Bakgrund: Vårdandets mål är att lindra eller förhindra lidande. Barn som vistas på sjukhus utsätts många gånger för onödigt lidande. Som barnsjuksköterska har man en viktig roll i mötet med barnet, där barnets perspektiv alltid ska vara i fokus. Syfte: Syftet med studien var att belysa barnsjuksköterskors erfarenheter av att bedöma smärta hos barn i åldern två till sju år. Metod: Semistrukturerade intervjuer med 8 barnsjuksköterskor vid en barnklinik i norra Sverige. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet visade på ett ökat behov av utbildning och tydligare rutiner/riktlinjer. Samtliga barnsjuksköterskor ansågs använda den kliniska blicken i bedömningen av barnets smärta dock var det få som skattade smärta enligt smärtskattningsskala. Slusats: Mer utbildning efterfrågas om barn och smärta, samt i vilken omfattning smärtskattningsinstrument bör användas. / Background: The aim of the caregiver is to alleviate or prevent suffering. Children who are hospitalized are often subjected to unnecessary suffering. As a child nurse, one has an important role in the meeting with the child, where the child's perspective should always be in focus. Purpose: The purpose of the study was to highlight the nurses' experiences of assessing pain in children aged two to seven years. Methods: Semi-structured interviews were conducted with 8 child nurses’ at a children's clinic in the north of Sweden. The material was analyzed with qualitative content analysis. Results: The result showed an increased need for education and clearer routines / guidelines. All child nurses were considered to use the clinical look in the assessment of the child's pain, however, there were few who estimated pain according to the pain estimation scale. Conclusion: More education is required about children and pain, and to what extent pain assessment instruments should be used / <p>Betyg E, 190603.</p>

Bakgrund: Inom neonatalvård vårdas sjuka och för tidigt födda barn med varierande vårdbehov. För att främja anknytning och välbefinnande är hud-mot-hud och familjecenterad omvårdnad en central del inom neonatalvården. Hud-mot-hud har flera fördelar för barnet och föräldern men respiratorvård kan vara en utmanande faktor för att möjliggöra denna typ av vård på ett tryggt och säkert sätt.  Syfte: Var att beskriva barnsjuksköterskors erfarenheter av att vårda hud-mot-hud vid respiratorvård. Metod: Kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats utfördes. Elva barnsjuksköterskor med erfarenhet av neonatal intensivvård och respiratorvård vid fem olika neonatalavdelningar deltog. Semistrukturerade intervjuer genomfördes via videosamtal och granskades enligt kvalitativ manifest innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2004).  Resultat: Innehållsanalysen resulterade i tre generiska kategorier: Att vårda hud-mot-hud vid respiratorvård och dess positiva effekter, Att vårda hud-mot-hud medför utmaningar, Att använda strategier för att möjliggöra hud-mot-hud. Barnsjuksköterskorna strävade för att vårda hud-mot-hud vid respiratorvård. Deras erfarenhet var att vårdmiljön var av betydelse samt att förflyttningen var en utmanande faktor. Med strategier och erfarenhet upplevde de att de etablerade en säker och trygg vård hud-mot-hud.  Slutsats:  Med vetskap om fördelarna med hud-mot-hud har barnsjuksköterskorna en viktig del i att främja hud-mot-hud i den neonatala intensivvården. Genom inarbetade rutiner för hud-mot-hud som bidrar till en trygg och säker vård är det betydelsefullt att ytterligare neonatalavdelningar tar del av detta för att alla barn ska få lika och rättvis vård i Sverige. / Background: Children who are born prematurely or sick have different needs of care in the neonatal unit. To promote attachment and well-being, skin-to-skin contact as well as family centered care are important. Skin-to-skin contact has several advantages for the newborn and the parents, but respiratory care can be a challenging factor to enable this type of care in a safe and secure way.  Aim: Was to describe pediatric nurses' experiences of providing skin-to-skin care during respiratory care.  Method: Qualitative interview study with an inductive approach. Five neonatal units participated, involving 11 pediatric nurses with experience in neonatal intensive care and respiratory care. Semi-structured interviews were conducted through video calls and analysis using qualitative manifest content according to Graneheim and Lundman (2004).  Result: The content analysis results in three generic categories: Skin-to-skin care with respiratory care and the positive outcomes, Skin-to-skin care involves challengers, Employing strategies to enable skin-to-skin care. The pediatric nurses aimed to provide skin-to-skin care during respiratory care. Their experience was that the environment was significant, and that mobility was a challenging factor. With strategies and experience, they felt that they established a safe and secure skin-to-skin treatment. Conclusion: With an understanding of the benefits of skin-to-skin contact, pediatric nurses have an important part in promoting it in neonatal intensive care. With incorporated routines for skin-to-skin that can contribute to a safe and secure care, it is significant that further neonatal units take part so that all newborns get the same care in Sweden overall.