<p>Rapportens syfte var att försöka ta reda på om polisbilskörningsutbildningen på de tre polisutbildningarna i Sverige på något sätt skiljer sig åt, i så fall hur och om detta spelar någon roll för polisers framtida yrkesutövning. Det ryktas en del om polisutbildningarna och vad man gör och inte gör och jag har genom mina efterforskningar fått fram en del skillnader. För att få reda på detta bad jag respektive ansvarig lärare att så detaljerat som möjligt redogöra för hur deras polisbilskörningsutbildning ser ut. Jag har bland annat studerat Rikspolisstyrelsens utbildningsplan, utbildningarnas kursplaner, polisutbildningsförordningen och intervjuat några personer som har en del att tycka om ämnet. Resultatet visar på vad Riskpolisstyrelsen kräver, hur många timmar de olika utbildningarna har och vad de gör under sina lektioner.</p>

<p>En homogen och gemensam polisutbildning i Eu-anda? Är det så vi vill se polisen i framtiden? Gränserna inom Europa suddas ut mer och mer och likheterna mellan länderna blir större. Hur lika/olika är polisväsendet och polisutbildningen i olika länder i Europa? I den här undersökningen har jag studerat skillnader och likheter mellan Sverige och Holland i det avseendet. Intervjuer med holländska poliser har legat till grund för den jämförelse jag har gjort. Respondenterna har olika bakgrund, olika tjänstegrader, olika arbetsuppgifter och har alla berättat om sitt yrke och sin utbildning. Dessutom visar jag på tänkbara möjligheter att förbättra den nuvarande svenska polisutbildningen för att möta den kritik som har framkommit under senare år och för att möta framtida behov. Min undersökning har visat att det finns både likheter och skillnader, men hur stora är dessa skillnader egentligen? De största skillnaderna visar sig ligga i antagningskrav och undervisningsmetoder. Frågan om hur den framtida utbildningen kommer att se ut och om vi kommer att ha en gemensam utbildning i Europa behandlas också i slutdiskussionen.</p>

<p>Polisyrket innefattar många olika uppgifter. Allt från taktik, vapenhantering, bilkörning, till akutsjukvård och att vara en hjälpande och stödjande serviceperson. Inställningarna till den del som gäller akutsjukvården är många. Bland några anses den som en av de viktigaste uppgifterna till att det endast utgör ett svagt intresse hos ”vissa poliser”. När det gäller vapen, bilkörning eller självskydd så är det aldrig tal om att det skulle vara ett ”intresse” hos enskilda individer inom polisen, utan det är en viktig och självklar del i polisarbetet. Syftet med detta fördjupningsarbete är att ta reda på om polisstudenterna förstår och känner att de kan tillämpa L-ABCDE, där även hjärt- och lungräddning på både vuxna och barn ingår. Arbetet innefattar både enkätundersökningar på samtliga tre polisutbildningar och bland poliser samt intervju med ambulanspersonal för att ta reda på vad de har för förväntningar på poliser som anländer först till en. Det framkommer att det är få tillfällen för repetition ute på myndigheterna. Eleverna på skolorna vill ha mer övningar och praktiska tillämpningar. Kunskapsnivån är generellt låg, både bland eleverna och bland poliserna. I lagtexter står det att polisen får och skall använda sig av våld i visa situationer. Inte någonstans går det däremot att läsa att polisen också skall ta hand om den eller de som polisen verkat mot efter det att önskad effekt uppfyllts och kontroll över situationen skapats. Kunskaperna om Första hjälpen kan rädda liv!</p>

