Ziel dieser Studie war die Messung der Symphatikusaktivität als Indikator einer Stressreaktion bei handchirurgischen Eingriffen. Zwei Gruppen á 23 Patienten (Alter [Jahre] ITN 21-76(51) axPlex 27-66(52) p=0,73; BMI ITN 18,2-40,3(26,4) axPlex 20,9-34,9(25,5) p=0,97), die sich in ultraschallgesteuerter axillärer Plexusblockade (axPlex) oder Allgemeinanästhesie (ITN) einer Operation unterziehen mussten, wurden nach Genehmigung durch die Ethikkommission untersucht. Ausschlusskriterien waren ein Alter < 18 Jahre oder > 80 Jahre, eine ASA-Klassifikation > III, sowie eine Kontraindikation gegen die verwendeten Medikamente oder Narkosenformen. Die Symphatikusaktivität wurde anhand des Hautwiderstands (ESG® 1001, Ingenieurbüro Dr.Janitzki, Altenbeken, Germany) gemessen. Die Herzfrequenz (HF), der non invasive Blutdruck und die Hauttemperatur wurden erfasst. Die Messung umfasste sieben Zeitpunkte (T-Ausgangswert, T-Narkosebeginn, T-Blutsperre, T-Schnitt, T-OP-Ende, T-Aufwachraum, T-Normalstation). Die Narkosetiefe der ITN wurde mit BIS® (40-60) überwacht. Die Analyse zeigte signifikante Unterschiede zwischen beiden Gruppen. In Bezug auf die Sympathikusaktivität konnte kein Unterschied zwischen beiden Gruppen gefunden werden.

Bakgrund: Distal radiusfraktur är den vanligaste frakturen i Sverige där kvinnor drab-bas oftare än män. Majoriteten av de patienter som opereras vårdas på en dagkirurgisk enhet och sköter sin egenvård i hemmet. Kvinnor upplever smärta annorlunda än män vilket kan ha betydelse i valet av smärtlindringsstrategi. Inför operationen erhåller patienten antingen en plexusblockad eller generell anestesi med infiltrationsanestesi i smärtlindrande syfte. I anestesisjuksköterskans kompetensbeskrivning ingår det att ansvara för planering och övervakning vid dessa olika anestesimetoder. Vilken av de två anestesimetoder som används varierar på sjukhusen runt om i Sverige. Det finns ett begränsat forskningsunderlag på vilken anestesimetod som är att föredra. Syfte: Syftet var att undersöka smärtupplevelsen hos kvinnor efter dagkirurgisk operation av distal radiusfraktur. En jämförelse mellan anestesimetoderna plexusblockad och infiltrationsanestesi med Ropivacain. Metod: En kvantitativ enkätundersökning. Data har samlats in genom ett bekvämlighetsurval där enkäten bestående av strukturerade frågor har delats ut av personal på sju postoperativa avdelningar. Resultat: Inga statistiskt signifikanta skillnader har hittats mellan grupperna som erhållit antingen plexusblockad eller infiltrationsanestesi med Ropivacain. Dock visade sig en betydande andel uppleva svår eller värsta tänkbara smärta kvällen eller natten efter operation. Båda grupperna uppvisar även problem med sömn och vila postoperativt. Slutsatser: Resultatet från magisteruppsatsen antyder att det finns förbättringspotential postoperativt för kvinnor med radiusfraktur som upplever smärta. Dessutom bör grundläggande behov, särskilt vila, sömn och aptit, tas i beaktande. / Background: Distal radius fracture is the most common fracture in Sweden and women are affected more often than men. The majority of the patients who require surgery are cared for in a day surgery unit. They are then responsible for their own care at home. Women experience pain differently than men and this can be important when deciding upon a pain relief strategy. Prior to surgery, the patient receives either a plexus blockade or general anesthesia with infiltration anesthesia for pain relief purposes. The nurse anesthetist´s (CRNA) competence description includes being responsible for planning and monitoring of these different anesthesia methods. The choice of anesthesia method used varies in hospitals around Sweden. There is a limited amount of research on which anesthesia method is preferable. Method: A quantitative survey. Data has been collected using convenience sampling where a questionnaire consisting of structured questions was distributed by hospital staff in seven postoperative departments. Results: No statistically significant differences were found between the groups that received either plexus block or ropivacaine infiltration anesthesia. However, a significant proportion were found to experience either severe pain or the worst possible pain in the evening or night after surgery. Both groups show problems with sleep and rest postoperatively, while the infiltration group tends to be more inconvenienced by decreased appetite than the patients in the plexus group. Conclusions: The results of the master's thesis suggest that there is potential for improvement for postoperative female patients with a radius fracture experiencing pain. Additionally basic needs, in particular rest, sleep and appetite, should be taken into account.