Problemdiskussion: Revisorer riskerar att stöta på penningtvätt i allt större omfattning då kriminella hittar nya vägar för att undkomma upptäckt. Trots detta står revisorer endast för ett fåtal av de totala anmälningarna som görs årligen. Två viktiga faktorer som har uppmärksammats i problemdiskussionen är kunskap om penningtvätt och kundrelation som båda kan påverka revisorns anmälan av penningtvätt. Problemformulering: Vilka är de främsta faktorerna till att revisorer anmäler få fall av penningtvätt?Syfte: Syftet med denna studie är att öka förståelsen till varför inte revisorer anmäler fler fall av penningtvätt och vilka faktorer som kan orsaka detta. Utifrån våra iakttagelser vill vi belysa problematiken revisorer står inför när dessa ska hantera detta brott. Målet med denna studie är att belysa olika faktorer för att sedan komma fram till de mest centrala. Teoretisk referensram: Den institutionella teorin med inriktning på den kulturell-kognitiva pelaren har tillämpats i studien. Denna pelare inriktar sig på beteenden som tas för givet och regler som anses vara självklara. Teorin kan hjälpa till att förklara varför revisorer agerar som de gör och ge en ökad förståelse för den iakttagna problematiken. Metod: För att uppnå syftet med studien har en kvalitativ metod använts för att öka förståelsen. Primärdata samlades in genom semistrukturerade intervjuer. Dessa utfördes med två jurister och sex revisorer för att uppnå en djup förståelse. Slutsats: I denna studie har det framkommit att kundrelationen skulle kunna påverka revisorns anmälan av penningtvätt. Revisorernas kunskap har även visat sig vara bristfällig i flera avseenden när det gäller penningtvätt. Den största bristen har dock varit angående penningtvättslagens tillämpning. Många revisorer är medvetna om att de inte kan speciellt mycket om penningtvätt i stort samtidigt som de inte är medvetna om att de tillämpar lagen felaktigt. Den bristande kunskapen är inte särskilt förvånande eftersom att en respondent från FAR påpekar att varken de eller samhället har något fokus på penningtvättsfrågan. Nyckelord: Penningtvätt, Revisor, Revision, Kunskap om penningtvätt, Kundrelation, Anmälningsplikt

Penningtvätt är ett gränsöverskridande problem som genom att årligen omsätta enorma belopp utgör ett stort hot mot världsekonomin. Den organiserade brottsligheten utvecklas ständigt både vad gäller omfattning och komplexitet, såväl nationellt som internationellt. För de kriminella utgör penningtvätt ett viktigt och många gånger avgörande inslag i den organiserade brottsligheten. Pengar tvättas världen över genom olika tillvägagångssätt, genom nyttjandet av olika aktörer i samhället och med metoder av varierande svårighetsgrad. Målet är dock alltid detsamma. Att få illegalt intjänade medel att framstå som legala. När pengarna väl är omsatta på marknaden går det inte längre särskilja de illegalt intjänade medlen från de legala. Det utgör ett allvarligt hot mot det finansiella systemet och dess institutioner.    Bekämpningen av penningtvätt sker i stor utsträckning genom globala samarbeten. Internationella rekommendationer ligger till stor del till grund för EU-direktiv som implementerats nationellt genom främst penningtvättslagen och penningtvättsbrottslagen. I takt med att riskerna utvidgas åläggs även fler verksamhetsutövare att verka brottsförebyggande genom att vidta en rad åtgärder. Upptäcker verksamhetsutövaren misstänkt penningtvätt i sin verksamhet inträder ett förbud mot att inleda eller fortsätta affärsförbindelsen eller transaktionen samt en rapporteringsskyldighet till Finanspolisen.    Genom en nationell riskbedömning med syfte att kartlägga penningtvättsriskerna i landet identifierades särskilt fastighetsmarknaden som ett område där lite är känt men där omfattande risker mycket väl kan dölja sig. I en bransch som genererar enorma belopp årligen och där en fastighetsmäklare anlitas i nio av tio fall av fastighetsförsäljningarna blir mäklaren en oundviklig risk som ett led i penningtvättsprocessen. Även om fastighetsmäklarbranschen globalt anses utgöra en given risk råder stor kunskapsbrist om hur problemen de facto ser ut i Sverige. För att på ett så effektivt sätt som möjligt förhindra penningtvätt krävs kunskap om brottsupplägg för att identifiera indikationer där riskerna kan anses störst. En källa till sådan kunskap är rapporter om misstänkt penningtvätt. Samtidigt är kunskap om potentiella brottsupplägg en förutsättning för att fastighetsmäklare ska kunna identifiera misstänkt penningtvätt och för en eventuell rapportering som följd.    Syftet med undersökningen är att undersöka rapporteringsfrekvensen av misstänkt penningtvätt inom fastighetsmäklarbranschen och vilka eventuella konsekvenser det får för det brottsbekämpande arbetet. Det förutsätter kunskaper om hur och var processen förekommer varför även potentiella brottsupplägg undersöks. Mot bakgrund av den osäkerhet kring penningtvättens omfattning såväl som om brottsupplägg har ett internt såväl som externt perspektiv legat till grund för undersökningen. För att utvidga perspektivet av hur regelverket både tillämpas och uppfattas har den rättsdogmatiska metoden kompletterats med en samhällsvetenskaplig metod inom ramen för den rättssociologiska metoden i undersökningen.    Med anledning av den låga rapporteringsgraden som visar sig har en rad bakomliggande faktorer analyserats. Faktorer som bland annat mäklarens särskilda ställning och ovissheten kring frånträdandet av en affärsförbindelse diskuteras. Men även definitionsproblem kring rekvisit som transaktion, affärsförbindelse och kund analyseras närmare. Med kunskap som en förutsättning för rapportering identifieras ett antal potentiella brottsupplägg. Nyttjande av handpenning, återgångsklausuler eller kontantbetalning är exempel på tillvägagångssätt som penningtvättaren kan tänkas använda. Som konsekvenser av den låga rapporteringsfrekvensen diskuteras bland annat fortsatt kriminalitet, ökad penningtvätt inom fastighetsmäklarbranschen samt tillsynsmyndighetens utökade ansvar i form av påföljder och utökad granskning.

