I denna studie undersöker jag de svenska och engelska översättningarna av Bonjour tristesse av Françoise Sagan från 1954 och av Le chapeau de Mitterand av Antoine Laurain från 2012 och hur adekvans- eller acceptansinriktade de är (Toury, 1978/1995; Lindqvist 2005). Jag undersöker vilka översättningsstrategier som använts för att översätta abstrakta substantiv och kulturspecifika begrepp med hjälp av Vinay och Darbelnets (1958) och Pedersens (2007) teorier för att urskilja eventuella tendenser och mönster. Slutligen undersöker jag om resultaten kan säga något om de svenska respektive brittiska litterära systemens öppenhet på 2010-talet jämfört med 1950-talet. Resultaten visar att översättningarna av Le chapeau de Mitterand är adekvansinriktade vad gäller båda variablerna medan översättningarna av Bonjour tristesse är adekvansinriktade men vad gäller kulturspecifika begrepp mer acceptansinriktade. Den engelska översättningen från 1950-talet är mindre adekvansinriktad än den från 2010-talet. Det kan vara så att det brittiska litterära systemet har blivit mer öppet och att det svenska systemet fortsätter att vara öppet och att detta påverkat översättarnas översättningsstrategier men den slutsatsen går inte att dra baserat på mitt material och min metod. / In this paper I examine the Swedish and English translations of Bonjour tristesse by Françoise Sagan from 1954 and of Le chapeau de Mitterand by Antoine Laurain from 2012 and if they are acceptable or adequate in Toury’s (1978/1995) terms. Based on the theories of Vinay and Darbelnet (1958) and Pedersen (2007)  I examine the strategies of translation that are used by the translators to identify patterns. With the results in hand I analyse if they show signs of openness of the Swedish and British literary system in the 1950s and 2010s. I found that the translations of Le chapeau de Mitterand are adequate based on both variables whereas the translations of Bonjour tristesse are both adequate and acceptable, but still more adequate then the latter. It may be the case that the British system has become more open with time and that the Swedish one remains open and that this has affected the translators strategies, but based on my material and method this conclusion cannot be drawn.