This study examines the Swedish defense bill from 2015 to work out if the content can be considered as an official national security strategy of Sweden and if it can be considered a balanced strategy.  The main conclusion of the study is that the defense bill contains information about the basic strategic components of ends, means, ways and context at the security strategy level. What is lacking is an analysis of the means available to Sweden. The study find that the strategy of the bill contains the elements of a security strategy. There is need of descriptions and analysis of the Swedish interior strategic context as well as the political, diplomatic, economic and strategic communications means available, and how they are to be deployed by the Swedish government to produce desired ends. The balance between end, ways, means and context in the Swedish security strategy is varying from reasonably good to non-existing, depending on the measured area.

The United States’ involvement in the Syrian civil war could be described as ambiguous. At first, President Obama told the world that the US would not interfere in the Syrian turmoil right after the Arab Spring. Yet, a few years later military aid is shipped to the opposition and bombing campaigns are conducted in Syria.The purpose of this study is to examine and discuss the actions of the United States in the Syrian civil war through a qualitative case study, drawing upon two theoretical approaches: The ubiquitous realism and liberalism. These theories describe different approaches to how actors in the international arena might be understood. Findings of this study indicate that the theories of both realism and liberalism can help to explain a number of aspects of US action in Syria. The different answers from the theories are predominantly in line with each theoretical description; both theories lend support to the view that that the intervention against the Islamic State could be interpreted as an act to enhance US national security. In addition, this study aims to contribute to the cumulative process of understanding the security strategies of the United States of America.

Militära samarbeten är stora säkerhetspolitiska frågor som kräver väl avvägda beslut.Uttrycket tillsammans med andra har genomsyrat svensk säkerhetspolitik de senaste tio åren. Säkerhetspolitiken är komplex och valet av partner inom försvarssamarbeten behöver studeras, förstås och förklaras. I denna uppsats studeras militära samarbeten genom hur uttrycket tillsammans med andra används politiskt och militärt. Syftet med studien är att söka förklaringar på de militära samarbeten som Sverige genomför. Detta görs genom en kvalitativ jämförande fallstudie av två utvalda fall. Studien visar att integrationsteoretiska förklaringsmodeller kan användas för att förklaramilitära samarbeten. I analysen har ett fall av militärt samarbete med Finland studerats jämte ett fall av militärt samarbete med Nederländerna. Samarbetet med Finland kan till huvuddel förklaras med mellanstatlig integrationsteori och samarbetet med Nederländerna förklaras till huvuddel med neofunktionalism. Slutsatserna kopplas också samman med de säkerhetsstrategiska begreppen vilket skapar djupare förståelse för den komplexa och dynamiska process som leder fram till ett militärt samarbete. Svenska säkerhetsstrategiska mål påverkade av vår omgivande strategiska miljö styr metod och medel på ett sätt som tillsammans med integrationsteorier förklarar valet av samarbetspartner inom säkerhetspolitiken. / Military collaborations with other countries are considerable security policy matters which require well balanced decisions. The expression in collaboration with others has permeated Swedish security policy through the last decade. Security policy are complex and the choice of a partner in military collaborations needs to be studied, understood and explained.  In this composition military collaborations are studied through how the expression in collaboration with others is used both in a military and in a political context. The purpose is to explain the military collaborations that Sweden carries out. This is done with a qualitative comparing case study with two selected cases.  The study shows that theories of integration can be used to explain military collaborations. In the analysis one case of collaboration with Finland has been studied beside one case of collaboration with the Netherlands. The collaboration with Finland is mainly explained with intergovernmentalism and the collaboration with the Netherlands is mainly explained with neofunctionalism.  The conclusions are also connected to strategic terms which creates a profound understanding for the complex and dynamic process that leads into a military collaboration. Sweden's strategic objectives influenced by our surrounding strategic context directs the methods and means in a way that together with theories of integration explains the chosen partner in security policy.

