<p><em>Bakgrund</em>: Primär dysmenorré, svår menstruationssmärta utan sjukdomsrelaterad bakomliggande orsak, är det vanligaste gynekologiska besväret för unga kvinnor. Idag fokuseras behandlingen av menstruationssmärta på läkemedel. Det har dock visats att kvinnor även använder sig av ickefarmakologiska metoder för att lindra sin smärta. Syftet med denna litteraturöversikt var att undersöka om det finns evidens för att följande ickefarmakologiska behandlingsmetoder kan lindra primär dysmenorré: akupunktur, akupressur, kostvanor och kostterapi, massage, transkutan elektrisk nervstimulering (TENS), värme samt örtterapi.</p><p><em>Metod</em>: Sökningar genomfördes i databaserna AMED, CINAHL, Cochrane Library samt Pubmed. På grund av få artikelträffar och låg kvalitet hos artiklarna exkluderades massage och värme. Totalt inkluderades 18 engelskspråkiga artiklar, publicerade mellan år 1999-2009, vilka redovisade resultat från sammanlagt 92 studier. Sammanlagt 23 studier undersökte akupunktur, 11 undersökte akupressur, 46 undersökte örtterapi, 3 undersökte kostterapi och kostvanor samt 9 undersökte TENS. Kvalitetsgranskning genomfördes enligt en mall från Forsberg & Wengström (2008).</p><p><em>Resultat</em>: Det finns evidens för att akupressur, TENS och örtterapi lindrar primär dysmenorré. Vilka specifika akupunkter och örter som har en smärtlindande effekt är dock oklart. Sjuksköterskan kan ge råd till patienter med primär dysmenorré att prova TENS för att lindra sina menstruationssmärtor.</p> / <p><em>Background</em>: Primary dysmenorrhea, menstrual pain without disease-related underlying reason, is the most common gynaecological discomfort for young women. Today the treatment regime for menstrual pain is focused on pharmacologic treatments. However, it has been observed that women also use non-pharmacologic methods to ease their pain. The objective for this literature review was to determine if there is evidence for the following non- pharmacologic treatment-methods to ease primary dysmenorrhea: acupuncture, acupressure, dietary habits and dietary therapies, massage, transcutaneous electrical nerve stimulation (TENS), heat and herbal therapy.</p><p><em>Method</em>: Searches were performed in databases AMED, CINAHL, Cochrane Library and PubMed. Because of a small number of search-results and low quality of the articles massage and heat was excluded. A total of 18 English-speaking articles published between 1999-2009 were identified. They reviewed results from 92 studies. Altogether 23 studies reviewed acupuncture, 11 acupressure, 46 herbal therapy, 3 dietary therapies and dietary habits and 9 TENS. Quality assessment was performed according to a template from Forsberg & Wengström (2008).</p><p><em>Results</em>: There is evidence that acupressure, TENS and herbal therapy ease primary dysmenorrhea. Which specific acupoints and herbs that are pain relieving could not be concluded. The nurse can give advice to patients with primary dysmenorrhea to test TENS to ease their menstrual pain.</p>

Bakgrund: Primär dysmenorré, svår menstruationssmärta utan sjukdomsrelaterad bakomliggande orsak, är det vanligaste gynekologiska besväret för unga kvinnor. Idag fokuseras behandlingen av menstruationssmärta på läkemedel. Det har dock visats att kvinnor även använder sig av ickefarmakologiska metoder för att lindra sin smärta. Syftet med denna litteraturöversikt var att undersöka om det finns evidens för att följande ickefarmakologiska behandlingsmetoder kan lindra primär dysmenorré: akupunktur, akupressur, kostvanor och kostterapi, massage, transkutan elektrisk nervstimulering (TENS), värme samt örtterapi. Metod: Sökningar genomfördes i databaserna AMED, CINAHL, Cochrane Library samt Pubmed. På grund av få artikelträffar och låg kvalitet hos artiklarna exkluderades massage och värme. Totalt inkluderades 18 engelskspråkiga artiklar, publicerade mellan år 1999-2009, vilka redovisade resultat från sammanlagt 92 studier. Sammanlagt 23 studier undersökte akupunktur, 11 undersökte akupressur, 46 undersökte örtterapi, 3 undersökte kostterapi och kostvanor samt 9 undersökte TENS. Kvalitetsgranskning genomfördes enligt en mall från Forsberg &amp; Wengström (2008). Resultat: Det finns evidens för att akupressur, TENS och örtterapi lindrar primär dysmenorré. Vilka specifika