainability, and experience that collaboration can assist achieving the holistic approach needed for social sustainability. However, it may be a time-consuming process to reach a shared view of how to collaborate in practice for social sustainability. The study shows that this can be explained by the fact that social sustainability is an abstract concept, and thus difficult to measure. This complicates the division of responsibilities needed to realize the suggested measures. Three themes has been identified in the Odde project that have proven to be important components in creating favourable conditions for finding a collaborative planning process around social sustainability. These are; social sustainability as a process, social sustainability as a goal and finally a common understanding of social sustainability. A great potential can be distinguished in public and private collaboration to promote social sustainability in urban developments.