Med syftet att öka kunskapen om bedömningen inom ämnet svenska som andraspråk undersöks nationella prov-texter i årskurs 6 och 9 med fokus på det språkliga betygskriteriet, vilket operationaliseras i form av Manfred Pienemanns processbarhetsanalys. Processbarhetsnivå jämförs med provbetyg i en korrelationsanalys, för att söka eventuella samband mellan processbarhetsnivå och provbetyg. Resultatet av processbarhetsanalys och korrelationsanalys tolkas utifrån betygskriterierna till det nationella provet samt kommunikationsstrategier typiska för andraspråksinlärning. Studien finner inga starka samband mellan processbarhetsnivå och betyg, vilket inte överensstämmer med tidigare forskning, utan enbart ett visst samband mellan syntaktisk processbarhetsnivå och provbetyg, och inga samband mellan morfologisk processbarhetsnivå och provbetyg. Sambandsanalysens resultat talar för att lärare tar hänsyn till kommunikationsstrategier typiska för andraspråksinlärning i sin bedömning. Detta stärks ytterligare av processbarhetsanalysens resultat, som talar för att kommunikationsstrategier som förenkling, undvikande och överanvändande förekommer på alla betygssteg.

Uppsatsens syfte är att undersöka vad man får veta om texter som är granskade med bedömningsmetoderna processbarhetsanalys, performansanalys och genrebaserad analys på texter skrivna av elever som läser svenska som andraspråk. Resultatet visar att både performansanalysen och den genrebaserade analysen ger en mångsidig bild av texternas språkliga och innehållsliga kvaliteter och täcker in fler mål från kursplanen, medan processbarhetsanalysen är mer inriktad på var i språkutvecklingen eleverna befinner sig och inte tar hänsyn till innehållsmässiga kvaliteter. Performansanalysen har ett starkt fokus på ordförråd och grammatik samt på komplexitet och korrekthet, medan den genrebaserade analysen fokuserar på textens syfte, struktur och genrerelaterade drag. Processbarhetsanalysen fokuserar däremot på de underliggande procedurer som styr den grammatiska utvecklingen. Undersökningen visar att ingen av de tre metoderna lämpar sig bättre än den andra för bedömning av texter. De bidrar med olika typer av information kring elevernas språk- och kunskapsutveckling och därför kan kombineras för att komplettera varandra.