Begreppet penningtvätt sägs härstamma från mellankrigstiden i USA, där maffian använde sig av olika tvättinrättningar för att dölja pengarnas illegala ursprung. Dagens moderna teknik och utveckling har ökat vår levnadsstandard med medför också att det blir enklare att tvätta pengar. Under senare år har internationella erfarenheter visat att penningtvätt är ett utbrett problem och Sverige är inget undantag. Nyligen framtagen statistik visar att penningtvättens omfattning uppskattningsvis handlar om ca 2,7 % av världens BNP, vilket motsvarar ca 1 600 miljarder USD. Det finns flera verksamhetsutövare som är rapporteringspliktiga enligt penningtvättslagen (SFS 2009:62), en av dessa är revisorer. Trots att revisorer är en yrkesgrupp som är välutbildad och har god insyn i företagen, har de bara lämnats in två, åtta och sju misstänkta penningtvättsrapporter till Finanspolisen mellan åren 2008 – 2010. Syftet med undersökningen är att förklara varför revisorer lämnar så få rapporter om misstänkt penningtvätt samt att utreda hur revisorns roll uppfattas i arbetet att upptäcka och rapportera penningtvätt. Revisorer, myndigheter och andra relevanta organisationers åsikter undersöks genom kvalitativa intervjuer för att kunna belysa de åtgärder som behöver genomföras i revisorers arbete och rapportering mot penningtvätt. Då de valda respondenterna har mångårig yrkeserfarenhet som berör området penningtvätt anses de kunna bidra med tillförlitliga och intressanta åsikter för undersökningen. Revisorerna är medvetna om att penningtvätt ska vävas in i den riskbedömning som görs när de granskar en kund och att penningtvätt ska anmälas om de upptäcker en misstänkt transaktion. De är dock osäkra på hur stark misstanken ska vara för att en rapport ska lämnas. Att revisorerna sätter likhetstecken mellan anmälningsskyldigheten och en rapport om misstänkt penningtvätt är en viktig del i varför det inkommer få penningtvättsrapporter, detta medför att revisorerna vill vara relativt säkra på sin sak innan en rapport lämnas. Undersökningen visar att revisorerna inte har någon större kunskap om hur penningtvättslagen (SFS 2009:62) fungerar och vad en penningtvättsrapport leder till. Största anledningen är att det saknas fokus på penningtvätt, dålig tillsyn och få domar inom området är en följd av detta. Intresset att skaffa sig nödvändig kunskap om penningtvätt är därför svagt bland revisorerna. Revisorerna anses utgöra en viktig del i brottsbekämpningen och därför är det viktigt att få revisorerna att förstå vad en rapport innebär, inte bara i arbetet mot penningtvätt utan även i arbetet mot brottsligheten i helhet.

