The concept of strategy has been the subject of much theorising and much has been written about what strategy is and what reasons might underlie the choice of different strategies. Considerably less has been written, however, about how strategy is actually done - what actions follow from the choice of strategy - and about those who actually do the action - the practitioners of strategy. In this paper, cooperation between France and Sweden is studied through the eyes of these practitioners with the ambition of increasing our understanding of defence strategic cooperation. The results of the study are threefold. Initially, French and Swedish strategy and the cooperation that takes place between the countries within the framework of their respective military cooperation strategies are described. Next, the practice of cooperation is described based on the activities described by the informants during the interviews. Finally, the practitioners' actions and the skills needed to operate in a political-diplomatic environment are described. Finally, a summary model of defence strategy cooperation from a practitioner's perspective is presented. The paper contributes both to the understanding of what cooperation actually consists of and to the understanding of how strategy becomes practical action. The inductive study is conducted as a qualitative interview study and does not claim to provide causal facts - the main contribution is about empirically grounded knowledge. / Strategibegreppet har varit föremål för omfattande teoretiserande och mycket har skrivits om vad strategi är och vilka skäl som eventuellt ligger bakom val av olika strategier. Betydligt mindre är dock skrivet om hur man egentligen gör strategi – vilket handlande som följer av valet av strategi – och om de som faktiskt utför handlandet – strategins praktiker. I denna uppsats studeras samarbetet mellan Frankrike och Sverige genom dessa praktikers ögon med ambitionen att öka vår förståelse för försvarsvarsstrategiskt samarbete. Resultatet av undersökningen är tredelat. Inledningsvis beskrivs fransk och svensk strategi och det samarbete som sker mellan länderna inom ramen för respektive militära samverkansstrategi. Därefter redogörs för samarbetes praktik utifrån de aktiviteter som informanterna beskrivit under intervjuerna. Slutligen beskrivs praktikernas handlande och de färdigheter som behövs för att kunna verka i en politisk-diplomatisk miljö. Avslutningsvis presenteras en sammanfattande modell för försvarsstrategiskt samarbete ur ett praktikerperspektiv. Uppsatsen bidrar dels till förståelsen av vad samarbete egentligen består av, dels till förståelsen av hur strategi blir praktisk handlande. Den induktiva undersökningen genomförs som en kvalitativ intervjuundersökningen och gör inte anspråk på att ge kausala fakta - det främsta bidraget handlar om empiriskt välgrundad kunskap. / Le concept de stratégie a fait l'objet de nombreuses théories et on a beaucoup écrit sur ce qu'est la stratégie et sur les raisons possibles du choix de différentes stratégies. Cependant, on a beaucoup moins écrit sur la manière dont la stratégie est réellement mise en œuvre - les actions qui découlent du choix de la stratégie - et sur ceux qui agissent réellement - les praticiens de la stratégie. Dans cet memoir, les résultats de l'étude sont triples. Dans un premier temps, il décrit la stratégie française et suédoise et la coopération qui a lieu entre les pays dans le cadre de leurs stratégies respectives de coopération militaire. Ensuite, la pratique de la coopération est décrite sur la base des activités décrites par les informateurs au cours des entretiens. Enfin, les actions des praticiens et les compétences nécessaires pour opérer dans un environnement politico-diplomatique sont décrites. Enfin, un modèle sommaire de coopération en matière de stratégie de défense du point de vue d'un praticien est présenté. Ce document contribue à la compréhension de ce qu'est réellement la coopération, et à la compréhension de la manière dont la stratégie devient une action pratique. L'étude inductive est menée sous la forme d'une étude qualitative par entretiens et ne prétend pas fournir des faits causaux - la principale contribution concerne les connaissances empiriques fondées.