Leather is a material that throughout history has been very important for humankind. Up until recently is has often however, together with other organic materials, not been given the attention it might deserve. This essay investigates how leather from the Late Iron Age in Scandinavia can be studied, if specialisation within leather related crafts can be identified and what this can tell us about how crafting skills were spread in a society. First a broader analysis is made of related crafts in the Late Iron Age, which is then put into relation to three chosen Vendel Age graves from the Valsgärde burial ground. Both leather production through hunting and tanning, and item production techniques like for example sewing and scabbard making are reviewed. Problems with preservation are discussed and possible alternative ways to study the subject are explored. The essay concludes that leather crafting included many techniques spread in society, practiced by common people. Still, several explicit specialisations also existed, which created high-quality leather products. Finally, suggestions for future research are made. / Läder har som material varit mycket viktigt genom hela den mänskliga historien. Fram tills nyligen har det, tillsammans med andra organiska material, dock ofta inte fått den uppmärksamhet det kanske förtjänar. Den här uppsatsen undersöker hur läder från den sena järnålderns Skandinavien kan studeras, om specialisering inom läderhantverk kan identifieras och vad detta kan berätta för oss om hur hantverkskompetens var spritt i ett samhälle. Först görs en bredare analys av relaterade hantverk under den sena järnåldern, vilket sedan sätts i relation till tre vendeltida gravar från gravfältet i Valsgärde. Både produktion av läder genom jakt och garvning, och tekniker för produktion av föremål såsom sömnad och tillverkning av svärdsskidor granskas. Problematik med bevarandeförhållanden diskuteras och alternativa sätt att studera ämnet utforskas. Slutsatserna av uppsatsen är att läderhantverk inkluderade många olika hantverkstekniker, som var spridda i hela samhället och praktiserades av vanligt folk. Flertalet explicita specialiseringar existerade dock också, vilket gav upphov till högkvalitativa läderprodukter. Slutligen ges förslag till framtida forskning.