För att på bästa sätt utnyttja sjukvårdens resurser bör vård ges på den vårdnivå som är mest ändamålsenlig utifrån patientens behov. Ambulanssjukvården i Sverige har hög kompetens med specialistutbildade ambulanssjuksköterskor som kan utföra avancerade bedömningar för att patienten skall kunna erhålla vård på rätt vårdnivå. Denna bedömning görs enligt RETTS (Rapid Emergency Triage and Treatment System), ett bedömningsunderlag för prioritering och identifiering av patienters tillstånd. Studiens syfte är att undersöka tre vårdkedjor för patienter med primärvårdsbehov gällande ambulanssjuksköterskans bedömning med speciellt fokus på patientsäkerhet och jämställd vård. Studiens design är kvantitativ och explorativ baserad på en retrospektiv granskning av patientjournaler. Data som studien baseras på samlades in mellan januari och december 2017 i en ambulansorganisation i Sydvästra Sverige. Totalt inkluderades 639 patientjournaler. Studien visar att 69 % av patienterna (n=442) fick vård på plats (VIPP). Det var 10 % (n=62) av patienterna som fick vård på vårdcentral och 13 % (n=82) fick hjälp med annat transportsätt till en vårdinrättning. Inga signifikanta skillnader i bedömningar mellan män (n=278) och kvinnor (n=308) identifierades (p=0.120). En sekundärtransport redovisades. Patienter som bedömdes ha primärvårdsbehov var efter samråd med distriktsläkaren välkomna till vårdcentralerna oavsett ESS-kod eller färg på vitalparametrar. Samverkan mellan ambulanssjukvård och primärvård ger mer information om patienten, vilket i sin tur bidrar till en säkrare bedömning. För att den här typen av vårdkedjor skall uppfylla kraven på patientsäkerhet krävs en noggrann implementering. Brister beträffande jämställd vård som påvisats i tidigare studier har inte bekräftats i föreliggande studie. Fortsatt forskning angående patientsäkerhet och jämställd vård i samband med bedömning och identifiering av patienter med primärvårdsbehov är nödvändig.

För att utnyttja sjukvårdens resurser på bästa sätt bör vård ges på den vårdnivå som är mest ändamålsenlig utifrån patientens behov. Vårdcentralens uppgift är att tillgodose behovet av grundläggande vård. När patienten upplever sig akut sjuk ringer hon/han ibland efter ambulans av olika orsaker. Utifrån beslutstöd och behandlingsriktlinjer kan ambulanssjuksköterskan bedöma patientens behov av vård och hänvisa denne vidare till ändamålsenlig vårdnivå, som till exempel vårdcentralen. Studiens syfte var att beskriva distriktssköterskors och läkares upplevelser av att ta emot patienter från ambulanssjukvården som bedöms ha primärvårdsbehov. Nio intervjuer genomfördes och intervjumaterialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys.   Resultatet visade att samarbetet mellan professionerna på vårdcentralen överlag fungerade bra i den här situationen, men det fanns faktorer som kunde påverka det negativt. Att ambulanssjuksköterskan ringde till vårdcentralen innan de kom med patienten medförde att vårdgivarna kunde ha en dialog kring ändamålsenlig vårdnivå för patienten och det gav möjlighet till förberedelse inför att patienten skulle komma. Personalen på vårdcentralen kände tillit till ambulanssjuksköterskans bedömning och den känslan grundade sig på ambulanssjuksköterskans kompetens samt personlig kännedom dem emellan. Kommunikation var betydelsefullt, inte minst överrapporteringen. Erfarenheten av vårdmodellen var att patienten fick en kortare vårdtid. Patientsäkerheten upplevdes som hög, dock sågs en brist i att gemensam journal och läkemedelslista saknades. I resultatdiskussionen lyfts samarbete och kommunikation mellan distriktssköterska och läkare på vårdcentral. Likaså kommunikation och överrapportering mellan de olika vårdgivarna samt vårdmodellen ur ett hållbarhetsperspektiv.