I denna kandidatuppsats undersöks stadsomvandlingen av den post-industriella platsen Lövholmen utifrån främst formella visionsplaner, och den process som pågått sedan 1999 för att bygga nya bostäder på platsen. Utifrån rumsliga teorier, visar jag hur stadsplaneringsbegrepp och digitala, illustrerade framställningar som används i visionsplanerna fylls med meningsskapande värderingar. Genom gentrifiering, planering, tolkningsföreträde och makt, industriella arv, ekonomiska incitament och positivt laddade stadsplaneringsbegrepp skapar denna meningsskapande värdering en tänkt, idealiserad medborgare i en utstuderad stadsmiljö. Studiens resultat visar på spänningar i den rumsliga konstruktionen av platsen och på motstridiga visionära, erfarna och praktiska ideal. Studien visar också på slutsatser för vilka som har makten i konstruerandet av nya stadsrum, och hur den idealiserade gruppen har visionärt ska praktiskt leva i det nya stadsrummet och en möjligt ny vändning i värderandet av kulturarv.