Inledning: Den intersubjektiva relation som uppstår i terapirummet har beskrivits som en faktor för förändring. Terapeut och patient befinner sig i en relation där samspelet påverkar dem båda och skapar ny förståelse - för dem båda. Syftet var att undersöka psykodynamiska psykoterapeuters erfarenheter av att samtala med patienter om terapirelationen utifrån ett här-och-nu-perspektiv. Frågeställningar: Hur ser psykoterapeuters erfarenheter av samtal om relationen i terapirummet ut?  Vilka aspekter beskrivs som betydelsefulla för psykoterapeuter då patient - terapeutrelationen fokuseras? Metod: Semistrukturerade intervjuer med fem psykoterapeuter. Vid analysen användes tematisk metod. Resultat: Att vara i relation med patienter innebar erfarenheter av att visa sig, hitta sin stil samt klä relationen i ord. Samtalet om den ömsesidiga relationen beskrevs som en utmaning. Att hitta en rytm tillsammans med patienten och att växla mellan positionerna deltagande och observerande terapeut framhölls som viktigt. Det relationella samspelet gav upphov till unika möten och en förundran över både människans och samspelets komplexitet. Diskussion: Det fanns en vilja att dela med sig av sig själv, samtidigt som svårigheter uppstod. Möjligheterna med relationellt arbete övervägde riskerna, men det beskrevs som krävande. Professionell och relationell trovärdighet framkom som betydelsefulla aspekter för deltagarna då patient - terapeutrelationen fokuserades. / Introduction: The intersubjective relationship in the therapy room has been described as a factor for change. Therapist – patient interplay creates new understanding for both of them. The purpose was to explore psychodynamic psychotherapists' experiences of talking with patients about the therapeutic relationship from a here and now - perspective. Questions: What do psychotherapists´ experiences of relational work in therapy look like? What aspects are described as important for psychotherapists when focusing on the patient - therapist relationship? Method: Semistructured interviews with five psychotherapists. Thematic method was used when analyzing the material. Results: Relational work meant experiences of self-disclosure, discovering therapeutic style and describing the relationship in words. Conversation about the mutual relationship was described as challenging. Finding a mutual rythm with the patient and altering between participatory and observational therapist positions was emphasized as important. Relational work led to unique encounters and a chance to marvel at human and interplay complexity. Discussion: There was a willingness to share in relation with the patient, but difficulties arose. Possibilities of relational work outweighed risks, and it was described as demanding. Professional and relational credibility emerged as important aspects for the participants when focusing on the patient - therapist relationship.

Bakgrund: Ätstörningar är allvarliga tillstånd och orsakar stort lidande för drabbade. Patienterna har störda uppfattningar om kropp och ätande samt upplevs svårbehandlade. Basal kroppskännedom utgår från kroppens rörelser, där kroppsmedvetenhet övas, tankar och känslor integreras. Vetenskapligt finns begränsad kunskap om hur patienter med ätstörning ska bemötas, men den terapeutiska alliansen påverkar följsamhet och behandlingsresultat. Syfte: Att beskriva fysioterapeuters erfarenheter av vad som påverkar skapandet av en terapeutisk allians vid behandling med Basal kroppskännedom vid ätstörningsproblematik. Metod: Studien har kvalitativ, deskriptiv design i åtta semistrukturerade intervjuer med fysioterapeuter som rekryterades genom ändamålsenligt- och snöbollsurval. Data analyserades med induktiv ansats.  Resultat: Fem kategorier och elva underkategorier identifierades. Huvudkategorierna är “Metoden bjuder in till helhetssyn och tillitsfull relation”, “Yrkesskicklighet och personlighet en tillgång i komplexa mötet”, “Kroppslig och verbal kommunikationsförmåga ger samarbetet fler dimensioner”. “Arbetet siktar mot självständigt och hållbart tillfrisknande” samt “Terapeutiska miljön påverkar trygghet och fokus”. Slutsats: Alliansskapandet genom Basal kroppskännedom är mångfacetterad i mötet med patientgruppens komplexa sjukdomssituation. Faktorerna som utkristalliserades påverkar både enskilt och gemensamt, skapandet av en fysioterapeutisk allians. Genom resultatet framträder en början till beteendeförändringsstrategier med hjälp av beteendemedicinskt förhållningssätt, socialkognitiv teori samt stress-copingteori