akupunkter och örter som har en smärtlindande effekt är dock oklart. Sjuksköterskan kan ge råd till patienter med primär dysmenorré att prova TENS för att lindra sina menstruationssmärtor. / Background: Primary dysmenorrhea, menstrual pain without disease-related underlying reason, is the most common gynaecological discomfort for young women. Today the treatment regime for menstrual pain is focused on pharmacologic treatments. However, it has been observed that women also use non-pharmacologic methods to ease their pain. The objective for this literature review was to determine if there is evidence for the following non- pharmacologic treatment-methods to ease primary dysmenorrhea: acupuncture, acupressure, dietary habits and dietary therapies, massage, transcutaneous electrical nerve stimulation (TENS), heat and herbal therapy. Method: Searches were performed in databases AMED, CINAHL, Cochrane Library and PubMed. Because of a small number of search-results and low quality of the articles massage and heat was excluded. A total of 18 English-speaking articles published between 1999-2009 were identified. They reviewed results from 92 studies. Altogether 23 studies reviewed acupuncture, 11 acupressure, 46 herbal therapy, 3 dietary therapies and dietary habits and 9 TENS. Quality assessment was performed according to a template from Forsberg &amp; Wengström (2008). Results: There is evidence that acupressure, TENS and herbal therapy ease primary dysmenorrhea. Which specific acupoints and herbs that are pain relieving could not be concluded. The nurse can give advice to patients with primary dysmenorrhea to test TENS to ease their menstrual pain.

The thesis deals with primary dysmenorrhea (PD) in relation to the locomotor system. The aim of the the sis was to compare the frequency of selected joint blocks and the incidence of constitutional hypermobility in PD patients in comparison with the control group. The patient group included 9 women with PD symptoms and the control group consisted of 10 women without these symptoms. The incidence of atlanto - occipital joint block within the patient group was significantly higher than within the control group (p < 0,05). The total number of stuck ribs was also considerably higher in PD patients (p < 0,01). Pain on palpation on the top of the coccygeum apex was significantly higher within the patient group (p < 0,001). Patients with PD did not show significantly different results in Beighton score test for constitutional hypermobility assessment when compared with the control group. Another aim of the thesis was to judge the effect of physical therapy on PD symptoms. For three months, the group of 9 patients had been encouraged to do regular exercises with the impact on postural stability and diagnosed functional disorders of the locomotor system by means of physical therapy. As was shown after the therapy, the reduction of the total number of stuck ribs was statistically significant (p < 0,001). Furthermore,...

Dysmenorré är ett av de vanligaste gynekologiska tillstånden bland unga kvinnor med en prevalens kring 67%- 90% världen över. Tillståndet är uppdelat i primär- och sekundär dysmenorré och definieras som smärtsamma muskelkramper från nedre buken i kombination med bland annat illamående och diarré som uppkommer under menstruationen. Vid primär dysmenorré anses smärtan grunda sig i överproduktion av prostaglandiner i livmodern varpå det medför kontraktion i kärl och muskulatur. För behandling av dysmenorré avses smärtlindring genom inhibering av prostaglandinsyntesen det primära syftet vilket åstadkoms med icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID). Många kvinnor avstår från behandling med NSAID på grund av medförda biverkningar, kulturella anledningar eller utebliven effekt, som uppskattas till en fjärdedel av fallen. Detta har väckt intresse för icke syntetiska behandlingar som både är effektiva och har minimala biverkningar, såsom det växtbaserade läkemedlet ingefära. Syftet med arbetet är att värdera om ingefära är lika effektivt som NSAID avseende smärtlindring, hos kvinnor med primär dysmenorré. Denna litteraturstudie är baserad på fem randomiserade kontrollerade studier där två utav dem jämför NSAID med ingefära på primär dysmenorré, för bedömning om deras effektivitet i förhållande