Bakgrund: Amyotrofisk Lateral Skleros (ALS) är en allvarlig, obotlig och progressiv sjukdom som innebär att nerver som kontrollerar muskler gradvis bryts ned. Det vanligaste symtomet i sjukdomen är förlamning som utvecklas individuellt, ofta i smygande takt. Det enda som inte påverkas av sjukdomen är intellektet som fungerar helt normalt. Syfte: Syftet var att belysa patienters upplevelser av att leva med Amyotrofisk Lateral Skleros. Metod: En systematisk litteraturstudie där en manifest innehållsanalys med induktiv ansats har använts som arbetssätt. Sökningar gjordes i databaserna CINAHL, PubMed och PsycINFO och granskades utifrån valda granskningsmallar. Sju kvalitativa och fyra kvantitativa artiklar blev efter kvalitetsgranskning de artiklar som användes till resultatet. Resultat: De kategorier som framkom var leva med dödlig sjukdom och upplevelser av välbefinnande. Upplevelserna av att leva med ALS är varierande och individuella. Sjukdomen upplevs som en ständig kamp mellan hopp och förtvivlan och där patienterna upplever sig vara en börda både för sig själv och för omgivningen. Upplevelsen att leva nära sin familj ansågs viktigt för patienterna för att känna lycka och trygghet, vilket gav stöd i sjukdomsprocessen. Slutsats: Det har framkommit både positiva och negativa upplevelser av att leva med ALS. Det finns olika sätt att hantera sjukdomen och därmed få kontroll över det kvarvarande livet. Vidare forskning kring sjukdomen ALS behövs för att öka förståelsen kring upplevelser och för att vårda denna patientgrupp.

Bakgrund: Diabetes typ 2 är en kronisk sjukdom som påverkas av faktorer som övervikt, inaktivitet och genetik. Symtom inkluderar ökad törst och trötthet. Diagnos kräver mätning av blodglukos över tid och behandling fokuserar på livsstilsförändringar och medicinering. Komplikationer kan vara allvarliga, inklusive hjärt- och kärlsjukdomar samt synnedsättning. Egenvård är avgörande i behandlingen. Genom personcentrerad vård kan sjuksköterskan främja patientens välbefinnande och stödja denne att hantera sjukdomen. Syfte: Syftet med studien är att undersöka patienters erfarenhet av egenvård vid diabetes typ 2. Metod: En kvalitativ litteraturstudie, att göra en integrerad sammanställning av kvalitativa forskningsartiklar där nio artiklar har granskats, analyserats för att identifiera nya teman. Resultat: Visar fem teman: Livsstilsförändring är en utmaning, ändrad livsstil ger välbefinnande, kommunikation med sjuksköterskan påverkar, egenvård som ett sätt för att förebygga komplikationer och patienternas kunskap om sjukdomen påverkar. Konklusion: Egenvård är avgörande för att hantera sjukdomen diabetes typ 2. En positiv och stödjande relation med vårdpersonalen, tydlig kommunikation och engagemang från närstående är alla viktiga faktorer för att underlätta livsstilsförändringar. Utbildning och information om sjukdomen spelar en nyckelroll för att stärka patienternas motivation att genomföra förändringar i sin vardag. / Background: Type 2 diabetes is a chronic disease that is affected by factors such as obesity, inactivity and genetics. Symptoms include increased thirst and fatigue. Diagnosis requires measurement of blood glucose over time and treatment focuses on lifestyle changes and medication. Complications including cardiovascular disease and vision loss. Self-care is important in the treatment. Through person-centered care, the nurse can promote the patient's well-being and support him to manage the disease. Aim: The aim of the study is to investigate patients' experience of self-care in diabetes type 2. Method: A Qualitative literature study, to make an integrated overview of qualitative research articles where nine articles have been analyzed to identify new themes. Findings: Shows five themes: Lifestyle change is a challenge, lifestyle change provides well-being, communication with the nurse affects, self-care as a way to prevent complications, patients' knowledge of the disease affects. Conclusion: Self-care is crucial to managing the disease. A positive and supportive relationship with the healthcare staff, clear communication and commitment from relatives are all important factors in facilitating lifestyle changes. Education and information about the disease play a key role in strengthening patients' motivation to implement changes in their everyday lives.