<p>Fördjupningsarbetet på polisutbildningen i Umeå är ett omtvistat ämne bland studenterna på utbildningen. Det är många som har bestämda uppfattningar huruvida det är något som ska finnas på utbildningen eller inte. I mitt arbete har jag velat ta reda på vad studenterna egentligen tycker och därför genomfört en enkätundersökning där jag inhämtat studenternas åsikter. Är majoriteten negativ? Vad beror detta på i sådana fall och vad vill studenterna göra istället för fördjupningsarbete? En polis, tidigare student på Polisutbildningen i Umeå, har fått ge sin syn på fördjupningsarbetet. Ansvarig lärare på Polishögskolan i Stockholm och Polisutbildningen i Växjö har även kontaktats då jag ville få en bild av hur fördjupningsarbetet bedrivs där. Den bild jag har fått av studenterna är att deras inställning till fördjupningsarbetet som det är utformat idag är negativ. Tiden som nu läggs ner på fördjupningsarbetet vill de flesta studenter ägna åt praktiska övningar och färdighetsmoment såsom bilkörning. Studenterna skulle även gärna se att det fanns alternativ till vad man kunde göra i stället för ett fördjupningsarbete. Mitt förslag är att man inför alternativ till fördjupningsarbetet då det är något som efterfrågas och tar fram en plan för hur man bättre ska förklara för studenterna varför ett fördjupningsarbete finns på utbildningen och vilken funktion det fyller.</p>

<p>Denna rapport behandlar om hur vissa polismyndigheter och polisutbildningen i Umeå ser på utbildningsnivån på de blivande aspiranterna eller de aspiranterna samt om det finns en skillnad i synerna på utbildningsnivån finns det en relation till schemaläggningen på polisutbildningen i Umeå. Rapporten utgår från intervjuer med rekryteringsansvarige i Dalarna Kjell Hansson och aspirantansvarige i Stockholm City Jan Stålhamre samt 14 myndigheters svar på Rikspolisstyrelsen förfrågan om vilka synpunkter myndigheterna har på polisutbildningen.</p>

<p>Denna rapport ger inledningsvis en bakgrund till aspirantansökningsförfarandet och de problem som kan uppstå i samband med detta. Bakgrunden ger vidare en översikt av gällande lagar som reglerar förfarandet. Syftet med rapporten är att redogöra för den lagstiftning som finns gällande statlig tjänstetillsättning samt att undersöka hur polismyndigheterna tolkar den lagstiftning som finns. Lagstiftningen ges ett eget kapitel där den gås igenom grundligt. Under samtal med studenter så visar det sig att stor osäkerhet råder angående gällande lagstiftning och att studenterna därigenom inte kan ta tillvara sina rättigheter under förfarandet. Resultatet visar att gällande lagstiftning åsidosätts av vissa myndigheter, detta då vissa myndigheter bla sorterar bort andrahandssökanden och tredjehandssökanden, detta trots en överenskommelse mellan myndigheterna och RPS om att myndigheterna skall se alla ansökningar som förstahandsansökningar. Resultatet visar att skicklighetsbegreppet väljs bort av vissa myndigheter till förmån för irrelevanta saker som anknytning till länet man söker till. Vidare så brister det i informationen till de studerande detta då det är upp till de olika myndigheterna att informera och detta sköts med mycket varierande kvalité. Sammanfattningsvis kan sägas att en hårdare kontroll av de olika myndigheterna välkomnas samtidigt som att en genomgång av gällande lagstiftning för de som söker aspiranttjänst skulle vara till förmån för hela processen.</p>

<p>Syftet med fördjupningsarbetet är att få en inblick om hur ansökning och antagningsprocessen till polisutbildningen fungerar i Sverige och i Edmonton, Kanada. Vi hoppas att vi hittar tester i de olika processerna som skiljer länderna åt och att det finns något vi kan lära av Kanada. Vi hoppas på att få så mycket information som möjligt genom att besöka polisen i Edmonton. Vi tänkte också använda oss av böcker, internet och muntliga källor. Efter en sammanställning av all information fick vi fram en bra jämförelse hur de båda processerna fungerar. Resultatet var också väldigt givande och det gav oss flertalet idéer till tester man borde kunna använda sig av i Sverige för att få en lämpligare och bättre polis. I diskussionen diskuterar vi mycket kring Edmontons fysiska krav medans man knappt har några i Sverige. Vi diskuterade också om lögndetektortestet i Kanada och ifall det skulle fungera i Sverige. Vår slutsats är att det finns saker att lära av ansöknings och antagningsprocessen i Edmonton. Hela arbetet gav oss idéer och tankeställningar om möjliga förbättringar i den svenska processen.</p>

