<p>Uppsatsen <em>Män med män</em> handlar om hur par bestående av män bildas i två svenska romaner, Jonas Gardells <em>Präriehundarna </em>(1987) och Bengt Martins <em>Sodomsäpplet </em>(1968). Det som studeras är gestaltningen av hur förhållandet mellan männen påverkas av heteronormen och hur heterosexuella förhållanden står som en motpol för parbildandet. Identitet och maskulinitet är andra ämnen som behandlas i uppsatsen som tittar på hur romanpersonernas identitetssökande gestaltas. Uppsatsen finner hur paret i <em>Präriehundarna </em>gestaltas att de starkt är påverkade av den heteronormativa och väljer att använda detta som ett sätt att utgå ifrån och ta avstånd från detta, men samtidigt har paret svårt att finna sig själva och vara bekväma i sin maskulinitet i en samkönad relation. I <em>Sodomsäpplet</em> finner uppsatsen tydliga bevis på att den kulturella kontexten påverkar stort i identifikation hos huvudpersonen och att Martins gestaltning är grundad i den samma. Den teoretiska basen är queerteori, främst med Judith Butler och Eve Koskofsky Sedgwick som bas. Queerteorin används för att visa hur genus är en social konstruktion och att gestaltningen har påverkats av kulturella idéer om genus och relationer.</p>

Uppsatsen Män med män handlar om hur par bestående av män bildas i två svenska romaner, Jonas Gardells Präriehundarna (1987) och Bengt Martins Sodomsäpplet (1968). Det som studeras är gestaltningen av hur förhållandet mellan männen påverkas av heteronormen och hur heterosexuella förhållanden står som en motpol för parbildandet. Identitet och maskulinitet är andra ämnen som behandlas i uppsatsen som tittar på hur romanpersonernas identitetssökande gestaltas. Uppsatsen finner hur paret i Präriehundarna gestaltas att de starkt är påverkade av den heteronormativa och väljer att använda detta som ett sätt att utgå ifrån och ta avstånd från detta, men samtidigt har paret svårt att finna sig själva och vara bekväma i sin maskulinitet i en samkönad relation. I Sodomsäpplet finner uppsatsen tydliga bevis på att den kulturella kontexten påverkar stort i identifikation hos huvudpersonen och att Martins gestaltning är grundad i den samma. Den teoretiska basen är queerteori, främst med Judith Butler och Eve Koskofsky Sedgwick som bas. Queerteorin används för att visa hur genus är en social konstruktion och att gestaltningen har påverkats av kulturella idéer om genus och relationer.

Den här uppsatsen undersöker könsmönster inom nätdejting. Fokus ligger på vilka aspekter som anses vara viktiga att framhäva i en manlig respektive kvinnlig nätdejtingprofil samt hur roller och ansvar i parbildningen fördelas över kön. Syftet är att genom ett performativt synsätt undersöka ifall den svenska kontexten av uppfattad sexuell liberalism, jämställdhet, social inbundenhet och digitalisering framkallat mindre traditionella könsmönster inom svensk nätdejting. Den tidigare forskningen talar för att nätdejting tenderar att följa traditionella könsmönster, men litteraturen innehåller få exempel från Sverige. Datamaterialet utgörs av textinlägg i diskussionstrådar på två av Sveriges största internetforum, Flashback och Familjeliv. Diskussionerna innehåller råd och berättelser om hur nätdejtare av olika kön ska utforma sina profiler och sin interaktion, något vi läser som bokstavliga instruktioner för hur kön ska ”göras”. Totalt har 111 sidor med textinlägg hämtats och analyserats. Oavsett kön så är det enligt materialet viktigt att nätdejtare är tydliga med att visa upp hur man ser ut från flera vinklar, samt berätta vem man är, vad man tycker om och inte tycker om. Det framgår att användare tenderar råda varandra att utforma sina profiler i linje med det stereotypt attraktiva för respektive kön, men även att profiler ges delvis olika funktion beroende på kön. Män förväntas vara den aktiva initiativtagaren och behöver därför skapa en profil med kapacitet att sticka ut i mängden av andra män och fånga intresse. Kvinnor förväntas vara passiva och kan skapa en profil utformad för att underlätta för mannen samt på förhand ”sålla” bort de ointressanta i mängden av initiativtagare. Funktionerna svarar till typiska interaktionsmönster inom nätdejtinglitteraturen, där män tenderar att ”tråla” – gilla/skriva till så många som möjligt - medan kvinnor är mer återhållsamma och undviker att inleda kontakter. Resultateten pekar mot att dessa mönster inte nödvändigtvis återskapas frivilligt. Avslutningsvis skildrar undersökningen hur miljöerna som nätdejtingtjänster utgör inte sällan leder till frustration och bitterhet bland användarna, och det påpekas att den svenska kontexten inte verkar ha lett till tydligt utstickande könsmönster gällande profilskapande eller parbildning.