Denna uppsats tar sikte på den alltmer uppmärksammade konflikt som kan uppstå mellan principen om ömsesidigt förtroende och skyddet för mänskliga rättigheter när rambeslutet om en europeisk arresteringsorder tillämpas. Mer specifikt handlar uppsatsen om huruvida mänskliga rättigheter skyddas tillräckligt effektivt vid överlämningsförfaranden inom rambeslutet. I detta syfte riktar uppsatsen fokus mot den senaste utvecklingen av EU-domstolens praxis. I denna del utgör de förenade målen C-404/15 och C-659/15 PPU (Aranyosi och Căldăraru) startskottet för den nya utvecklingen samtidigt som de förenade målen C-354/20 PPU och C-412/20 PPU (LP) markerar var stafettpinnen befinner sig idag. Uppsatsen observerar att det tvåstegsförfarande som följer av Aranyosi och Căldăraru i flera avseenden innebär att mänskliga rättigheter i praktiken inte skyddas tillräckligt effektivt och att den individuella bedömningen som tvåstegsförfarandet innefattar, som en konsekvens av detta, bör ändras i vissa avseenden.

Den här examensuppsatsen behandlar i stort principerna om ömsesidigt förtroende och ömsesidigt erkännande på unionsrättens område för frihet, säkerhet och rättvisa. Uppsatsen identifierar och uppmärksammar ett växande problem i Europa, nämligen att skyddet av grundläggande rättigheter och rättsstatsprincipen inte är en självklarhet inom alla medlemsstaters rättsordningar. Det anförs att denna problematik bygger upp för att en användning av principerna i straffrättsliga samarbeten kan bli problematisk om det inte sker med försiktighet. Med hänsyn till aktuell rättspraxis redogörs för hur EUD ser på den saken. En användning av principerna som är alltför oförsiktig exemplifieras med den föreslagna E-bevisförordningen. Det hela resulterar i en diskussion om hur principerna inom ramen för E-bevisförordningen används respektive hur de borde användas för att uppställa ett tillräckligt skydd för grundläggande rättigheter och rättsstatsprincipen. Slutsatsen som nås i uppsatsen är att E-bevisförordningen borde förändra sin utformning och omformuleras i flera hänseenden inte bara med hänsyn till EUD:s rättspraxis, utan även för att minimera risken för att enskilda lider rättsförluster. / This thesis deals with the principles of mutual trust and mutual recognition within the EU’s area of ​​freedom, security and justice (ASJ). The thesis identifies a mounting problem in Europe: the protection of fundamental rights and the rule of law is no longer self-evident in all Member States’ legal systems. The thesis then assumes that this may become problematic if the use of the principles in EU criminal law co-operation is not applied in a sensitive and cautious manner. With regard to the current case-law of ECJ, an interpretation of the court’s view on this issue is put forward. The E-evidence regulation proposal is used as an example of a too risky use of the principles in a criminal law co-operation legislation. The thesis then focus on how the principles is used in the E-evidence regulation and how they should be used to include a sufficient protection of fundamental rights and the rule of law. The conclusion is reached that the E-evidence regulation must be amended and, in several respects, improved not only with regard to the case-law of ECJ, but also in order to minimize the risk of individuals suffering legal losses

No description available.

The economical and judicial cooperation that EU constitutes results in that there is an increasing amount of international disputes arising. These international disputes in turn result in questions concerning private international law. The principle of mutual trust is not only an important principle in the entire judicial cooperation but especially important in the area of private international law. The principle means that the member states have to trust each other and the different legal systems. The aim of the principle is to ensure a well functioning internal market that is permeated by free circulation and freedom of establishment. In order to achieve a well functioning internal market it is necessary that the member states trust each other. The development during the last years have resulted in that the recognition and enforcement have been and will be improved as well as simplified in the entire area of private international law. The question the author has in mind is if there will be a time when the EU and its member states are ready for full implementation of the principle of mutual trust. Such implementation would mean that the member states have to trust each other and the different legal systems completely and be willing to let go of the possibility to refuse to recognise and enforce judgments issued in other member states. The discussion in the paper leads to the conclusion that the author finds it unlikely that there will be such a time. This conclusion is based on the discussion of the development and the reasons behind it and also the situation of the EU today. The economical crisis within the union is also in an aspect likely to have an effect on whether or not member states are willing to trust each other’s legal systems. The result of this situation and the previous development in the area leads the author to the conclusion that it will probably be necessary to maintain some sort of safeguards in the future also, either by grounds for refusal or minimum standards.