Den 23 Mars 1980 röstade svenska folket om kärnkraften. Den politiska debatt som fördes innan valet var på många sätt både komplicerad och motsägelsefull. Komplicerad därför att perspektiven på kärnkraften var så många och för att frågan splittrade traditionella politiska och ideologiska gränser. Motsägelsefull, för trots den uttalade ambitionen om en saklig debatt tycktes det omöjligt att få till stånd och trots många av frågornas vetenskapliga grund och debattörernas vurm för faktamässighet tycktes de viktigaste orsakerna till debattörernas ställningstagande vara outtalade och av ideologisk art. Denna uppsats försöker dels åskådliggöra debatten, dels finna orsakerna till dess komplexa och motsägelsefulla natur. En genomgång av sakfrågorna visar på hur dess faktabetonade karaktär inte leder till en sakligare debatt, utan snarare tvärtom. En närmare studie av parterna och deras sätt att argumentera lyfter fram djupare uppfattningar och övertygelser som i debatten aldrig sägs rakt ut. Dessa ställs sedan mot varandra i syfte att förstå var den ideologiska motsättningen mellan parterna egentligen låg. Slutligen återgår jag till att försöka förklara orsakerna till att debatten fick de drag den hade med tyngdpunkt på den motsägelsefullhet som jag anser finns där. Min huvudsakliga förklaring är att kärnkraftsfrågan var starkt ideologisk men samtidigt väldigt beroende av vetenskap och fakta. I debatten samexisterade starka ideologiska krafter med en stor efterfrågan på vetenskaplig bevisning och saklighet, någonting som tillsammans med en allmän norm om det vetenskapligas överordnade betydelse undertrycker det ideologiska och låter det endast komma fram i förvrängd form genom debattörernas selektiva urval av vetenskap och fakta. Hit hör även en syn på vetenskap som producent av sanning men där vetenskapen i de kärnkraftsrelaterade frågorna endast var förmögen att producera ett flertal konkurrerande forskningsrön och rapporter som ingen enhälligt kunde befästas som slutgiltig och sann.