Bakgrund: Mäns våld mot kvinnor är vanligt förekommande och nära hälften av alla svenska kvinnor har utsatts för någon form av övergrepp. Övervägande del av våldet sker från en man som kvinnan har någon form av relation med. Våldet leder till en ökad psykisk och fysisk ohälsa vilket kan få långtgående negativa effekter för kvinnornas livskvalitet. Sjukvården är ofta den första och ibland enda kontakten kvinnorna får med någon myndighet. Hur denna kontakt blir kan därför få avgörande betydelse för de utsatta kvinnorna. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa sjuksköterskans attityder till att handla vid misstanke om fysiska och/eller sexuella övergrepp. Metod: En litteraturstudie innehållande elva artiklar med kvalitativ ansats designades. Databassökningar gjordes i CINAHL, PubMed samt PsycINFO. En manifest innehållsanalys gjordes med utgång från Forsberg och Wengström och två övergripande teman framträdde, Personliga faktorer och Organisatoriska faktorer. Resultat: Att möta kvinnor som råkat ut för övergrepp var för flertalet sjuksköterskor en utmaning och väckte mycket känslor. De kände sig osäkra och ansåg inte sig själva ha tillräcklig kompetens att ta hand om patientgruppen. Fördomar som sjuksköterskorna hade om våld mot kvinnor försvårade arbetet för dem. Sjuksköterskor med mer erfarenhet av att arbeta med våldsutsatta kvinnor såg däremot arbetet som belönande. Otillräckligt med tid och hög arbetsbelastning påverkade dock alla sjuksköterskor negativt. Konklusion: Sjuksköterskor som arbetar med våldsutsatta kvinnor genomgår en personlig utveckling som kan beskrivas i utvecklingsstadier från novis till expert. De oerfarna sjuksköterskorna behöver handledning och stöd från sjuksköterskor med mer erfarenhet. Sjuksköterskorna behöver även göras medvetna om sina egna förutfattade meningar genom utbildning för att kunna ge kvinnorna den adekvata och goda vården som de har rätt till. / Background: Men's violence against women is commonly occurring in our society and near half of all Swedish women have at some point been subject to some form of abuse. Most of the violence occur from a man whom the woman has some kind of relationship to. Abuse lead to increased mental and physical illness amongst the women subjected to it which can have far-reaching negative consequences concerning their well-being and health. The contact with public health care is often the first and sometimes the only contact these women get with any social authority. This meeting can therefore have crucial effect on the women’s quality of life. Purpose: The purpose of the literature study was to illuminate the nurse's attitudes to act on suspicion of physical and/or sexual abuse. Method: A literature study containing eleven articles with a qualitative approach was designed. Database searches were made using CINAHL, PubMed and PsycINFO. A manifest content analysis was conducted with Forsberg and Wengström’s approach and two overall themes appeared, Personal Factors and Organizational Factors. Result: Working with abused women was by most nurses considered a challenge and caused a lot of emotion. They felt insecure and did not consider themselves competent enough. Prejudices that the nurses held about violence against women also made their work difficult. However, those nurses with extensive experience in working with abused women, considered their work as rewarding. Conclusion: Nurses working with abused women undergo personal development that can be described in stages from novice to expert. The inexperienced nurses need guidance and support from more experienced nurses. Nurses also need to be made aware of their own prejudices through education, in order to give abused women the adequate care they are entitled to.