Studiens syfte är att undersöka lek och samspel hos elever med diagnosen Asperger syndrom eller högfungerande autism genom att ta del av deras egna upplevelser av detta. Hur beskriver dessa elever sin lek under förskole- och skoltid? Hur beskriver de sitt samspel med andra? Vilka ställningstaganden gör eleverna för att delta eller icke delta i lekar? I litteraturgenomgången belyses olika begrepp och aspekter som är relevanta för studien såsom lekens betydelse för ett barns utveckling och lärande. Här presenteras också autismspektrumstörningar och vad dessa funktionshinder kan medföra för konsekvenser för barnet när det gäller lek och samspel. Svårigheter som gäller ömsesidig social interaktion, ömsesidig verbal och icke-verbal kommunikation samt fantasi och alla dessa områden är viktiga förutsättningar för lek och samspel. Den metodansats jag är inspirerad av är hermeneutiken. Metoden jag har använt är kvalitativ intervju och informanter är sju elever med diagnoserna Asperger syndrom och hög-fungerande autism i åldrarna 11-19 år, som alla går i specialanpassade verksamheter. Studiens resultat visar på mycket olika erfarenheter av lek och samspel. Vissa elever ger uttryck för ett avståndstagande och ett tydligt undvikande av gemensam lek, i samstämmighet med flera tidigare studier. Andra elever berättar om att de till viss del deltagit i interaktion med andra men samtidigt haft en önskan om ett större deltagande. Några elever ger uttryck för att ha deltagit mycket i olika former av låtsas-lek och älskat det.