Den svenska hälso- och sjukvården har genomgått stora organisatoriska och institutionella förändringar sedan 1980-talet, det decenniet som denna studie i huvudsak tar avstamp i. Dessa förändringar har bland annat inneburit en utökad primär- och kommunalvård och satsning på specialisering av ett mindre antal storsjukhus. Vården har specialiserats och organisationsmodellen idag är marknadsinspirerad och syftar till att effektivisera hälso-och sjukvårdens produktion- vårdtjänsterna. Detta vill man uppnå genom en tydlig uppdelning där var instans och vårdrelaterad verksamhet har sitt givna ansvarsområde, och så även yrkeskategorierna. Denna specialisering har också gynnats av den framskridande utveckling inom teknik och digitalisering som också brutit stor mark inom medicin och sjukvård. Dessa förändringar har på olika vis påverkat alla yrkeskategorier som vården innefattar och denna studie fokuserar på de medicinska sekreterarna, och huruvida förändringen de genomgått är förenlig med teorier om professionaliseringsprocesser. Detta undersökt mot att med litterära källor kartlägga huvuddragen i hälso-och sjukvårdens förändring och vårdadministratörernas del i det mot ett antal professionaliseringsteorier. Även ett subjektivt perspektiv tillförs studien genom att semistrukturerade intervjuer förs med tre stycken yrkesverksamma medicinska sekreterare om hur de har upplevt denna förändring. Genom att ställa resultatet av den kvalitativt insamlade empirin mot teorierna kan man se att medicinska sekreterare har flera överensstämmande beröringspunkter med en professionaliseringsprocess- men inte fullständigt. Författaren för också en diskussion om aspekter som skulle kunna vara bidragande orsaker till att vårdadministratöryrket fortfarande har en låg status, där det faktum att yrket är starkt genuskodad anses vara en.