till varandra; två artiklar som jämför ingefära med placebo vid primär dysmenorré, för en säkerställning på ingefäras verkan; och en artikel som jämför NSAID med placebo på primär dysmenorré för styrkande av befintlig effekt. Studierna erhölls via databasen PubMed. Sammanställningen av resultaten påvisar att ingefära är effektivt som smärtlindring vid behandling av primär dysmenorré. I studierna som jämförde ingefära med placebo indikerade båda en signifikant skillnad avseende den smärtlindrande effekten (p&lt;0.05). Däremot konstaterades ingen signifikant skillnad på smärtreduktionen mellan NSAID och ingefära (p&gt;0.05). Det sammantagna resultatet av denna litteraturstudien är att ingefära är lika effektivt som NSAID vid primär dysmenorré avseende smärtlindring. Även fast ingefäras verkan har indikerats, krävs fler utförda högkvalificerade studier med höga deltagarantal för att säkerställa effekten av ingefära vid primär dysmenorré. Det kan även vara av intresse att analysera de specifika koncentrationerna av de verksamma komponenterna i ingefära, utvidga jämförelsen av ingefäras effekt med flera olika NSAID samt andra växtbaserade läkemedel och metoder som påvisat smärtlindring vid primär dysmenorré. / Dysmenorrhea is one of the most common gynecological condition reported by women with an estimated prevalence of 67% to 90% around the world. The condition is divided into primary and secondary dysmenorrhea and is defined as painful menstrual cramping in the abdominal region in combination with nausea, vomiting, insomnia, fatigue and diarrhea. The cause of the pain in primary dysmenorrhea is believed to result from an excessive increase in prostaglandin synthesis in the endometrium during the ovulatory cycle, which further causes vasoconstriction of the blood vessels in the uterine and increased uterine muscle contractions. The decrease of blood supply will result in ischemia and therefore induce pain. The treatments for dysmenorrhea include prostaglandin synthesis inhibitors such as Non -Steroidal Anti -Inflammatory Drugs (NSAID). NSAIDs are used as the first line therapy for pain relief of primary dysmenorrhea. In addition, one fourth of the patients don’t experience an effect of the drugs and some women don’t prefer the usage because of the lack of benefit, the adverse side effects or due to cultural reasons thus left with alternative treatments. Alternative non-synthetic treatments, such as herbal drugs, with effectiveness and low toxicity have been of high interest. Ginger, which is a herbal compound, have been reported to have beneficial effects on primary dysmenorrhea by inhibiting the prostaglandin synthesis and subsequent decrease of the pain. The aim of this study was to compare the effectiveness of ginger with NSAID on pain management in primary dysmenorrhea. This study is a literature review where five randomized controlled trials has been evaluated and analyzed. Two of them compared the pain management between NSAID and ginger in primary dysmenorrhea, two studies compared the pain management between placebo and ginger in primary dysmenorrhea and one study compared the pain management between NSAID and placebo in primary dysmenorrhea. All the studies where collected from the database PubMed. Overall the result showed that ginger influences pain relief in primary dysmenorrhea. In the two studies that evaluated gingers effect with placebo, both of them indicated a statistically significant difference in pain reduction (p&lt;0.05). The treatment with ginger resulted in a pain reduction around 61% in the first study respectively around 34% in the second. In the studies which compared NSAID with ginger, the highest reduction NSAID could achieve was 56.5% whereas ginger achieved 60.1%. However, there were no statistically significant reduction in pain between them (p&gt;0.05). The conclusion is that ginger as well as NSAID are effective in relieving pain in women with primary dysmenorrhea. Although the effect of ginger has been observed, further studies are necessary to establish gingers efficacy for the treatment of primary dysmenorrhea. Furthermore, it’s suggested that in the future extend the studies of ginger by comparing with multiple NSAID, other herbal compounds and methods used for primary dysmenorrhea with larger number of patients.

