I den politiska elitens motiveringar till det svenska deltagandet i MINUSMA framförs varierande motiv som hänvisar till olika föreställningar och förväntningar kring hur Sverige bör agera. Motiveringarna kan ses som uttryck för och referenser till strategisk kultur vid fattande av strategiska beslut. De officiella motivförklaringarna förändras dock över tid, vilket antyder att betydelsen av olika aspekter av strategisk kultur har förändrats över tid och i relation till nationella och internationella kontextuella förändringar. Sammantaget väcker det frågor kring hur eliten refererar till strategisk kultur för att motivera säkerhetspolitiska beslut och hur refererandet till strategisk kultur förändras över tid. Studien syftar till att, med fokus på MINUSMA, bringa klarhet i hur den svenska strategisk kulturen framställs av den politiska eliten vid motiveringar till säkerhetspolitiska beslut om internationella truppinsatser samt bringa klarhet i hur den politiska elitens referenser till den strategiska kulturen, i de officiellt framställda motiveringarna, förhåller sig till förändringar i den strategiska kontexten. Undersökningen visar att den politiska elitens motiveringar tar sin utgångspunkt i egna eller gemensamma övertygelser som genom refererande till den strategiska kulturens inneboende normer ger de säkerhetspolitiska besluten till insatsen relevans och legitimitet. Vidare visar studien att vilka normer den politiska eliten väljer att referera till förändras över tid i harmoni med ett bredare utrikes- och säkerhetspolitiskt skifte i Sverige.