<p>Studiens syfte var att få en ökad förståelse för varför människor väljer att bli verksamma som familjehem samt att få en fördjupad kunskap om hur relationerna inom kärnfamiljen påverkas och förändras av att ett barn som de tidigare inte har någon kännedom om placeras hos dem. Studien var av kvalitativ karaktär och sex stycken familjehemsmödrar intervjuades. Under intervjuerna ställdes bland annat frågor om hur parrelationen mellan familjehemsföräldrarna förändrats, hur deras egna barn påverkats av uppdragen samt om hur familjehemmet upplevde kontakten med ett placerat barns egna föräldrar och släktingar. Intervjuerna analyserades utifrån tidigare forskning och med hjälp av två teorier, systemteori samt anknytningsteori. Resultaten visade att familjehemsföräldrar vanligtvis hade flera motiv till att vilja bli familjehem och att familjehemsuppdrag påverkar parrelationen mellan familjehemsföräldrarna på flera sätt, både positivt och negativt. Familjehemsföräldrarnas egna barn påverkas också av att deras föräldrar är familjehem eftersom de inte får lika mycket uppmärksamhet av föräldrarna längre samt att de måste anpassa sig till de nya uppfostringsmetoder som ett placerat barn kan kräva. Resultaten visade även att kontakten med ett placerat barns föräldrar i vissa fall påverkat familjehemmen och ibland även kärnfamiljen. Några föräldrar till placerade barn hade blivit som vänner till familjehemsföräldrarna medan en av familjehemsföräldrarnas dotter hade blivit hotad av ett placerat barns mamma. Delar av studiens resultat gick även att hitta i tidigare forskning kring ämnet.  <strong></strong></p><p><strong> </strong></p><p><strong> </strong></p>

Studiens syfte var att få en ökad förståelse för varför människor väljer att bli verksamma som familjehem samt att få en fördjupad kunskap om hur relationerna inom kärnfamiljen påverkas och förändras av att ett barn som de tidigare inte har någon kännedom om placeras hos dem. Studien var av kvalitativ karaktär och sex stycken familjehemsmödrar intervjuades. Under intervjuerna ställdes bland annat frågor om hur parrelationen mellan familjehemsföräldrarna förändrats, hur deras egna barn påverkats av uppdragen samt om hur familjehemmet upplevde kontakten med ett placerat barns egna föräldrar och släktingar. Intervjuerna analyserades utifrån tidigare forskning och med hjälp av två teorier, systemteori samt anknytningsteori. Resultaten visade att familjehemsföräldrar vanligtvis hade flera motiv till att vilja bli familjehem och att familjehemsuppdrag påverkar parrelationen mellan familjehemsföräldrarna på flera sätt, både positivt och negativt. Familjehemsföräldrarnas egna barn påverkas också av att deras föräldrar är familjehem eftersom de inte får lika mycket uppmärksamhet av föräldrarna längre samt att de måste anpassa sig till de nya uppfostringsmetoder som ett placerat barn kan kräva. Resultaten visade även att kontakten med ett placerat barns föräldrar i vissa fall påverkat familjehemmen och ibland även kärnfamiljen. Några föräldrar till placerade barn hade blivit som vänner till familjehemsföräldrarna medan en av familjehemsföräldrarnas dotter hade blivit hotad av ett placerat barns mamma. Delar av studiens resultat gick även att hitta i tidigare forskning kring ämnet.

•Bakgrund: I en studie skriven 2006, angående förekomsten av övergrepp och kränkningar vid institutioner inom den sociala barnavården 1950-1980, har 32 personer av totalt 53 intervjuade som befunnit sig på fosterhem vid den aktuella perioden berättat om övergrepp och kränkningar i fosterhemmet. Syfte: Att ta reda på hur socialtjänsten arbetar med familjehem i Sverige och undersöka eventuella brister i utredningar och uppföljning av familjehemsplaceringar som kan leda till vanvård. Metod: En kvalitativ studie baserad på sex semistrukturerade intervjuer, varav tre är med socialsekreterare och tre är med familjehemsföräldrar. Resultat: I Sverige används främst Kälvestensmetoden för att utreda blivande familjehem och då uppföljningsmöten genomförs. Utredningen går ut på att matcha ihop ett barn som behöver placeras med ett familjehem som kan tillgodose barnets behov. Kontakten tillgodogörs oftast via telefon och vid uppföljningsmöten. För att eliminera vanvården av barn och ungdomar i familjehem är familjehemsutredningen viktig likaså uppföljningen av vården i familjehemmet. Det är även viktigt att ha en god samverkan mellan socialtjänst och familjehem. Slutdiskussion: Familjehemsvården idag verkar vara mycket mer grundlig än vad den var för 30 år sedan. Uppföljningsmötena tycks vara striktare och utredningarna mer ingående.