Inledning: Ambulanssjukvården blir allt mer avancerad och fyller en viktig funktion när sjukhus läggs ner och transporter av sjuka och skadade blir längre. Ambulanser är inte förskonade från trafikolyckor och konsekvenserna av när ambulanser krockar är flera. För ett effektivt säkerhetsarbete krävs information om tillbud och olyckor så att skadereducerande åtgärder kan införas. Studiens syfte har varit att undersöka förekomsten av trafikolyckor som involverat ambulansfordon, förutsättningar för erfarenhetsåterföring efter dessa händelser samt hur det skadeförebyggande arbetet inom ambulansverksamheten i Sverige ser ut. Metod: Studien har använt en mixad metod som med en kvantitativ del utforskar statistikförhållanden gällande trafikolyckor med ambulanser utifrån publika datakällor samt en kvalitativ del med intervjuer om erfarenhetsåterföring och skadeförebyggande arbete av företrädare för ambulanssjukvården. Resultat: Under en period på sju år (2010-2016) hittades 101 polisregistrerade trafikolyckor som involverat ambulanser i olycksdatabasen Strada. Ytterligare 93 unika trafikolyckor kunde identifieras när data från Arbetsmiljöverket och massmedia sambearbetades. Hos Socialstyrelsen och Inspektionen för vård och omsorg (IVO) återfanns endast en trafikolycka. Trafiksäkerhet beskrivs i intervjuerna som ett viktigt område för både utbildning och upphandling av fordon, men skillnaderna mellan vårdgivare i hur skadeförebyggande arbete bedrivs är stora. Kraven på medicinsk kompetens har ökat med tiden, samtidigt beskrivs nyanställd personal ha mindre intresse och erfarenhet av bilkörning. Säkerheten åsidosätts återkommande i samband med vissa vård- och behandlingsmoment under färd. Efter tillbud och olyckor i trafikmiljö hamnar fokus oftare på det mänskliga felandet än upptäckande av systemfel. Trafikolyckshändelser registreras normalt i allmänna avvikelsesystem, men med skiftande rapporteringsgrad och begränsad detaljinformation. Händelser analyseras och utreds i mindre omfattning och resultaten sprids sällan utanför den egna verksamheten. Slutsats: Det finns ingen sammanhållen statistik över trafikolyckor med ambulanser och det är svårt och tidskrävande att få en samlad bild över antalet olyckor. Trots en riskmedvetenhet görs upprepade avsteg från säkerheten och har kommit att accepteras i säkerhetskulturen. Registreringen av tillbud och olyckor är i många fall bristfällig och förutsättningarna för erfarenhetsåterföring är begränsade. Det saknas nationell samordning av ambulanssjukvården i trafikfrågor, myndigheters ansvar är oklara och regleringen av utryckningskörning är bristande.