<p>Människan beundrar samt strävar efter makt och status som förknippas med mängden pengar man har. Uppfyllelsen av rikedom kräver i vanliga fall stora ansträngningar samt handlingskraft, många väljer dock att ta den enklare vägen genom bedrägerier såsom penningtvätt. Syftet är att lyckas blanda sina svarta pengar med vita pengar. När man har blandat svarta och vita pengar går de till slut inte att urskilja dess ursprung. Detta sker exempelvis genom att inkomsterna förs in i ett legalt företag. Denna typ av brott är dold. Enligt Internationella Valutafonden (IMF) omsätts varje år 2 – 5 % av världens bruttonationalprodukt eller GDP inom den svarta ekonomin. Detta motsvarar 3 tusen miljarder dollar. Det är inte enbart personer och företag i världens länder som är inblandade i hanteringen av de s k. svarta pengarna. Av de 60 rikaste länderna i världen anses 11 vara direkt kriminella. Den svarta marknaden har därför genom sin storlek och omsättning en stor marknadspåverkan.</p><p>Syftet med uppsatsen är att ur empiriskt underlag öka kunskapen om de insatser som används för att förebygga penningtvätt i företag. För att besvara syftet bygger uppsatsen på rättsfall, intervjuer, litteratur m.m. Ur uppsatsen kan man dra slutsatsen att penningtvätt är ett moraliskt brott som är svårt att förebygga. Trots detta försöker myndigheterna å ena sidan att åtgärda detta genom lagar samt kontroller, samtidigt som företag försöker undvika att drabbas av penningtvätt och dess legala efterföljder genom bl.a. internkontroll m.m.</p>

Människan beundrar samt strävar efter makt och status som förknippas med mängden pengar man har. Uppfyllelsen av rikedom kräver i vanliga fall stora ansträngningar samt handlingskraft, många väljer dock att ta den enklare vägen genom bedrägerier såsom penningtvätt. Syftet är att lyckas blanda sina svarta pengar med vita pengar. När man har blandat svarta och vita pengar går de till slut inte att urskilja dess ursprung. Detta sker exempelvis genom att inkomsterna förs in i ett legalt företag. Denna typ av brott är dold. Enligt Internationella Valutafonden (IMF) omsätts varje år 2 – 5 % av världens bruttonationalprodukt eller GDP inom den svarta ekonomin. Detta motsvarar 3 tusen miljarder dollar. Det är inte enbart personer och företag i världens länder som är inblandade i hanteringen av de s k. svarta pengarna. Av de 60 rikaste länderna i världen anses 11 vara direkt kriminella. Den svarta marknaden har därför genom sin storlek och omsättning en stor marknadspåverkan. Syftet med uppsatsen är att ur empiriskt underlag öka kunskapen om de insatser som används för att förebygga penningtvätt i företag. För att besvara syftet bygger uppsatsen på rättsfall, intervjuer, litteratur m.m. Ur uppsatsen kan man dra slutsatsen att penningtvätt är ett moraliskt brott som är svårt att förebygga. Trots detta försöker myndigheterna å ena sidan att åtgärda detta genom lagar samt kontroller, samtidigt som företag försöker undvika att drabbas av penningtvätt och dess legala efterföljder genom bl.a. internkontroll m.m.