<p>Vi vill med detta arbete beskriva dagens respektive gårdagens fordonsförarutbildning hos polisen samt försöka ta reda på hur utbildningen kommer att se ut i framtiden och föra en diskussion kring detta. Polisens förarutbildning har varit ett aktuellt ämne i media och detta har utgjort en av de källor vi har hämtat vår information ifrån. Vi har också skickat ut sju stycken enkäter, sex stycken till poliser i olika län med anknytning till förarutbildningen samt en till rikspolisstyrelsen. Vi har även tagit del av aktuell litteratur inom området som kunskapskälla. Vidare har vi sammanställt de tre polisutbildningars kursplaner för att jämföra dessa med varandra. I vår bakgrund beskriver vi kort det komplexa regelverk som reglerar utryckningskörning samt pressenterar psykiska faktorer som är av stor betydelse. Vårt resultat visar att det finns små skillnader mellan utbildningsorterna. Eleverna uppfattas olika på polismyndigheterna i sin förarkompetens under aspiranttjänstgöringstiden detta beroende på vilken ort de utbildat sig på. Vi har även kunnat konstatera att förarutbildningen inte har utvecklats helt i takt med den övriga polisutbildningen. Vi kan se att det finns ett tydligt behov av att förarutbildningen hela tiden anpassas för att vara en modern utbildning. Idag finns det många aktörer i samhället som kör utryckning. Dessa skulle vinna på att ha en nationell utbildningsplan med anpassning för varje yrke, detta för att på bästa sätt kvalitetssäkra utbildningarna.</p>

<p>I dagens samhälle eftersträvas jämställdhet. Polisen ska spegla det svenska samhället, detta är en process som tar tid, då det har varit ett mansdominerat yrke. Det krävs ett aktivt arbete för att nå detta mål. En viktig del blir att marknadsföra yrket till de underrepresenterade grupperna som utgörs av kvinnor och människor med annan etnisk bakgrund. Vårt syfte är att undersöka om marknadsföringen brister i detta avseende. Genom kontakt med rekryteringsansvarig vid Rikspolisstyrelsen har vi fått en bild av hur man går tillväga när man marknadsför yrket. Vi har tagit del av marknadsplaner som visar vart marknadsföringen ska ske och vilka medier som används. Resultatet visar en strävan för att nå de önskade målgrupperna, men för att verkligen nå ut på bästa sätt är inte medievalet det rätta och arbetet är inte tillräckligt omfattande. Det sker inga uppföljningar och en konsekvens blir att det är svårt att veta vilka som sökt sig till yrket på grund av marknadsföringen.</p>

<p>Syftet med vår rapport är att belysa och fokusera på ett eventuellt samhällsproblem som har uppmärksammats av media allt mer den senaste tiden. Konsekvenser som medför en samhällsutveckling som mer och mer låter privata bolag och intressen ta över polisiära arbetsuppgifter kommer att belysas. Vi har valt att arbeta främst med den gängse uppfattningen bland allmänheten men också med intervjuer av samhällsaktörer samt med artiklar från olika tidningar. Ämnet har intresserat författarna en längre tid och var på grund av det ett naturligt val av ämne. Rapporten försöker analysera dels redan uppkomna konsekvenser samt troligen kommande konsekvenser för samhället och dess medborgare när säkerhetsfrågor handhas av privata aktörer. Det vi har kommit fram till är att det finns tydliga signaler som oroar. Samhällsutvecklingen kräver i många avseenden allt fler säkerhetslösningar som den offentliga sektorn inte är med och finansierar. Privata säkerhetsföretag tar då över dessa arbetsuppgifter med följden att maktmedel och befogenheter hamnar hos aktörer som ibland inte lever upp till den kompetens och lämplighet som förväntas. Vi har konstaterat att allmänheten har ett betydligt bättre förtroende för poliser än för väktare och ordningsvakter.</p>