The Swedish Public Employment Service's reform based on the so-called January agreement from 2019 has since its initiation been an ongoing issue in the Swedish public debate. As a result of the reform, several municipalities have expressed experiences that the operational cooperation in individual cases has deteriorated. The experiences are significant, as cooperation between the Swedish Public Employment Service, municipalities and other actors has been described as a prerequisite for realizing labor market policy. The purpose of the thesis is therefore to study what the operational labor market policy cooperation in individual cases looks like in four Swedish municipalities and how municipal officials perceive that the conditions for this cooperation are affected by the Public Employment Service's reform. This through a qualitative interview study, with a strategic selection of municipalities. The study is thus based on a local perspective and the selection of municipalities is made in order to cover several contextual factors that could potentially affect the municipal experiences. The theoretical starting points are taken from the theory of interorganizational cooperation. The result shows consistent experience in all the municipalities interviewed that the conditions for the interorganizational operational cooperation in individual cases at the local level being negatively affected by the Swedish Public Employment Service's reform. Both in terms of cooperation between the municipalities and the Public Employment Service as well as between the municipalities and independent actors (in cases where they cooperated before the reform). The main reason for the deteriorating cooperation is described as a changed local presence, reduced contact areas and reduced personal relationships at the administrator level. These factors have also been identified by the municipal representatives as the most important factors to address in order for there to be an appropriate and well-functioning cooperation. / Arbetsförmedlingens reformering med utgångspunkt i den så kallade Januariöverenskommelsen från 2019 har sedan dess initiering varit en pågående fråga i den svenska samhällsdebatten. Till följd av reformen har flera kommuner uttryckt erfarenheter av att det operativa samverkan i individärenden försämrats. Erfarenheterna är betydelsefulla eftersom samverkan mellan Arbetsförmedlingen, kommuner och andra aktörer beskrivits som en förutsättning för att realisera arbetsmarknadspolitiken. Syftet med uppsatsen är därför att studera hur den operativa arbetsmarknadspolitiska samverkan i individärenden ser ut i fyra svenska kommuner samt hur kommunala tjänstepersoner uppfattar att förutsättningarna för denna samverkan påverkats av Arbetsförmedlingens reformering. Detta genom en kvalitativ intervjustudie, med ett strategiskt urval av kommuner utifrån kommunernas geografiska position och hur Arbetsförmedlingen valt att arrangera myndighetens lokala närvaro. Studien utgår därmed från ett lokalt perspektiv och urvalet av kommuner görs i syfte att täcka in flera kontextuella faktorer som potentiellt kan påverka de kommunala erfarenheterna. Studiens resultat visar på samstämmiga erfarenheter hos de intervjudade kommunföreträdarna om att förutsättningarna för den interorganisatoriska operativa samverkan i individärenden på lokal nivå påverkats negativt av Arbetsförmedlingens reformering. Både när det gäller samverkan mellan kommunerna och Arbetsförmedlingen samt mellan kommunerna och fristående aktörer (i de fall de samverkat innan reformen). De främsta orsakerna till den försämrade samverkan beskrivs vara Arbetsförmedlingens förändrade lokala närvaro, minskade kontaktytor och minskade personliga relationer på handläggarnivå. Faktorerna har utifrån de intervjuade kommunföreträdarna identifierats som viktiga för att främja en ändamålsenlig och välfungerande samverkan.