Claude Debussy (1862-1918) anses vara en av 1900-talets mest inflytelserika tonsättare. Han utforskade gränserna för hur pianot som instrument kunde låta och användas och flyttade därmed gränserna även för det speltekniska utförandet av pianomusik. Debussys etyder är ett exempel på detta. Syftet med detta arbete är att undersöka hur notbilden i tre pianoetyder av Claude Debussy kan användas av en pianist för att utforska vilka rörelser, gester eller tekniker som är mest lämpliga för att uppnå det eftersträvade konstnärliga resultatet. Undersökningen utfördes genom att notbilden i de tre etyderna tolkades inte bara för att skapa en vision avseende det klingande resultatet utan även för att utforska hur notbilden kan påverka valet av rent fysiska rörelser. Svårigheter i varje etyd analyserades och noterna användes som ett verktyg för att hitta lösningar på speltekniska problem. Denna metodik var användbar för att utforska olika lösningar samtidigt som det varken är användbart eller önskvärt att frikoppla de speltekniska lösningarna från den musikaliska visionen eftersom dessa samverkar. / <p>Program vid examenskonserten:</p><p>Claude Debussy (1862-1918)</p><p>Ur Douze Études </p><p>I. Pour les «cinq doigts»</p><p>XI. Pour les arpèges composés</p><p>VI. Pour les huit doigts</p><p>Ur Préludes bok 1</p><p>”Voiles”</p><p>Ur Préludes bok 2</p><p>”Les fées sont d’exquises danseuses”</p><p>”Bruyères”</p><p></p><p>Sergej Prokofjev (1891-1953)</p><p>Sonat nr 2 i d-moll op. 14 </p><p>I. Allegro, ma non troppo</p><p>II. Scherzo. Allegro marcato</p><p>III. Andante</p><p>IV. Vivace</p>