Objetivos: Determinar la efectividad del Kinesiotape en la reducción del dolor debido a la dismenorrea en jóvenes-adultas. Métodos: Se realizó un estudio experimental, tipo ensayo clínico en mujeres de la Escuela de Policías de Chorrillos y San Bartolo en Lima, Perú. El muestreo se realizó por aleatorización por bloques, se distribuyeron las 229 participantes en bloques de 6. Se tuvo un total de 36 bloques y dentro de cada bloque se eligió al azar la asignación a los grupos de intervención o de Kinesiotape y control o de Kinesiotape simulado. Se aplicó el Kinesiotape por 4-5 días al grupo intervención y al de control. Se colocaron tres bandas adhesivas de 5 cm de ancho y 12 de largo, la banda horizontal se colocó de forma directa, la banda vertical se aplicó de caudal a cefálico en la zona suprapúbica, y la última banda se aplicó de forma horizontal en la zona lumbar, a la altura de L4. El dolor menstrual y lumbar se valoró con la Escala de calificación numérica del dolor antes, 2-3 hrs después de la aplicación del método, a las 24 hrs, 48 hrs y 72 hrs respectivamente. Finalmente, se realizó la fase de intervención con una duración de 3 meses por cada integrante en donde se midió el dolor menstrual y lumbar durante su periodo menstrual. Resultados: Se evaluó la eficacia del Kinesiotape versus el Kinesiotape simulado en el dolor asociado a la dismenorrea primaria. Las diferencias entre el grupo de control e intervención con respecto al dolor menstrual fueron que en el mes 1 luego de 2-3 horas de la aplicación del Kinesiotape el dolor se redujo en -2.32 (p<0.001), en el mes 2 de -2.8 (p<0.001) y en el mes 3 de -1.3 (p<0.001). Se observó que a las 24 horas del efecto, el dolor se redujo en -2.15 (p<0.001) en el mes 1, -1.77 (p<0.001) en el mes 2 y -0.87 (p<0.001) en el mes 3. Asimismo, en el dolor lumbar se observó el efecto del Kinesiotape a las 24 horas de la aplicación en el mes 1 con una diferencia de -0.5 (p: 0.013), en el mes 2 -0.62 (p: 0.001) entre ambos grupos. Conclusiones: La aplicación del Kinesiotape es efectiva para reducir el dolor abdominal relacionado a la dismenorrea en comparación a la aplicación del Kinesiotape simulado. / Objectives: Determine the effectiveness of Kinesiotape to decrease pain due to dysmenorrhea in young adult women. Methods: An experimental study was conducted a clinical trial in women of the Police school in Chorrillos and San Bartolo in Lima, Perú. We performed a blocked randomization. The 229 participants were distributed in blocks of 6 individuals. A total of 36 blocks were taken and within each block the allocation to the intervention group and control group was chosen at random simulated. Kinesiotape was applied for 4-5 days to the intervention and control group. Three adhesive bands 5 cm wide and 12 long were placed, the horizontal band was placed directly, the vertical band was applied from flow to cephalic in the suprapubic area, and the last band was applied horizontally in the area lumbar, at the height of L4. Lumbar and menstrual pain was assessed with the Numerical Pain Rating Scale before, 2-3 hours after the application of the method, at 24 hours, 48 hours and 72 hours respectively. Finally, the intervention phase was carried out with a duration of 3 months for each member where menstrual and lumbar pain was measured during their menstrual period. Results: The efficacy of Kinesiotape vs Sham Kinesiotape in pain associated with primary dysmenorrhea was evaluated. The differences in the results between the control and intervention group with respect to menstrual pain were that in month 1 during 2-3 hours of the application of Kinesiotape the difference was -2.32 (p <0.001), in month 2 of -2.8 (p <0.001) and in month 3 of -1.3 (p <0.001). It was observed that 24 hours after the effect of Kinesiotape on the control group had a difference of -2.15 (p <0.001) in month 1, -1.77 (p <0.001) in month 2 and -0.87 (p <0.001) in month 3. Also, in lumbar pain the effect of Kinesiotape was observed 24 hours after application in month 1 with a difference of -0.5 (p: 0.013), in month 2 -0.62 (p: 0.001) between both groups Conclusions: During the intervention period with the application of Kinesiotape to the intervention group, abdominal pain related to dysmenorrhea was reduced compared to the application of simulated Kinesiotape in the control group. / Tesis