Bakgrund:Hotbilden  för  Sverige  har  skärpts  och  beredskapen  för  kris  och  krig  behöver  öka. Under 1920-1950 byggdes totalförsvaret upp och därigenom skaffades viktiga kunskaper. För återetableringen av totalförsvaret kan det finnas behov av att se bakåt i tiden och ta tillvara på äldre    kunskaper.    Det    finns    även    ett    behov    av    heltäckande    studier    där    hela totalförsvarsstrategier studeras. Syfte:Syftet  är  att  med  utgångspunkt  i  Colin  S.  Grays  teori the  general  theory  of  strategyundersöka  och  jämföra  planeringsstrategier  om  svenskt  totalförsvar  vid  två  olika  tidpunkter; dels i ett samtida material i form av försvarsberedningens utredning, dels i ett material där 1920-1950-talets totalförsvar beskrivs av den tidens ledande expertis inom försvarsmakten.Metod: Riktad  kvalitativ  innehållsanalys  medthe  general  theory  of  strategysom  teoretisk grund.Resultat:Likheterna mellan strategierna för 1920-1950-talet och försvarsberedningens förslag för  2021-2025  är  i  sin  större  helhet  överensstämmande  dock  skiljer  det  på  ett  fåtalviktiga teman i förhållande till the general theory of strategy.Slutsats  och  implikationer: Det  finns  likheter  mellan  omvärldsläge  och  hotbild  från  de  två perioderna.  Det  finns  även  likheter  mellan  perioderna  avseende  den  status  som  totalförsvaret befinner sig  i. Det skulle vara fördelaktigt att ta stöd från tidigare strategier  i återetableringen av totalförsvaret.

Att både vara militärt alliansfri och samtidigt tillämpa samarbetsstrategi kan framstå som en omöjlig kombination. Det ligger nära till hands att tolka begreppet alliansfrihet som något syftande till oberoende medan samarbete skulle utgöra motsatsen. Detta till trots visar undersökningen att en militärt alliansfri stat kan uppvisa strategiska beteenden som omfattar nära samarbete. Undersökningen visar därmed att militärt alliansfria stater kan utöva långtgående samarbeten och fortfarande identifiera sig som militärt alliansfri. Fallstudien av svensk säkerhetsstrategi visar också på att Sverige sedan solidaritetsförklaringen, teoretiskt sett, inte tillämpar en militärt alliansfri strategi. Den svenska säkerhetsstrategin har under många år intresserat forskare som försökt utreda hur det kommer sig att Sverige kan balansera mellan en oberoende- och samarbetsstrategi trots uppfattningen om den militära alliansfriheten. Litteraturen påvisar en mängd olika förklaringsfaktorer, men få undersökningar är genomförda där både motiv och beteende analyseras. Uppsatsen utmanar traditionell teori genom att sammanställa motiv och beteende i ett teoretiskt ramverk. Det teoretiska ramverket, som omfattar både strategiska motiv och strategiskt beteende, utgör en teoriutveckling av befintlig teoribildning inom allians- och samarbetsstrategier för småstater.

This study investigates the contemporary Swedish deterrence strategy through a qualitative text analysis. Since the 1950s and onwards Sweden has adopted deterrence strategy in different size and shape, adapted to the different challenges of its respective time, as part of its defense and security policy. To continue former research on the area this study aims to research the current deterrence strategy and to observe whether a new model of deterrence strategy is evolving or not. The study concludes that Sweden is still leaning towards deterrence strategy as part of its security policy. In many ways, the strategy of today resembles the strategy that operated during the Cold War. A time when the civilian part of the total defence structure along with a deterrence strategy based on denial played a crucial role for the resilience. Sweden trusted their neutrality policy during the Cold War, however, that is not the case today. Today, Swedish politicians proclaim that security is best created together with other nations. Even though the politicians trust that security is best created together with others, Sweden has continued to stay out of binding military agreements, binding agreements that radically would increase the credibility of the extended deterrence Sweden aims to achieve.

