Early gnathostome evolution has recently undergone revision due to newly published phylogenies. Within this new framework, early gnathostomes in the fossil record can be revised, particularly the subject of this paper Tylodus deltoides (Rohon, 1893), vertebrate microremains from the Silurian Ohesaare Formation of Estonia. Multiple analytical approaches are performed in order to offer insight into a phylogenetic position for the enigmatic T. deltoides. A three-dimensional model, based on synchrotron x-ray phase contrast microtomography of a small polyodontode morphotype and virtual thin sections show a unique palaeohistology. A survey of wear patterns shows the presence of tooth plates, comprising the larger cusp and plate morphotypes. Histological observations show a mosaic of vertebrate hard-tissues and organisations, including a tripartitie layered structure, descending rows of odontodes on a large primary odontode, an osteodentine or mesodentine base, pleromic dentine middle layer and capping layer of unknown tissue type.Two interpretations of this collection of observations are given. Both assume the large morphotypes are teeth, one that the smaller polyodontodes are scales, the other, that they are developing teeth. Histology alone demonstrates the remains are the teeth of a holocephalan, but with some uncertainty. A model for attachment by acrodonty and developmental model for conserved lyodont development are given to help explain the unusual histology and morphology of T. deltoides, but greater certainty in the phylogenetic position of T. deltoides requires a more detailed histological analysis based on thin sections and a broader comparison with 3D data of relevent taxa. This willnecessarily be improved by formal phylogenetic analysis. / De käkförsedda ryggradsdjurerens (gnathostomernas) uppkomst och tidiga evolution är ett forsknings-område där nya fossila fynd och paleontologiska forskningsinsatser på senare tid har medfört en bättre övergripande förståelse. Gnathostomerna kan delas in i två grupper: chondrichthyider (broskfiskar så som haja och rockor) och osteichthyider (s.k. benfiskar från vilket landlevande ryggradsdjur också har sitt ursprung). En utdöd grupp av fiskar, de s.k. taggpansarhajarna (acanthoder), har på senare tid ansetts representera de former från vilken broskfiskarna har sitt ursprung. Detta har medfört ett nytt perspektiv till vilket paleontologer måste relatera när de studerar de fossila gnathostomerna och dess tidiga utveckling. Dessutom bidrar även nya tekniker, så som högupplöst skiktröntgen av fossil med hjälp av synkrotronstrålning, till vår förståelse. Dessa tekniker kan ge oss detaljerade tredimensionella modeller av den inre konstruktionen utan att behöva skada de ofta sällsynta fossil som finns till- gängligaDetta arbete avhandlar ett enigmatiskt fiskfossil, Tylodus deltoides, som endast är känt från mer eller mindre mikroskopiska vertebratrester. Dessa fossil beskrevs för första gången så tidigt som 1893, men man har fortfarande inte har lyckat komma fram till var bland ryggradsdjuren dessa hör. Med hjälp av nämnda tekniker och nya perspektiv, är målet med denna studie att ge en ny beskrivning och tolkning av dessa ganska udda fossila rester. Genom att studera skrapmärken på ytan av de individu- ella fossilen så har jag kunna konstatera att åtminstone de större exemplaren är fungerande tänder, medan de mindre troligen är tänder under utveckling och som ännu inte brutit igenom huden i munnen. Genom att via högupplöst skiktröntgen skapa och studera en tredimensionell modell av den inre strukturen så har jag dessutom kommit fram till att dessa tänder troligen hör hemma bland en tidig grupp av broskfiskar som vi kallar helhuvudfiskar (Holocephali). Denna tolkning är inte helt utan problem, men innan man kan komma till mer slutgiltiga slutsatser måste kompletterande studier göras som innefattar jämförbara tredimensionella modeller av andra levande och fossila grupper, samt att med  hjälp  av  dessa  nya  data  även  inkludera  T.  deltoides  i  en  större  analys  rörande  släktskaps-förhållanden.

Size comparisons, skeletochronological, and palaeohistological studies have been major contributors in the past decades to expand our knowledge on how dinosaurs, including Tyrannosaurus rex, lived and grew. Historically, size comparisons have been used to establish a relative order of age, and thin sections have been used to study the palaeohistology and skeletochronology, as well as establish growth curves, to construct more quantifiable age determinants. Whenever a new specimen is found or described, it should be placed in context by comparing it to the other known specimens. This study aims to do that for the Naturalis T. rex specimen, RGM 792.000. Comparing the femoral length and circumference data places RGM 792.000 3rd to 6th in size, depending on the literature cited, and so it can be concluded that this T. rex is a, younger, adult. The palaeohistological side of this study aims to reconstruct a more exact age at the time of death as well as a growth curve, using not only thin sections, but also synchrotron radiation computed microtomography. By counting the lines of arrested growth through both methods it can be established that RGM 792.000 was at least 17 years old at the time of death. Additionally, this study demonstrates that the use of synchrotron scans is beneficial to use as a complementary method when studying the skeletochronology and palaeohistology in dinosaurs. / Hur gammal kunde Tyrannosaurus rex bli? Trots sin ikoniska status finns det mycket vi fortfarande inte vet om T. rex men med varje ny upptäckt kommer en ökad förståelse och Naturalis-provet, också kallat RGM 792.000 eller Trix, är inte ett undantag. Genom att jämföra storleken på olika individer, kan vi säga något om deras relativa ålder och tack vare det vet vi att Trix var en ung vuxen. Men för att ta reda på exakt hur gammal en individ av T. rex var, har forskare hittills varit tvugna att göra tvär- och tunnsnitt i ben för att räkna de tillväxtringar som ofta bevaras trots fossilisering. Eftersom dessa metoder delvis förstör fossilen har nya skanningtekniker, såsom synkrotron-mikrotomografi, börjat tillämpats. I denna studie har både tunnsnitt samt synkrotronskanningar analyserats och tillsammans visar de på att Trix var minst 17 år gammal när den dog. De båda metoderna kompletterar varandra och kan med fördel användas tillsammans för att göra en robust åldersbestämning.