Den här essän startar i en berättelse som gestaltar min egen upplevelse som förskollärareunder en lämningsmorgon på förskolan. I berättelsen beskriver jag hur mina relationer tillbarnen sätts på prov i lämningssituationen. I reflektionen av det som sker skriver jag frammina strategier för att närma mig barnen som dels en trygg famn, dels som en rolig clown. Jagreflekterar också över hur barnens avvisande av mig, såväl som deras uttryck för närhet tillmig, påverkar mig och hur dessa känslor är kopplade till hur jag uppfattar mig själv som mereller mindre lyckad som förskollärare. Med denna utgångspunkt undersöker jag genomdeltagande observation och samtal de strategier mina förskollärarkollegor använder sig av föratt skapa och upprätthålla relationer, samt uttrycken för och känslorna av relationerna.Denna vetenskapliga essä är skriven ur den praktiska kunskapens teori. Utifrån praktiskakunskapsbegrepp såsom techne och fronesis förstår jag den trygga famnen och den roligaclownen som två strategier som även mina kollegor använder sig av. Med ett fenomenologisktantagande om att känslor spelar roll för hur världen framträder för oss utforskar jag, medessäskrivandet som metod, relationernas betydelse för förskollärare och hur de påverkarmänniskan i en yrkesrolls känslor. I det utforskande skrivandet tar jag hjälp av Bubersrelationsfilosofi och Noddings begrepp för de som befinner sig i en omsorgsrelation.I essän framkommer att det verkar finnas ett glapp mellan hur relationerna ser ut i specifikasammanhang där de uttrycks, och hur förskollärarna talar om och tänker på relationerna. Detframkommer att förskollärarna har ett något ambivalent förhållande till hur de ser på att ingå irelationer med barnen. Å ena sidan talar de om relationerna till barnen som det som gör jobbetroligt och meningsfullt, och ser det som självklart att ge av sig själva i relationen med barnen.Å andra sidan verkar de på olika sätt hålla relationen ifrån sig, något essän försöker hitta svarpå varför. Är det för att skydda sig från den sårbarhet som relationer innebär? För att framståsom professionella yrkesmänniskor? Eller kanske för att omsorg och relationer inte får tasamma plats i en förskola som mer och mer betonar undervisningen, och likställer kvalitetmed mätbara resultat?Essän visar också på hur förskollärarna tillämpar ett klokt omdöme i sina strategier gentemotbarnen och hur denna yrkesklokskap hämtar sin erfarenhet från just känslor och relationer. / This essay starts in a story portraying my own experience as a preschool teacher during a drop-offmorning. I describe how my relationships with the individual children are put to the test at the dropoff. As I reflect upon what takes place in the specific situation, I define my strategies in approachingthe children as being a safe embrace, or a funny clown. I also reflect on how the children's rejection ofme, or expressions of closeness to me, effect me and how my own feelings are linked to how Iperceive myself as more or less successful in my profession. With my own reflections as a startingpoint, I use participatory observation and conversations to examine the strategies that my colleaguesuse to create and maintain relationships, as well as the expressions and feelings of these relationships.The essay is written in the theory of practical knowledge. Based on concepts of practical knowledgesuch as techne and fronesis, I understand the safe embrace and the funny clown as two strategies usedby my colleagues as well as myself. The text is based on a phenomenological assumption thatemotions matter in how the world emerges to us. I use essay writing as a method to explore theimportance of relationships for preschool teachers and how they affect the emotion of an individualacting in their professional role. In doing so I draw from Buber's relationship philosophy andNodding's concept for those in a care relationship.The essay shows a gap between what the relationships look like when expressed in specific contexts,and how the preschool teachers themselves talk and think about the relationships. The preschoolteachers interviewed are somewhat ambivalent to how they view and feel about their relationshipswith the children. On one hand, they talk about their relationships as what makes the job joyful andmeaningful, and that they are never hesitant to give of themselves to build that same relationship. Onthe other hand, they seem to reject the relationship in different ways, and the essay tries to findanswers as to why. Is it to protect themselves from the vulnerability of the relationships? To appear asprofessional practitioners? Or perhaps because care and relationships have a smaller part to play in apreschool that tends to increasingly emphasize teaching, and equates quality with measurable results?The essay also shows how the preschool teachers apply a wise judgment in their strategies towards thechildren, and that this specific professional wisdom draws on experiences from emotions andrelationships.