Att både vara militärt alliansfri och samtidigt tillämpa samarbetsstrategi kan framstå som en omöjlig kombination. Det ligger nära till hands att tolka begreppet alliansfrihet som något syftande till oberoende medan samarbete skulle utgöra motsatsen. Detta till trots visar undersökningen att en militärt alliansfri stat kan uppvisa strategiska beteenden som omfattar nära samarbete. Undersökningen visar därmed att militärt alliansfria stater kan utöva långtgående samarbeten och fortfarande identifiera sig som militärt alliansfri. Fallstudien av svensk säkerhetsstrategi visar också på att Sverige sedan solidaritetsförklaringen, teoretiskt sett, inte tillämpar en militärt alliansfri strategi. Den svenska säkerhetsstrategin har under många år intresserat forskare som försökt utreda hur det kommer sig att Sverige kan balansera mellan en oberoende- och samarbetsstrategi trots uppfattningen om den militära alliansfriheten. Litteraturen påvisar en mängd olika förklaringsfaktorer, men få undersökningar är genomförda där både motiv och beteende analyseras. Uppsatsen utmanar traditionell teori genom att sammanställa motiv och beteende i ett teoretiskt ramverk. Det teoretiska ramverket, som omfattar både strategiska motiv och strategiskt beteende, utgör en teoriutveckling av befintlig teoribildning inom allians- och samarbetsstrategier för småstater.