Denna uppsats behandlar onda ögats betydelse i antiken och i samtid inom specifikt valda områden Grekland, Etiopien och Turkiet. För att kunna besvara syftet undersöker jag vilka som utsattes/utsätts för det onda ögat, vilka känslomässiga faktorer, vilka kollektiva förklaringar och praktiker litteraturen lyfter fram samt likheter och skillnader mellan de olika samhällena i antiken och samtiden. Valet av metod var att utföra en kvalitativ komparativ innehållsanalys som genomfördes med hjälp av kodning av kategorier i materialet. Efter identifikation av kategorier gjordes en analys för varje fokusområde som därefter granskades och jämförde antikens faktorer med samtidens faktorer. Den tidigare forskningen har visat att människor håller fast vid tron på onda ögat då det är en stor del av kulturen och traditionen. Samt att känslomässiga faktorer som rädsla och avund är faktorer som stärker tron på föreställningarna. Resultaten som denna uppsats visar är att tron har varit utbrett inom de valda områdena, och att ett område inte har förändrat sitt tankesätt i stor del sedan antiken och fortsätter att tro starkt på fenomenet i nutid. Tron är inpräglad i kulturen inom de valda områdena som tydliggörs i analysen när likheter framkommer. Däremot tydliggörs även skillnader som visar på att nya användningar har gjorts inom vissa områden. Dessa resultat är viktiga att redogöra för eftersom faktorerna visar varför människor fortsätter att tro på onda ögat i nutiden, trots att vetenskapliga bevis finns tillgängligt som motsäger att det onda ögat har någon verkan.

The aim of this study is to explore the relationship between apotropaic decorations, here termed as apotropaic devices, and the architectural layout of an average Roman bathhouse. Moreover, to argue for the hypothesis that there was an apotropaic decorative program, i.e. an intentional plan for the placement of apotropaic devices within a Roman bathhouse. A sample of decorations are analysed, specifically 16 mosaics which constitute the main material, which is divided into three categories, namely, labyrinth, geometric/grid and Gorgon mosaics. Along with these there is supplementary material, namely, three freestanding sculptures (one hunchback and two herms) and two mosaics with inscriptions (One Greek and one Latin, both with a phallus symbol). The material is analysed with a modified phenomenological framework in mind, focusing on the experience which a bather might have had of the decoration itself and the room/space in which it was placed. Moreover, in order to argue for this hypothetical decorative program, this study constructs a hypothetical plan/map of an average Roman bathhouse based on the analysed material. The results gained from the analysis reveal patterns that seem to indicate a deeper intentionality than mere aesthetic appeal, and in turn these patterns seem to indicate, when viewed via our conceptual plan/map, some sort of apotropaic defence of Roman bathhouses. Thus, these results seem to lend credence to the hypothesis of an apotropaic decorative program. / Syftet med denna studie är att undersöka förhållandet mellan apotropeiska dekorationer, här kallade apotropeiska anordningar, och den arkitektoniska utformningen av ett genomsnittligt romerskt badhus. Vidare syftar studien till att argumentera för hypotesen att det fanns ett apotropaiskt dekorativt program, det vill säga en avsiktlig plan för placeringen av apotropeiska anordningar i ett romerskt badhus. Ett urval av dekorationer analyseras i studien, närmare bestämt 16 mosaiker som utgör huvudmaterialet, som är indelat i tre kategorier, nämligen labyrint, geometrisk/rutnät och Gorgon mosaik. Utöver dessa analyseras kompletterande material såsom tre fristående skulpturer (en puckelrygg och två hermer) och två mosaiker med inskriptioner (en grekisk och en latinsk, båda med fallossymbol). Materialet analyseras med en modifierad fenomenologisk ram i åtanke, med fokus på den upplevelse som en badgäst kan ha haft av själva utsmyckningen och rummet/utrymmet där den placerades. I syfte att argumentera för detta hypotetiska dekorativa program konstruerar denna studie en hypotetisk plan/karta över ett genomsnittligt romerskt badhus baserat på det analyserade materialet. Resultaten från analysen avslöjar mönster som tycks indikera en djupare intentionalitet än enbart estetiskt tilltalande. I sin tur verkar dessa mönster indikera, när de ses via studiens konceptuella plan/karta, något slags apotropeiskt försvar av romerska badhus. Således verkar dessa resultat ge trovärdighet åt hypotesen om ett apotropeiskt dekorativt program.