2011 slutade man i Sverige att använda det nationella regelverket, Boverkets konstruktionsregler (BKR) och tillhörande Boverkets handbok om betongkonstruktioner (BBK 04) vid dimensionering av bärande konstruktioner, då de ersattes av Eurokonstruktionsstandard (EKS) som är en europeisk standard och skall användas av EU:s medlemsländer. Även om Eurokoder (EK) skall används av företag vid dimensionering av bärande konstruktioner, behandlar inte någon av eurokoderna kombinationsarmerad betong. Armeringsmetoden innefattar användandet av både armeringsjärn och fiberarmering. Med hänsyn till detta publicerade Swedish Standards Institute 2014 en standard för fiberbetong (SS 812310) som samverkar med eurokoder, med syftet att underlätta dimensionering av dessa konstruktioner. Då det tidigare inte har funnits någon nationell standard använder vissa företag fortfarande dimensioneringsmetoder som inte utgår från eurokoder och svensk standard. Syftet med studien är att undersöka skillnader av beräkningar, parametrar och resultat mellan en icke aktuell dimensioneringsmall för en kombinationsarmerad pålunderstödd platta enligt BKR, BR4 och BR13 och en som bygger på EK och svensk standard (SS). I SS 812310 finns två olika metoder för att beräkna momentkapaciteten, en förenklad och en generell metod. I studien används den förenklade metoden, på grund av den generella metodens komplexitet. Efter att respektive dimensioneringsmetod för en kombinationsarmerad pålunderstödd platta har granskats, skapades dimensioneringsmallen enligt EK och SS. Mallen krävde en ny statikberäkningsmetod med hänsyn till SS 812310. Konsekvensen blev att konstruktionen påverkades av en större tvärkraft vid stöd, men erhöll en mindre nedböjning i fält. Även jämförelsen av beräkningsmetoder och parametrar blev på grund av statiken begränsad. Total utnyttjandegrad av momentkapaciteten blev densamma i båda dimensioneringsmallarna vid samma armeringsinnehåll, men på grund av ett icke uppfyllt töjningsvillkor i fält enligt SS 812310 krävdes här ett högre armeringsinnehåll. Ett högre armeringsinnehåll medför en lägre utnyttjandegrad, vilket inte är eftertraktat då det innebär att armeringen inte kommer att utnyttjas fullt ut. Slutsatsen blev att tillämpbarheten är begränsad för den förenklade metoden i SS 812310 om töjningsvillkoret inte uppfylls och att man istället måste använda den generella metoden för fortsatt dimensionering. Konsekvenserna om villkoret inte uppfylls kan vara att större sprickor uppkommer än dem som erhölls vid balktester.