Syftet med uppsatsen är att med hjälp av komparativ metod undersöka hur reglerna för assisterad befruktning är utformade i Frankrike och Sverige framförallt gällande tillträde till befruktning och föräldraskapserkännande, detta både för heterosexuella och homosexuella (kvinnor) par. De nationella regleringarna ställs mot ländernas internationella åtaganden för att undersöka huruvida dessa efterföljs. Gällande faderskap (även vid spermadonation) har länderna liknande reglering. När det gäller föräldraskapet i ett homosexuellt par måste den icke födande modern i Frankrike alltid adoptera, då insemination för homosexuella ej är tillåtet i landet. I Sverige måste adoption ske av den andra modern om inseminationen skett utomlands, något som fadern i ett heterosexuellt förhållande inte behöver, vilket kan innebära att Sverige i denna fråga riskerar att kunna dömas för diskriminering enligt EKMR. En väsentlig skillnad mellan de båda länderna är även att donatorn i Sverige alltid är känd (för barnet om hen önskar) och i Frankrike alltid anonym. I Sverige har detta faktum motiverats med principen om barnets bästa, en princip som inte är lika synlig och framträdande i den franska lagstiftningen. / By using the comparative method, the purpose of this thesis is to examine how the rules for medically assisted reproduction are designed in France and in Sweden, especially concerning the access and recognition of parenthood for both heterosexual and homosexual (female) couples. The national regulations are set against international commitments made by the countries in order to see whether these are respected. Regarding the paternity (even with a sperm donation) the countries have similar regulations. When it comes to parenthood in a homosexual couple the ”other” mom must always adopt in France, since insemination for homosexuals are not allowed. In Sweden the second mother must adopt if the insemination was made abroad, but a heterosexual man in a relationship must not – a difference that could be seen as discrimination under the ECHR. A significant difference between the two countries is also that the donor in Sweden is always known (if the child wants to know him) and in France always anonymous. In Sweden this is justified by the principle ”the best for the child” a principle that is not as visible and prominent in French law.