På senare år har tekniker för 3D-visualisering fått ett allt mer utbrett användande inom kommunal fysisk planering. Detta, plus att jag själv använder tekniken i mitt dagliga arbete som planarkitekt, väckte frågor kring skälet till införandet av tekniken, vilka beslut och förväntningar som legat till grund för införandet och vilket forskningsstöd tekniken har, vad gäller visualisering, tydlighet och kommunicerbarhet i planarbetet. Detta examensarbete i Fysisk planering vid BTH, vill belysa dessa frågor. Arbetet består av litteratursökning efter adekvat forskning i ämnet, en enkät ställd till ett litet urval av anställda och politiker i fyra kommuner som är medlemmar i ett 3D nätverk, en dokumentsökning på samma kommuners hemsidor samt en kompletterande enkätundersökning bland planarkitekter i fem andra kommuner som inte är medlemmar i ovan nämnda nätverk. Forskningsstöd för effektiviteten i eller för- och nackdelar med att använda 3D-modeller för ökad förståelse och kommunikation mellan tjänstemän och politiker samt med allmänheten, i samband med kommunal fysisk planering, saknas. Genom sammanställningar av forskning inom fälten miljöpsykologi och åskådlig planredovisning samt svensk arkitekturforskning kan man ändå få ledtrådar till möjligheter och svårigheter med användningen av 3D visualisering och dess roll som kommunikationsmedel. Rätt använd skulle tekniken kunna stärka möjligheten till åskådliggörande, men det finns också risker, kopplade till användande av tekniken. Det främsta skälet till att kommuner inför 3D-teknik inom fysisk planering, uppges av såväl Planarkitekter, kommuntjänstemän med ansvar för 3D tekniken, samt bland politiker vara önskan om att öka förståelsen hos medborgarna, av förslag till förändring av den fysiska miljön. Något som också oftast motsvaras i kommunernas dokument, där sådana finns. Alla kommuner har inte dokumenterade officiella inriktnings- och policydokument i frågan. Forskningen pekar dock på risker vid användning av visualisering i tidiga skeden av processen. I den avslutande diskussionen berörs arbetets frågeställningar, potentiella problem och möjligheter med användandet av tekniken samt förslag till områden för vidare studier. I slutsatserna konstateras att det finns en diskrepans mellan den övervägande positiva synen på användningen i kommunerna och det som forskningen visar.