Avskräckningsteori har varit viktigt för krigsavhållande strategier under lång tid och är fortfarande i allra högsta grad relevant. Det som har väckt mitt intresse för att göra denna studie är varför avskräckning har misslyckats trots att försvararen hade vidtagit övertygande avskräckningsåtgärder. Det förefaller vara så att motståndarens bedömning av hur väl de kan kontrollera riskerna som är förenade med ett anfall påverkar effekten av vidtagna avskräckningsåtgärder på ett sätt som den klassiska avskräckningsteorin inte har beaktat. Syftet med den här studien är därför att förklara hur motståndarens riskvilja kan påverka den klassiska avskräckningsteorins tillämplighet. Forskningsfrågan är hur motståndarens bedömning om riskernas kontrollerbarhet kan påverka försvararens avskräckningssituation? För att uppnå syftet och svara på forskningsfrågan utvecklas ett teoretiskt ramverk som beaktar denna faktor. Ramverket prövas med en fallstudie om konflikten mellan Kina och Vietnam 1974 – 1980. Resultatet visar att motståndarens bedömning om riskernas kontrollerbarhet kan leda till ett lättare eller ett svårare avskräckningsfall för försvararen beroende på hur stark vilja motståndaren har att ta beräknade och allvarliga risker. Detta frambringar olika krav på försvararens åtgärder, vilket den klassiska avskräckningsteorin inte hanterar på ett övertygande sätt. Avskräckningsteorins prediktiva värde upphör vid det svårare avskräckningsfallet. Det underliggande antaganden om rationella val har inte beaktat aktörer som har vilja att ta beräknade och allvarliga risker. Dessa antaganden behöver sålunda breddas bortom vinstmaximerande drivkrafter och det som tidigare ansågs vara irrationellt, vilket innebär att studiens teoretiska ramverk har potential för vidare prövning och utveckling. Studien har också visat att avskräckning som säkerhetsstrategi behöver fungera över tid och mot olika grader av hot, vilket innebär att försvararen måste verka för långsiktighet med underförstådda hot som bygger på övertygande militärteknisk förmåga, samarbeten, och planer för hur omedelbar avskräckning ska utföras om säkerhetshoten blir riktigt allvarliga.

De nu rådande teorierna kring småstater och deras säkerhetspolitik har kritise- rats för att vara allt för knutna till västerländska och europeiska småstater. Den här forskningen har därför undersökt orsaker och motiv för en afrikansk småstat att välja att gå in i en allians. I och med detta har säkerhetspolitiska teorier prö- vats utanför Europa och dess generaliserbarhet kunnat ökas. Genom en metodskapande och teoriprövande forskning har teorierna kring små- staters alliansval prövats i en fallstudie om Botswanas militära samarbete med Kina. Såväl Kina som Afrika är högaktuella såväl internationellt som för svensk försvarsmakt. Forskaren skapar en metod bestående av tio indikatorer för att en småstat ska välja att gå in i en allians. Resultatet av en jämförelse med fallstudien pekar på att teorierna kring småstater kan appliceras även utanför västerländska och europeiska småstater. Den skapade metoden har också framgångsrikt prövats. / This study tests the applicability of traditional small states security strategy theory to African small states. Existing theories in this area have been criticized for their focus on western and European countries particularly on the grounds of their limited applicability to other states. This method building and theory testing study searches, in existing theories of small states strategies, for reasons and probable motives why small states enter an alli- ance. The theory is tested using a case study of Botswana’s emergent relationship with China. For the purpose of the study, a new model testing alliance building tendencies was constructed. Based on this, a method of ten indicators that are pre- dictive of when a small state might choose to enter an alliance has been derived. These indicators are then used to compare Botswana’s reasons and motives to enter an alliance and military cooperation with China. The comparison finds that seven of the ten indicators could be found, one was not found and the final two could not be tested in this study. This research concludes that African small states choose alliances for the same rea- sons that western and European state do. Furthermore, this study also suggests that the model of ten indicators to test a small state’s likelihood to enter an alliance is effective.

