Syftet med denna studie var att kartlägga olika former av kompetensutveckling för gymnasielärare på en lokal nivå. Huvudforskningsfråga som belyses är: Hur bedrivs och upplevs systematiskt arbete rörande kompetensutveckling för lärare i ett par undersökta skolor?Forskningsgenomgången visar att det råder en stor enighet om att tillgång till kompetenta lärare är en grundläggande förutsättning för en önskad skolutveckling och utveckling av undervisning. Lärarprofessionen balanserar dock ständigt mellan olika intressen och krav och får därmed svårigheter med att hävda rätten att göra egna professionella avgörande. Flera forskare påpekar nödvändigheten att skapa en gemensam kärna i yrkeskunnande samt formulera ett gemensamt yrkesspråk för att kunna utvecklas i sin lärarroll.Undersökningen genomfördes med hjälp av kvalitativa intervjuer med ett fenomenologiskt förhållningssätt. Totalt genomfördes sju intervjuer, tre med representanter för kompetensutvecklingsinstanser utanför skola (Malmö högskola och Malmö stad) och fyra med representanter på två olika gymnasieprogram i Malmö, en yrkes- och en högskoleförberedande.Undersökningen visar att mognadsgraden gällande kompetensutveckling inom kommunen och på skolorna har blivit högre. Kompetensutveckling tas på allvar och skolorna försöker arbeta systematiskt med detta i den mån de kan göra det enskilt. Bland positiva trender kan lyftas fram att lärares isolation håller på och bryts och att det satsas framgångsrikt på lärarnas egen utvecklingskapacitet. Alla lärare är dock inte med på den här förändringsresan vilket skapar en polarisering i kollegiet. Skolan är vidare beroende av externa parter som sätter mål och utformar olika kompetensutvecklingssatsningar. Mängden mål som sätts på olika nivåer är omfattande och inte synkroniserad. Kompetensutvecklingssatsningar är inte sammanhängande och konkurrerar med varandra om lärarnas engagemang.Så även om det finns en hel del positiva trender går det inte att påstå att kompetensutveckling för lärare bedrivs systematiskt i sin helhet. Att förvandla läraryrket till en mer samarbetsbenägen och kollegial profession i syftet att förbättra elevernas lärande och välmående kräver en gemensam kraftsamling från alla berörda parter.