Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om pedagogernas perspektiv på högläsningens roll i förskolan, samt vilka möjligheter och utmaningar som de upplever i sitt arbete med högläsning. Denna studie har sin utgångspunkt i läroplansteorin för att förstå hur pedagoger i förskolan uppfattar och implementerar läroplanens mål om högläsning och vilka faktorer som påverkar pedagogernas möjligheter i sitt arbete med högläsning.   Den valda metoden för datainsamling innefattar en kvalitativ forskningsansats, där semistrukturerade intervjuer genomförs med tretton pedagoger. Dessa pedagoger representerar både förskollärare och barnskötare och är anställda vid kommunala förskolor i Västernorrlands län och Stockholms län. Analysmetoden som används för att analysera det empiriska materialet är tematisk analys.  Resultatet visar att högläsning primärt används i undervisningssyften, samtidigt används den också för andra ändamål såsom återhämtning och skapande av en positiv relation till högläsningen. Högläsning har positiva effekter på barns lärande, språkutveckling, sociala utveckling och kommunikation. Resultatet visar att pedagogerna är medvetna om att tillämpa olika strategier för att göra högläsningen meningsfull. Genomförandet av högläsning påverkas av en rad ramfaktorer såsom barngruppsstorlek, koncentrationssvårigheter, tidsbegränsningar, otillräckliga språkkunskaper hos både pedagoger och barn, lokalens utformning och ljudnivå.  Slutsatsen som kan dras av resultaten är att ramarna för högläsning är sammankopplade och kan påverka varandra på olika sätt. Det är viktigt att pedagogerna är medvetna om dessa samband för att kunna skapa förutsättningar för högläsning som är både effektiv och givande, vilket skapar en positiv och meningsfull upplevelse för både barn och pedagoger. / <p></p><p> </p><p> </p>