The concept of strategy has been the subject of much theorising and much has been written about what strategy is and what reasons might underlie the choice of different strategies. Considerably less has been written, however, about how strategy is actually done - what actions follow from the choice of strategy - and about those who actually do the action - the practitioners of strategy. In this paper, cooperation between France and Sweden is studied through the eyes of these practitioners with the ambition of increasing our understanding of defence strategic cooperation. The results of the study are threefold. Initially, French and Swedish strategy and the cooperation that takes place between the countries within the framework of their respective military cooperation strategies are described. Next, the practice of cooperation is described based on the activities described by the informants during the interviews. Finally, the practitioners' actions and the skills needed to operate in a political-diplomatic environment are described. Finally, a summary model of defence strategy cooperation from a practitioner's perspective is presented. The paper contributes both to the understanding of what cooperation actually consists of and to the understanding of how strategy becomes practical action. The inductive study is conducted as a qualitative interview study and does not claim to provide causal facts - the main contribution is about empirically grounded knowledge. / Strategibegreppet har varit föremål för omfattande teoretiserande och mycket har skrivits om vad strategi är och vilka skäl som eventuellt ligger bakom val av olika strategier. Betydligt mindre är dock skrivet om hur man egentligen gör strategi – vilket handlande som följer av valet av strategi – och om de som faktiskt utför handlandet – strategins praktiker. I denna uppsats studeras samarbetet mellan Frankrike och Sverige genom dessa praktikers ögon med ambitionen att öka vår förståelse för försvarsvarsstrategiskt samarbete. Resultatet av undersökningen är tredelat. Inledningsvis beskrivs fransk och svensk strategi och det samarbete som sker mellan länderna inom ramen för respektive militära samverkansstrategi. Därefter redogörs för samarbetes praktik utifrån de aktiviteter som informanterna beskrivit under intervjuerna. Slutligen beskrivs praktikernas handlande och de färdigheter som behövs för att kunna verka i en politisk-diplomatisk miljö. Avslutningsvis presenteras en sammanfattande modell för försvarsstrategiskt samarbete ur ett praktikerperspektiv. Uppsatsen bidrar dels till förståelsen av vad samarbete egentligen består av, dels till förståelsen av hur strategi blir praktisk handlande. Den induktiva undersökningen genomförs som en kvalitativ intervjuundersökningen och gör inte anspråk på att ge kausala fakta - det främsta bidraget handlar om empiriskt välgrundad kunskap. / Le concept de stratégie a fait l'objet de nombreuses théories et on a beaucoup écrit sur ce qu'est la stratégie et sur les raisons possibles du choix de différentes stratégies. Cependant, on a beaucoup moins écrit sur la manière dont la stratégie est réellement mise en œuvre - les actions qui découlent du choix de la stratégie - et sur ceux qui agissent réellement - les praticiens de la stratégie. Dans cet memoir, les résultats de l'étude sont triples. Dans un premier temps, il décrit la stratégie française et suédoise et la coopération qui a lieu entre les pays dans le cadre de leurs stratégies respectives de coopération militaire. Ensuite, la pratique de la coopération est décrite sur la base des activités décrites par les informateurs au cours des entretiens. Enfin, les actions des praticiens et les compétences nécessaires pour opérer dans un environnement politico-diplomatique sont décrites. Enfin, un modèle sommaire de coopération en matière de stratégie de défense du point de vue d'un praticien est présenté. Ce document contribue à la compréhension de ce qu'est réellement la coopération, et à la compréhension de la manière dont la stratégie devient une action pratique. L'étude inductive est menée sous la forme d'une étude qualitative par entretiens et ne prétend pas fournir des faits causaux - la principale contribution concerne les connaissances empiriques fondées.

This essay conducts a descriptive analysis of the ideas expressed by NATO´s official security strategy "Strategic Concept" from 2010 and the European Union’s security strategy "A Secure Europe in a Better World" from 2003. The purpose of this analysis is to examine whether the ESDP and NATO are compatible with each other when it comes to the role of security policy actor. To do so, I´ve chosen to analyse the actors' security strategies based on three dimensions. These dimensions are: Their view of the international scene, their views on cooperation and their views on how to reach security. As sorting tools I´ve used two different ideal types, based on the theoretical perspectives of liberalism and realism. The results show that ESDP and NATO are compatible with each other as both ESDP and NATO´s security strategies are characterised by liberal values. However, there are a few traits of realism regarding NATO's treatment of international threats which can be seen to some extent as being in opposition to the ESDP´s practices regarding the treatment of threats. / Syftet med denna uppsats är att studera huruvida NATO och ESFP är kompatibla med varandra eller inte när det kommer till rollen som säkerhetspolitiskt aktör. Detta eftersom jag vill undersöka vad det finns för eventuell potential till politiska spänningar och intressekonflikter emellan dessa aktörer då de har en stor världsomfattande påverkan när det kommer till den globala säkerhetspolitiken. Den övergripande forskningsfrågan lyder:  Är den Europeiska säkerhets- och försvarspolitiken (ESFP) och NATO kompatibla med varandra när det kommer till rollen som internationell säkerhetspolitisk aktör? Mitt tillvägagångssätt för att svara på min övergripande forskningsfråga har varit att studera aktörernas säkerhetspolitiska policydokument. Detta har jag gjort genom att göra en idéanalys av aktörernas respektive försvarsdokument. I denna uppsats används idealtyper från de teoretiska perspektiven liberalism och realism för att på så sätt operationalisera och undersöka min övergripande forskningsfråga.  Uppsatsens slutsats visar att NATO och ESFP är kompatibla med varandra där båda aktörernas säkerhetsstrategier är präglade av liberala värderingar. Mycket lutar åt att samarbetet mellan aktörerna kan ses ett ömsesidigt beroende där respektive aktör kompletterar den andra. Dock finns det ett fåtal drag av realism kring NATO:s metoder för bemötandet av internationella hot där dessa i viss mån kan ses som stående till ESFP:s metoder kring samma bemötande.