SAMMANFATTNING BAKGRUND: För att hälso- och sjukvården ska kunna hålla en hög kvalitet och fortsätta att utvecklas är det viktigt att uppmärksamma när patienter anser sig felbehandlade av vården. Vårdgivaren är skyldig att granska och utreda händelser och klagomål rörande vårdskador (SFS 2010:659), och patientnämnden har som samhällsinstans en central roll att på landstingsnivå granska patientärenden och utgöra en opartisk bro mellan patient och hälso- och sjukvård. Det är viktigt att belysa förekomsten och typen av anmälningsärenden för att kunna bedriva kontinuerligt förbättringsarbete. SYFTE: Syftet med denna studie är att kvantitativt beskriva de anmälningar rörande vårdskador som inkommit till patientnämnden i ett landsting i Mellansverige under 2015. METOD: Denna studie är en empirisk retrospektiv studie med kvantitativ ansats. Ärendena inhämtades från patientnämnden. Totalt 893 ärenden inkom till patientnämnden år 2015 och samtliga ärenden granskades. Därefter inkluderades 229 ärenden som kategoriserades med hjälp av en modifierad granskningsmall. RESULTAT: De vanligaste förekommande anledningarna till anmälan om vårdskada är misstanke eller upplevelse av felbehandling respektive feldiagnos (54 %). Kirurgi- och onkologidivsionen är den division varifrån flest ärenden kommer (41 %). Majoriteten (74 %) av ärendena anmäls av patienten själv. Kvinnor står för fler anmälningar till patientnämnden än män (65 % vs 35 %).  I 41 % av de granskade fallen har berörd divison fastställt att vårdskada inträffat. SLUTSATS: Totalt 229 ärenden bedömdes som vårdskador. Det behövs vidare forskning för att bekräfta studiens resultat. Nyckelord: patientsäkerhet, vårdskador, patienträttigheter / ABSTRACT BACKGROUND: It´s important to acknowledge when patients consider themselves mistreated, in order to strive for better and safer health care. The caregiver is obliged to investigate events and complaints resulting in patient injuries (SFS 2010:659). Patientnämnden is an organizational unit within the county and it has a central role in reviewing patient complaint cases, being an impartial bridge between the patient and the health care. OBJECTIVE: The aim of this study is to describe the complaints regarding patient injuries from a county in mid Sweden 2015. METHODS: An empirical retrospective study with a quantative approach was conducted. The data was collected from patientnämnden. A total of 893 complaints were received by patientnämnden during the year 2015. All of the complaints were reviewed. Two hundred twenty-nine complaints were included and categorized with a modified examination instrument. RESULTS: The most common reason for complaints regarding patient injuries are mistreatment and misdiagnosis (54 %). Most of the complaints come from the surgery and oncology division (41 %). The majority (74 %) of the complaints is reported by the patient, and it´s more common for women compared to men to file complaints to patientnämnden (65 % vs 35 %). In 41 % of the cases, a medical injury was confirmed by the caregiver in some way. CONCLUSION: A total of 229 complaints was categorized as patient injuries. More research are needed to confirm the result of this study. Keywords: patient safety, patient harm, patient rights

Syftet med denna studie var att genom analys av tillgänglig litteratur inom området advocacy in nursing klarlägga innebörden av begreppet advocacy sett från sjukvårdens synpunkt, vem/vilka som skall ha funktionen som advocate i sjukvården, hur advocacy i praktiken bäst skall beskrivas inom sjukvården samt hur den som skall ha rollen som advocate bäst skall utbildas och föreberedas för sin uppgift. Som metod användes studium och analys av en selektion av tillgänglig litteratur inom området med speciell inriktning mot den egentliga innebörden av begreppet advocacy, argument för och emot sjuksköterskans funktion i rollen som advocate, hur advocacy bäst skall integreras och tillämpas i vårdprocessen och hur den som har rollen som advocate bäst skall förberedas för den. Resultat av litteraturstudien visade brist på enhetlig definition av begreppet advocacy, vilket skapar svårigheter att analysera och jämföra erfarenheter inom området. Även om motargument beskrevs, talade all erfarenhet inom området i denna studie för att sjuksköterskan är den mest lämpade att ha denna roll. Risken för att sjuksköterskan vid fullgörande av denna uppgift hamnar i en konfliktsituation mot övrig vårdpersonal betonades genomgående i denna litteratur, illustrerande betydelsen av att advocacy utförs som ett teamarbete med stöd och medverkan av all personal även om sjuksköterskan har huvudrollen. Behovet av utbildning för uppgiften framfördes genomgående, men inga konkreta förslag på utformning eller omfattning av sådan utbildning kunde identifieras. Konklusion: Begreppet advocacy in nursing är på väg att bli väl etablerat i vårdprocessen och sjuksköterskan har redan identifierats som den som bör ha denna roll. Fortsatt forskning inom området är angelägen för att ligga till grund både för metodik och utbildning inför uppgiften. Bättre och mer enhetlig definition av begreppet krävs för fortsatt vetenskapligt arbete.