Växthuseffekten leder till att jordens medeltemperatur ökar för varje år. Den största orsaken är mängden utsläpp av växthusgaser. Sektorn för bostäder och service står för 40 % av Sveriges totala energiförbrukning. Energieffektivisering skulle minska mängden utsläpp och ett sätt att minska på mängden energi som används är att återanvända material istället för att återvinna, förbränna eller deponera. Stål är ett material som går att återvinna oändligt antal gånger utan att det får försämrade egenskaper. Nästan 100 % av allt stål i Sverige återvinns. Ståltillverkning är energikrävande och ger utsläpp av växthusgaser. Det går åt fem gånger mer energi att tillverka stål från järnmalm jämfört med tillverkning från skrot. Stål har en lång teknisk livslängd om det inte utsätts för korrosion eller utmattning. Stål tillverkas i standardiserade profiler och lämpar sig därför väl för återanvändning. Innan återanvändning av stålelement är aktuellt måste de tillståndsbedömas genom oförstörande provning. Korrosionsutbredning, deformationer och större sprickor går att upptäcka genom visuell kontroll, mindre sprickor kan detekteras med hjälp av exempelvis penetrantprovning eller magnetpulverprovning. Att projektera för demontering (eng. Design for Disassembly) innebär att redan vid projekteringen av en byggnad fokusera på hur den ska demonteras. Detta underlättar möjligheten till återvinning och återanvändning av byggnadens olika delar. Det medför även att byggnaden är lättare att underhålla och bygga om under byggnadens livstid. Projektera för demontering är vanligt inom produktdesign men inte lika väl integrerat inom byggbranschen. Det finns riktlinjer för hur projektera för demontering ska genomföras för att utöka möjligheterna till återanvändning av byggnadsdelar. Dessa riktlinjer studerades i en fallstudie av en hallbyggnad i stålstomme. En granskning gjordes över hur väl riktlinjerna uppfylls och åtgärder föreslogs för vilka ändringar som hade krävts för att byggnaden skulle ha varit projekterad för demontering. Resultatet visar att byggnaden redan är relativt väl förberedd för demontering. En stor fördel hade varit om byggnaden endast hade använt skruvade sammanfogningar istället för svetsade och gjutna. Studien visade att det saknas ett utvecklat modulsystem med standarddimensioner för stålstommar. Ett modulsystem skulle medföra att stålelementen skulle bli enklare att återanvända. Trots att stål lämpar sig väl för återanvändning är det endast en liten andel stål som återanvänds. En av anledningarna till det är osäkerheten på kvaliteten och den generellt negativa inställningen till återanvända material. Det kräver mer tid och kostar mer att projektera för demontering samt att riva byggnader selektivt och sortera upp materialet. Incitamenten för att projektera för demontering är otillräckliga och det saknas en välutvecklad marknad för återanvända stålstommar. Sedan 1 juli 2014 finns ett krav på CE-märkning av stålprodukter. Kravet medför en bättre dokumentation av ingående element i stålstommar och därmed en bättre förutsättning för återanvändning av stålstommar i framtiden. I och med att byggnader kan ha lång livslängd krävs ett större fokus på att projektera för demontering redan idag för att kunna återanvända stålstommar i framtiden.

Människans negativa miljöpåverkan har orsakat att jordens temperaturökning har fördubblats på kort tid och vars åtgärd kräver omgående förändringar i samhället. Ett hållbart förhållningssätt är väsentligt för att inte äventyra kommande generationers förutsättningar på jorden. En omställning till en cirkulär ekonomi är nödvändigt för att gynna en hållbar utveckling. Byggsektorns resursanvändning och avfall orsakar en stor andel av samhällets miljöpåverkan och har en betydelsefull roll i den cirkulära övergången. Återbruk av bygg- och rivningsavfall är en viktig del av cirkulära strategier, men som sektorn varit långsamma på att implementera. Kandidatarbetet undersöker möjligheterna att utforma en mindre trävilla med hänsyn på återbruk. Syftet med studien är att framställa en förslagshandling för en trävilla som tar hänsyn på cirkulära strategier som möjliggör återbruk av de ingående komponenterna. Studien baseras på en kvalitativ metod som inledningsvis bestod av en litteraturstudie, därefter hölls workshop med aktörer i byggbranschen för att ta del av deras kunskaper inom ämnesområdet. I konsultation med aktörerna diskuterades möjligheter och svårigheter vid utformning av småhus med hänsyn till återbruksbara byggnadskomponenter. Studiens resultat visar att byggsektorn i största allmänhet är medvetna om de ekologiska fördelarna av cirkulära strategier som att projektera för demontering, men att dessa inte nyttjas i någon större utsträckning. Det beror delvis på byggsektorns okunskap om hur byggnaders utformning påverkar komponenternas möjlighet till återbruk och dels på osäkerheterna kring den ekonomiska lönsamheten. För att öka återbruk i byggsektorn kommer sektorn behöva ekonomiska incitament som nya avgifts- och beskattningsstrukturer. För att främja återbruk av ingående byggkomponenter är det viktigt att tidigt planera för komponenternas åtkomlighet, reparation och demontering. För att förenkla förändringsarbete och underhåll bör byggnaden utformas med stora öppna ytor och med en så stor andel prefabricerade moduler och komponenter. Byggnadens komponenter bör väljas med hänsyn på att de ska vara hållbara och lätta att hantera vid montering och demontering.