Bakgrund: Intensivvårdssjuksköterskor utsätts dagligen för stressiga situationer på arbetet. Kritiskt sjuka patienter kräver snabbt omhändertagande och intensivvårdssjuksköterskor måste arbeta snabbt för att rädda liv. Rådande personalbrist leder till att det blir svårt för intensivvårdssjuksköterskor att hantera stressiga situationer på arbetet. Stressiga situationer kan många gånger vara påfrestande för dem och det finns sällan tid för reflektion och återhämtning då stressen är mycket påtaglig. Att ständigt arbeta under stress kan leda till psykisk och fysisk ohälsa samt utbrändhet. Syfte: Att beskriva intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av stressiga situationer på arbetet. Metod: En kvalitativ deskriptiv intervjustudie med induktiv ansats valdes. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med 8 intensivvårdssjuksköterskor som hade arbetat mellan 1,5 år - 40 år från 2 allmänintensivvårdsavdelningar vid 2 sjukhus i Sverige. Intervjutexten transkriberades och analyserades genom manifest innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i 6 kategorier; att behöva stöd och uppleva brist på kompetens hos sig själv och andra, att samarbetsklimatet påverkas när det är stressigt, att inte räcka till för både patienter och anhöriga, att känna sig osäker men vara tvungen att arbeta snabbt när det är stressigt, att kunna använda stress och erfarenheter som resurser, att det är jobbigt och stressigt vid HLR situationer. Att vara ny och erfara den egna bristen på erfarenhet upplevdes som påfrestande för intensivvårdssjuksköterskor. Det var viktigt att de fick stöd och hjälp av kollegor för att kunna hantera stressiga situationer. Arbetsklimatet påverkades och de upplevde även att de var tvungna att arbeta snabbt när det var stressigt. Slutsats: Det kollegiala stödet var av stor betydelse för intensivvårdssjuksköterskor när det var stressigt eftersom alla hjälptes åt när det var bråttom och mycket att göra på avdelningen. De upplevde att det var påfrestande att ge stöd till anhöriga samtidigt som de skulle vårda patienter. Lång arbetslivserfarenhet gjorde att intensivvårdssjuksköterskor upplevde att de var mer fokuserade och hade bättre struktur när situationen blev akut. Det var jobbigt och stressigt att utföra HLR på grund av att de upplevde en otillräcklig beredskap när det väl gällde. Fortsatt forskning samt riktade insatser behövs för att förbättra intensivvårdssjuksköterskors arbetsmiljö och förebygga stressrelaterad ohälsa för att öka deras välbefinnande på arbetet. Således kan detta medföra samhälleliga vinster genom färre sjukskrivningar bland intensivvårdssjuksköterskor samt förbättrad vårdkvalitet för patienter och anhöriga.