Bakgrund: Lungemboli är den allvarligaste diagnosen av venös tromboembolism. Poliklinisk behandling istället för traditionell slutenvård kan erbjudas för patienter med LE som inte löper risk för plötslig död och allvarliga komplikationer. Men poliklinisk behandlingsmodell kräver att korrekt medicinsk behandling i hemmet och korrekt medicinsk uppföljning kan säkerställas. Det saknas dock kunskap avseende sjuksköterskor och läkares erfarenheter av polikliniskt omhändertagande av patienter med lungemboli. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskors och läkares erfarenheter av polikliniskt omhändertagande av patienter med lungemboli Metod: En kvalitativ studie med 12 semistrukturerade intervjuer som analyserades induktivt enligt innehållsanalys.  Resultat: Utifrån analysen av intervjuerna framkom att det strukturerade omhändertagandet ledde till en känsla av kompetens där man kände att man kunde erbjuda denna patientgrupp en god och säker vård. Dessutom var det angeläget att arbeta på ett personcentrerat sätt med hänsyn till de individuella egenskaper och förutsättningar patienter hade och ha förmåga att bemöta deras oro och funderingar med respekt och empati. En viktig del utgjorde även insatser för att främja hos patienter delaktighet i egenvård. Slutsats: Sjuksköterskors och läkares erfarenheter tyder på att en välfungerande poliklinisk struktur skapar förutsättningar för en god och säker vård.  Enligt sjuksköterskor och läkare ligger fokus i möten med polikliniska patienter inte enbart på den medicinska behandlingen utan även på fysiska och psykiska påfrestningar som LE har orsakat. / Background: Pulmonary embolism is the most serious diagnosis of venous thromboembolism. Outpatient treatment instead of traditional inpatient care can be offered for patients with LE who are not at risk of sudden death and serious complications. But the outpatient treatment model requires that proper medical treatment at home and proper medical follow-up can be ensured. However, knowledge regarding nurses’ and physicians’ experiences of outpatient care is lacking of outpatient care for patients with pulmonary embolism.Purpose:The purpose was to illuminate nurses’ and physicians’ experiences of outpatient care of patients with pulmonary embolism.  Method: A qualitative study with 12 semi-structured interviews analysed inductively according to content analysis.  Results: Based on the analyse of the interviews it emerged that the structured outpatient care led to a feeling of competence to be able to offer this patient group good and safe care. In addition, it was important to work in a person-centered way, taking into account the individual characteristics and conditions patients had and to be able to respond to their concerns and questions with respect and empathy. Efforts to promote patients' involvement in self-care also constituted an important part.Conclusion:  The experiences of nurses and physicians indicate that a well-functioning outpatient structure creates the conditions for good and safe care. According to nurses and physicians, the focus in meetings with outpatients is not only on the medical treatment but also on the physical and psychological strains that LE has caused.