<p><strong>Titel: Penningtvättslagen- Revisorers praktiska inställning till lagen</strong></p><p><strong> </strong></p><p>Från den 15 mars 2009, gäller en ny penningtvättslag i Sverige. Lagen grundar sig på EU:s tredje penningtvättsdirektiv som gäller i alla EU-länder. Liksom tidigare skall kunderna identifieras och misstänkta transaktioner anmälas till Finanspolisen. Affärsförbindelserna skall nu dessutom följas upp, och jämföras med vad som är känt om syftet med denna förbindelse. Vi ville inrikta oss på något aktuellt och förändringarna i Penningtvättslagen kändes därför intressanta. Lagförändringen är relativt ny och ämnet hade inte berörts nämnvärt. Det hade inte hunnit gå så lång tid sedan lagförändringen trädde ikraft men vi trodde ändå att revisorerna hunnit anpassa sig efter de nya rutinerna. Vårt syfte var att förklara hur enskilda revisorer i Sverige praktiskt upplevde lagändringen av penningtvätt i praktiken samt att beskriva om det förekom några påverkansfaktorer, (vid t.ex. inrättande av interna rutiner eller utbildningar för att förhindra penningtvätt, id-kontrollen, anmälningsplikten eller administrationen).  Det vi ville beskriva var om FAR SRS samt tillsynsmyndigheterna var till hjälp och undersöka om revisionsbyråerna hade inrättade åtgärdsprogram vad beträffade penningtvättsfrågor.</p><p>Vi genomförde en kvantitativ studie med en enkätundersökning, för att kunna nå en större grupp av auktoriserade och godkända revisorer.</p><p>Respondenterna påtalade i undersökningen att lagen gjort administrations och granskningsarbetet mer krävande. Vidare har studien visat att revisionsverksamheterna, oavsett företagsstorlek, hade inrättade rutiner i penningtvättsfrågor.</p><p>Vi kunde även konstatera att revisorerna var nöjda med vägledning från FAR SRS och att den ansågs vara tillfredsställande men att tillsynsmyndighetens vägledning ansågs otillfredsställande.</p>

Globaliseringen har medfört stora positiva effekter på den ekonomiska välfärden runt om i världen. Den har dock även bidragit till utvidgningen av den svarta marknaden, som senare resulterat i att den ekonomiska brottsligheten har kunnat expandera. När vinsterna från den brottsliga verksamheten blir stora är det nödvändigt att få in pengarna i den legala ekonomin. Ett verktyg som då används är penningtvätt. För att motverka penningtvätt har flera direktiv tillkommit. Det senaste har kommit att omfatta nya aktörer, bland andra revisorer. Denna studie har tillkommit för att undersöka hur direktivet har tillämpats av svenska aktörer i byråer av mindre storlek, samt vilka förändringar tillämpningen har inneburit i det praktiska arbetet. Vi har även haft för avsikt att undersöka om direktivet har påverkat kundrelationen mellan revisor och kund. För att besvara syftet valde vi att utföra intervjuer med revisorer från små revisionsbolag - bolag med fyra eller färre anställda. För att kunna dra en slutsats har vi kompletterat empirin med tidigare forskning och etablerad teori. Det som har framgått av vår undersökning är att revisorerna upplever att de tillämpar lagkraven. Däremot visar deras handlingar att egna tillämpningar av lagen görs. Dessa revisorer har inte märkt några förändringar i deras befintliga arbetsuppgifter, trots att förändringar i lagkraven har skett. Kundrelationen har, enligt revisorerna, inte påverkats av skyldigheterna som lagen ställer på dem. Dock har arbetet påverkats av kundrelationen. En del av revisorerna är mycket försiktiga med att ställa frågor, vilket kan påverka arbetet. Därmed är det kundrelationen som styr arbetet.

En genomgående tråd i den här uppsatsen är de åtstramningar som på senare år har genomförts i den finansiella sektorn. Syftet är att ge en bild av det aktuella rättsområdet med huvudfokus på ansvarsregler för ett bolags ledning samt det gällande penningtvättsregelverket. Lagstiftningens ändamål ska presenteras och olika delar av den ska lyftas fram och utvärderas för att på så vis belysa problematiska aspekter. Uppsatsen utgör en kritisk granskning av de nya sanktionsreglerna mot styrelse och verkställande direktör i ljuset av gällande penningtvättsregelverk. Vid den här granskningen intas även i huvudsak ett aktörsperspektiv. Avsikten är att ge en bild av lagstiftningen och regelverken generellt som riktar sig till finansbranschen och därigenom belysa vissa problemställningar. Det betyder inte att uppsatsen ska betraktas som en allmän kritik mot de finansiella regelverken. Merparten av regelverken bör kunna betraktas som direkt nödvändiga för att sektorn ska fungera på ett godtagbart sätt. Däremot är det ur rent konstruktiv synpunkt i samma grad nödvändigt att kunna peka på brister och problemställningar som uppstått eller kan tänkas uppstå till följd av delar av regelverken.

