Masteruppsatsen Möjligt att mäta möten? undersöker mötesplatsers betydelse för social sammanhållning. Social sammanhållning förstås i denna studie genom två teoretiska begrepp, co-presence och svaga band, begrepp hämtade från urbanmorfologisk, kulturgeografisk och urbansociologisk forskning.  Syftet med studien kan beskrivas som tvådelat. Den första delen syftar till att undersöka vilken betydelse mötesplatser ges för att kunna bidra till att skapa social sammanhållning i en svensk större stads översiktsplan. Detta studeras genom en kvalitativ innehållsanalys av Malmö stads översiktsplan.  Den andra delen av studien syftar till att haka i den urbanmorfologiska forskargruppen Spatial Morphology Groups (SMoG) arbete med utvecklingen av det GIS-baserade verktyget Place Syntax Tool som de uppmuntrar mastersstudenter att använda för att utvärdera om det är ett användbart verktyg för att genomföra tillgänglighetsanalyser. I denna studie testas verktyget genom att analysera en större svensk stads stadsstruktur, Malmö, för att undersöka den rumsliga relationen mellan tillgången till mötesplatser och den byggda strukturen genom begreppet social sammanhållning.  Resultatet av den kvalitativa innehållsanalysen av Malmö stads översiktsplan visar att kommunen främst planerar för mötesplatser utifrån begreppet co- presence. Samtidigt går det att se att de förväntningar som Malmö har på vilka effekter som möten ska ge i form av social sammanhållning är mer kopplade till begreppet svaga band. För att bidra till att öka den sociala sammanhållningen ges mötesplatser betydelsenatt kunna (1); möjliggöra för möten mellan människor med olika bakgrunder, (2); överbrygga fysiska och sociala barriärer samt (3); främja demokrati, delaktighet och trygghet.  Place Syntax-analyserna synliggör var i staden det finns hög respektive låg tillgång till olika typer av mötesplatser. Det synliggörs även om en stad är rumsligt segregerad på grund av att olika områden är dåligt sammankopplade på grund av gatunätverkets konfiguration. Place Syntax Tool bedöms vara ett användbart verktyg för att mäta tillgången till mötesplatser i städer och se mönster över var det kan sättas in åtgärder i den fysiska miljön för att öka möjligheten för människor att mötas.  Resultatet av en Place Syntax-analys som visar på att det finns en hög tillgång till mötesplatser i en stad går inte att likställas med att det finns social sammanhållning. Det resultatet kan visa är huruvida det är möjligt för olika individer och grupper att mötas i en stad vilket bedöms vara en förutsättning för att social sammanhållning överhuvudtaget ska kunna uppnås.