I förskolans läroplan (2018) framgår det att förskolläraren ansvarar för att barn ska stimuleras och utmanas i sin utveckling genom kommunikation och språk. Kommunikation är därför ett centralt verktyg för undervisning. Mot den bakgrunden är syftet med studien att ta reda på hur förskollärare resonerar kring sitt sätt att kommunicera med hjälp av öppna frågor, produktiva frågor och slutna frågor, i sin undervisning. Med tanke på syftet valde vi att göra en kvalitativ studie och förhålla oss till hermeneutisk ansats. Undersökningen gjordes på två olika förskolor i olika kommuner. Semistrukturerade gruppintervjuer genomfördes med totalt sju förskollärare som är studiens informanter. Transkribering av intervjuerna genomfördes och sedan kategoriseras resultatet. Utifrån begrepp inom sociokulturella och utvecklingspedagogiska teorin analyserades resultatet. I de olika undervisningssituationerna framgår det att förskollärare använder sig av olika frågestrategier. I analysen av resultatet framgår det om förskollärarnas frågestrategier utmanar barnen. Om de också anser sig kunna bidra till barnens lärande och utveckling beroende på vilken fråga som ställs. Förskollärarna resonerar likaså att tiden är en avgörande faktor, när det gäller möjligheten till att ställa utmanande frågor till barn. Förskollärare kommunicerar på olika sätt till yngre och äldre barn. Till yngre barn sker den verbala kommunikationen genom benämning på saker och händelser. Till äldre barn ställs frågor för att utveckla den verbala kommunikationen.