Titel: Penningtvättslagen- Revisorers praktiska inställning till lagen   Från den 15 mars 2009, gäller en ny penningtvättslag i Sverige. Lagen grundar sig på EU:s tredje penningtvättsdirektiv som gäller i alla EU-länder. Liksom tidigare skall kunderna identifieras och misstänkta transaktioner anmälas till Finanspolisen. Affärsförbindelserna skall nu dessutom följas upp, och jämföras med vad som är känt om syftet med denna förbindelse. Vi ville inrikta oss på något aktuellt och förändringarna i Penningtvättslagen kändes därför intressanta. Lagförändringen är relativt ny och ämnet hade inte berörts nämnvärt. Det hade inte hunnit gå så lång tid sedan lagförändringen trädde ikraft men vi trodde ändå att revisorerna hunnit anpassa sig efter de nya rutinerna. Vårt syfte var att förklara hur enskilda revisorer i Sverige praktiskt upplevde lagändringen av penningtvätt i praktiken samt att beskriva om det förekom några påverkansfaktorer, (vid t.ex. inrättande av interna rutiner eller utbildningar för att förhindra penningtvätt, id-kontrollen, anmälningsplikten eller administrationen).  Det vi ville beskriva var om FAR SRS samt tillsynsmyndigheterna var till hjälp och undersöka om revisionsbyråerna hade inrättade åtgärdsprogram vad beträffade penningtvättsfrågor. Vi genomförde en kvantitativ studie med en enkätundersökning, för att kunna nå en större grupp av auktoriserade och godkända revisorer. Respondenterna påtalade i undersökningen att lagen gjort administrations och granskningsarbetet mer krävande. Vidare har studien visat att revisionsverksamheterna, oavsett företagsstorlek, hade inrättade rutiner i penningtvättsfrågor. Vi kunde även konstatera att revisorerna var nöjda med vägledning från FAR SRS och att den ansågs vara tillfredsställande men att tillsynsmyndighetens vägledning ansågs otillfredsställande.

Titel: Penningtvättskandalen vid Swedbank och dess inverkan på utbildning i penningtvätt Nivå: Examensarbete på grundnivå (kandidatexamen) i ämnet företagsekonomi Författare: Jacob Krensler och Nils Granath Handledare: Svante Brunåker Datum: 2023 - juni Syfte: Syftet med detta examensarbete är att analysera förändringarna inom ledarskapet gällande utbildning av penningtvätt som föranletts av penningtvätt-skandalen hos Swedbank år 2019. Arbetet bygger på Lewins modell inom förändringsprocesser och vi använder den som underlag för arbetet. Arbetet har extra fokus på utbildning av det anti-penningtvätts-program Swedbank använder för att förebygga ekonomisk brottslighet.  Metod: Studien innehåller sex muntliga intervjuer från personer som arbetar på Swedbank. De teman som diskuterades under intervjun var ledarskap, utbildning och förändringsprocess. Intervjuerna är av kvalitativ forskningsmetod och utformade efter det deduktiva synsättet. Resultat och slutsats: Resultatet visade att Swedbanks anti penningtvättsystem och utbildningsprogram var alldeles för svaga före skandalen. När krisen väl drabbade organisationen låg prioriteten i att snabbt komma till rätta med problemet genom att lägga stora resurser på utveckling och bevakning av misstänkt ekonomisk brottslighet och i förebyggande syfte. Med rätt resurser och stöd från ledningen kunde Swedbank återfå kundernas förtroende och ett starkare försvar. Slutsatserna av det undersökta ämnet var att Swedbank utvecklat en effektivare utbildning kring att motverka penningtvätt och stärkt IT-system som tydligare uppmärksammade misstänkt brottslig verksamhet. Vidare visade det sig att ökad säkerhet leder till minskad motivation då tydliga processer inom arbetet kring att bekämpa penningtvätt skapar mindre befogenhet att arbeta som man vill.  Examensarbetets bidrag: Detta arbete ger bidrag till att andra finansiella institut att finna information om hur man tar sig an en liknande kris och vilka prioriteringar samt resurser som bör sättas inom olika områden. Förslag till vidare forskning:  Detta skapar ett förslag till vidare forskning där man kan undersöka om det finns något annat sätt att arbeta på för att motverka penningtvätt och om artificiell intelligens börjar arbeta sig in i detta ämnets ramar. Nyckelord: Krishantering, Penningtvätt, Utbildning, Förändringsprocess