Syftet med denna uppsats är att undersöka den första månadens rapportering kring försvinnandet av Madeleine McCann och på så sätt få en bild av vilka faktorer som skapade ett så stort publikt och medialt intresse för just detta fall. För att kunna svara på detta ställs tre övergripande frågor – vilka aspekter lyfter medierna fram i rapporteringen, hur bidrar dramaturgisk bearbetning till att forma rapporteringen samt vilken betydelse får huvudaktörer i rapporteringen. Undersökningen görs genom en kvalitativ analys av återkommande teman i rapporteringen. Denna kompletteras med en kvantitativ innehållsanalys för att få fram statistik på hur mycket utrymme visa aspekter får samt vilka benämningar som görs vid porträtteringen av Madeleine McCann. Det undersökta materialet består av artiklar från tidsperioden 5 maj 2007 till och med den 7 juni 2007 i Aftonbladet, Expressen och Dagens Nyheter. De teoretiska ramverk uppsatsen utgår ifrån är teorier om socialkonstruktivism, nyhetsvärde, medielogik och narrativ berättande. Resultatet visade att den främsta faktorn till att fallet uppmärksammades är genom den personifiering som gjordes av Madeleine McCann och hennes föräldrar. Personifieringen leder till att rapporteringen kan konstrueras till en nyhetsberättelse. Genom mediernas dramaturgi och berättartekniker konstruerats fallet till ett high-profile-crime som leder till att en parasocial-interaktion uppstår mellan Madeleine och publiken.